Ta rädslan för arbetslöshet på allvar

Kommentar |  Världsekonomins kris beror i huvudsak på att den globala efterfrågan på varor och tjänster i stort sett har upphört. Världens regeringar har svarat med att försöka stimulera den inhemska efterfrågan med omfattande stimulanspaket. Trots detta håller konsumenterna hårt i plånboken när de blir allt räddare för att förlora jobbet. Detta bidrar till att förvärra den ekonomiska krisen.

Det är viktigt att förstå att detta inte beror på att hushållens inkomster minskar. Under 2008 ökade de disponibla inkomsterna i Sverige med 3,3 procent i reala värden. Under våren spenderade hushållen en stor del av detta men under sommaren och hösten hände någonting. Hushållens konsumtionsutgifter, som ökade med 1,6 procent fram till dess, började minska. Under årets sista tre månader minskade konsumtionen med hela 3,4 procent. Den normala kopplingen mellan stigande inkomster och ökad konsumtion är bruten.

Den viktigaste förklaringen till detta är att allt fler svenskar blev rädda för att förlora sitt jobb. Från september och framåt har allt fler personer varslats om uppsägning. Årets sista kvartal varslades fler personer än under någon motsvarande period sedan varselstatistiken infördes i början av åttiotalet. Inte ens under nittiotalskrisen uppnåddes lika höga nivåer. Till detta ska läggas alla tillfälligt anställda som inte fick sin anställning förlängd. Arbetslösheten har stigit med tre procentenheter från hösten 2007 till drygt åtta procent denna vår. Rädslan för att förlora sitt jobb illustreras väl i Konjunkturinstitutets statistik nedan. Följden har blivit att hushållen minskat sin konsumtion och sparkvoten ökade med hela 30 procent under fjolåret.

Risk för egen arbetslöshet (nettotal)

För att komma till rätta med detta är det viktigt att återskapa en trygghet för hushållen. Den negativa sysselsättningsutvecklingen måste bromsas så snabbt som möjligt. Flera åtgärder har genomförts och den kanske viktigaste var det krisavtal som parterna inom industrin träffade för ett par månader sedan. Detta avtal gav företagen lite andrum och har medfört att personalneddragningarna har minskat drastiskt vilket förklarar en del av den minskning i antal varsel som vi har sett under de senaste månaderna.

Tyvärr så räcker det inte. Lönsamheten i svenska företag försämras kraftigt. I Konjunkturinstitutets konjunkturbarometer framkommer att 54 procent av företagen i tillverkningsindustrin dras med lönsamhetsproblem och bara 13 procent uppger att lönsamheten är god. I ett läge där det är svårt att få in nytt kapital slår detta hårt. Antalet konkurser ökar snabbt. Under årets första fyra månader med över 40 procent. Om inte kostnadsökningarna bromsas kommer sannolikt konkurserna att fortsätta skena och då blir hushållen än mer oroliga och håller än hårdare i plånboken.

Företagens kostnadsutveckling kommer att vara avgörande för den närmaste framtiden. Innevarande år ökade lönerna kraftigt till följd av de avtal som träffades för drygt två år sedan. Det kan nu konstateras att dessa avtal var högst olyckliga. Under senvintern ska nya avtal förhandlas fram. I detta allvarliga ekonomiska läge är det olyckligt att det från flera håll nu framförs krav på generella löneökningar och höjda minimilöner. Det skulle slå hårt mot alla företag som redan har problem.

Även utan centrala avtalsökningar kommer lönerna att höjas. En stor del av företagen kommer ändå att göra lönejusteringar och sammantaget kan lönerna förväntas öka med 1-2 procent. I ett företagsperspektiv är denna logik självklar men det tycks inte vara det i de modeller som används av många ekonomiska bedömare. Till detta ska läggas att prisökningarna kommer att vara låga vilket medför att hushållens köpkraft stärks.

Den rädsla, som uttrycks från flera håll, för att centrala löneavtal utan löneökningar ska hålla tillbaka konsumtionen är därför missriktad. Det är mycket viktigare att ta rädslan för arbetslöshet på ett större allvar än vad som görs. Nästa års avtalsrörelse kan därför vara det som i efterhand pekas ut som DET som gjorde att Sverige klarade sig bättre än andra länder i denna globala kris. Men det kan också bli det motsatta. När arbetsmarknaden stabiliseras igen kommer hushållen lätta på svångremmen och återvända till butikerna. Då kan den inhemska efterfrågan ta fart och hålla uppe Sveriges ekonomi över vattenytan tills dessa att världsekonomin vänder uppåt igen. I dagens läge är det framtidstron på arbetsplatsen som avgör konsumtionen och inte de centrala löneökningarna.

Björn Lindgren

Vi arbetar med

Nyheten anknyter till följande frågor och projekt:

• Avtal 2007 - avgörande för konkurrenskraften och lönebildningen