Det är inte sant att det svenska exportfallet är exceptionellt stort. Däremot har svenska konsumenter hållit igen omotiverat mycket. Sänkta skatter vore en strukturellt riktig stimulans som skulle hjälpa Sverige att konsumera sig ur krisen, skriver Jonas Frycklund och Fabian Wallen, Svenskt Näringsliv.

Sverige har drabbats hårt av den ekonomiska krisen. Fallet i tillväxt under de senaste tre kvartalen ligger i genomsnitt på 5,9 procent. Av de gamla EU-länderna är det bara Irland som har haft en sämre utveckling. Den gängse bilden är att Sverige har drabbats extra hårt på grund av fallet i exporten. Vår exponering mot fordonsindustrin och andra investeringsvaror har visserligen sänkt vår export betydligt, men jämfört med andra länder är vårt exportfall inte exceptionellt. Faktum är att vår export har minskat ungefär i linje med genom snittet i Västeuropa. Att Sverige har tappat så mycket i BNP beror snarare på vårt stora fall i privat konsumtion. I bara tre av EU:s 15 gamla medlemsländer har den privata konsumtionen minskat kraftigare sedan finanskrisen utbröt på allvar för snart ett år sedan. I dessa länder: Irland, Danmark och Spanien har huspriserna fallit kraftigt. Det gör att hushållen känner sig fattigare och då drar de ned på konsumtionen. Sverige sticker ut i jämförelsen. Huspriserna har knappast gått ned alls, trots det minskar konsumtionen. Det är ännu mer märkligt när man vet att alla de hushåll som inte har drabbats av arbetslöshet, och det är ju trots allt de flesta, har fått ökade realinkomster med lönehöjningar, sänkta skatter och lägre räntekostnader. Förklaringen är att sparkvoten har gått upp. I en osäker miljö lägger hushållen undan en större del av inkomsterna. De vill skapa sig en ekonomisk buffert för att möta risken för framtida arbetslöshet i familjen. Det är fullständigt rationellt och det är ett förväntat beteende i en kris. Men det är svårt att förstå varför sparkvoten har stigit så mycket kraftigare hos oss än i andra länder. Av någon anledning är svenskarna räddare för krisen än vad andra är. Det rör sig troligen om en överreaktion. Det myckna pratet om den stora krisen har skrämt upp svenskarna och skapat försiktiga konsumenter. Den allmänna osäkerheten har gjort att de har hållit igen lite mer än de egentligen skulle ha behövt. Spåren av den svenska 1990-talskrisen har gjort att många har överdrivit farorna med den nuvarande krisen. Den är visserligen global, men samtidigt mindre kännbar för de svenska hushållen. Många hushåll har skapat sig en buffert. Det finns flera fördelar med en ökad förmögenhetsuppbyggnad. Problemet är dock att svenskarnas konsumtion redan i utgångsläget var mycket låg. Av samtliga EU15-länder har enbart portugiserna en lägre konsumtion per capita än svenskar. Det borde med andra ord finnas ett betydande utrymme för konsumtionsökningar. Vi har en situation med låga räntor, vi har fortfarande statsfinanser som är bättre än de flesta andra länders. Det ser ut som att regeringen kommer att ha råd med ytterligare en del stimulanser, inte minst skattesänkningar, i den kommande budgeten. Det ska jämföras med en omvärld där länder till följd av dåliga finanser måste börja ta tillbaka de tillfälliga stimulansåtgärderna. Tillfälliga konsumtionsstimulanser är inte vägen fram. Sådant som är tillfälligt genomskådas lätt och hushållen inser att stimulansen snabbt dras tillbaka. Permanenta åtgärder som också är strukturellt riktiga sänder en tydligare signal. De ger en direkt stimulans, samtidigt som hushållen inte behöver vara rädda för att de försvinner. Det är ett styrkebesked för ett land att ha råd att sänka skatterna när de flesta andra höjer. Regeringen är inne på rätt väg, samtidigt som oppositionens alternativ fortfarande är oklart. Allt tal om att åter höja skatterna efter ett regimskifte riskerar att hålla tillbaka konsumtionen och hindra uppgången. Det är det väl ingen som vill? Det är ingen tvekan om att vägen tillbaka blir lång och mödosam. Det finns ingen åtgärd som tar oss snabbt ur krisen. Men en sparkvot som svänger kraftigt åt ena hållet kan svänga lika kraftigt tillbaka. Det som behövs är lite mer optimism, då kan vi konsumera oss ur krisen.