Debattartikel Publicerad: 2007-11-26

Shopping räddar världen

Lördagen den 24 november har utnämnts till en köpfri dag av kampanjorganisationer i 65 olika länder. Tanken är att vi ska förmås att inte köpa något under 24 timmar i protest mot konsumtionssamhället.

Det är en helt befängd idé – det är ju handeln och utbytet människor emellan som har skapat allt det välstånd vi ser runt omkring oss.

Motiv och skäl till den antikonsumistiska protesten sägs vara att konsumtionen skadar miljön, att konsumtionen är orättvist fördelad och att konsumtionen understödjer företagens exploatering av billig arbetskraft i tredje världen. Genom köpbojkotten ska vi bli uppmärksammade på dessa problem.

Men är lösningen på miljö- och fattigdomsproblemen att vi ska köpa mindre? Knappast!

Världen blir bättre – inte sämre. Sedan 1981 har antalet människor som lever i absolut fattigdom enligt FN:s definition minskat med 500 miljoner och har nu för första gången på mycket länge tagit sig under siffran en miljard.

Sedan 1995 har utvecklingsländerna i genomsnitt haft en högre ekonomisk tillväxt än den utvecklade världen och deras andel av världshandeln har ökat till 31 procent.

Den ökade tillväxten och handeln är ingen trivial sak. De viktigaste välfärdsmåtten är starkt kopplade till den ekonomiska utvecklingen. Exempelvis har spädbarnsdödligheten i utvecklingsländerna nästan halverats sedan 1970, något som möjliggjorts av de allt bättre ekonomiska förhållandena.

De globala fattigdomsproblemen är enorma, aids, malaria, miljöförstöring, korruption och brist på demokrati. Alla har ett ansvar att bidra till lösningarna. Men lösningarna måste grunda sig på fakta om vad som fungerar. Det är mer – inte mindre - ekonomisk tillväxt som behövs för att bekämpa fattigdomen. Det är mer – inte mindre - globalisering som behövs för att lyfta den tredje världen.

Att dra ner på konsumtionen är därför helt fel väg att gå om man vill minska fattigdomen. Tvärtom är det genom att öppna västvärldens marknader mer för utvecklingsländerna som vi kan göra en verklig insats. Det är genom att investera mer i utvecklingsländerna som nya chanser kan skapas för löntagare och företagare i dessa länder.

Inte heller för att lösa miljöproblemen är minskad konsumtion en vettig metod.

Det kan i förstone tyckas självklart att ökad konsumtion per definition kräver mer resurser och därför bidrar till att försämra miljön. Men det stämmer inte. En lång rad miljöproblem har minskat i omfattning under senare decennier, trots att konsumtionen samtidigt tuffat på. Bara sedan 1990 har de svenska utsläppen av kväveoxid minskat med 35 procent, utsläppen av svaveloxid med 63 procent och partikelutsläppen med 20 procent.

På motsvarande sätt är det med utsläpp av farliga tungmetaller som bly, kadmium och kvicksilver. Kraftiga reduceringar har gjorts av utsläppen i Sverige trots att den ekonomiska tillväxten fortsatt.

Ekonomisk tillväxt och konsumtion går att förena med en bättre miljö. Ju bättre vi får det, desto mer miljöförbättringar får vi råd med. Den tekniska utvecklingen står inte heller still. Aktiva konsumenter och producenter driver fram nya bättre sätt att konsumera och producera på. Volvo och SAAB började använda den moderna katalysatorn som kraftigt har minskat utsläppen från trafiken inte bara hos oss utan i hela världen. Electrolux hushållsmaskiner blir mellan tre och fem procent energieffektivare varje år och de tidigare så skadliga freonerna har vi fått bort. Näringslivet i Sverige är ledande på att återvinna och skapa fungerande kretslopp, i dagsläget är det bara fem procent av vårt hushållsavfall som inte återanvänds. Ett sopberg ses nu som en resurs inte som en belastning.

Det finns ingen anledning att slå sig till ro. Miljöproblemen är gigantiska och världen står inför en stor utmaning när det gäller att hantera växthuseffekten. Men lärdomen vi kan dra är att det är bättre teknik och mer tillväxt som är de framkomliga vägarna, inte att vi stannar av den ekonomiska utvecklingen och minskar konsumtionen.

Att bejaka konsumtionssamhället innebär inte att all konsumtion är bra. Vi har alla ett ansvar som konsumenter att göra bra val. Men aktiva konsumenter som är beredda att pröva på nyheter är en viktig drivkraft för att stimulera utvecklingen. Svenskar brukar betraktas som early adopters, det vill säga konsumenter som är tidiga att ta till sig nyheter.

Tidiga konsumenter är viktiga för företagen, eftersom de bidrar till produktutvecklingen. Ett bra samspel med konsumenterna har varit viktigt för många svenska företag. De tidiga svenska konsumenterna bidrog exempelvis till utvecklingen av mobiltelefonin på 1980-talet. Något som nu skapat en sådan kostnadseffektiv teknik som möjliggjort att det finns 198 miljoner mobiltelefonanvändare i Afrika.

Den viktigaste rollen som Sverige kan spela för att bekämpa de globala miljöproblemen handlar om teknikspridning och innovationer. Inom det området finns utrymme för ett utvidgat och produktivt samarbete mellan näringslivet och offentlig sektor. Idag satsar den svenska staten 850 miljoner kronor per år på energiforskning. Denna summa matchar näringslivet och det finns möjlighet till bättre utväxling om staten satsar mer.

Vi är beredda till fortsatta konstruktiva insatser i miljöarbetet, men vi kommer inte att acceptera en verklighetsbeskrivning som säger att det är tillväxten, konsumtionen och företagen som är bovarna i dramat.

Konsumtionen är inte något som ska bekämpas. Konsumtionssamhället ska istället bejakas – eftersom det är bästa sättet att öka handeln och stimulera ny teknik. Då kommer vi också att hitta lösningarna på de stora världsproblemen.

Signhild Arnegård Hansen

Ordförande Svenskt Näringsliv