Myten om lönebildningens förlorare!

Reallönerna i näringslivet har utvecklats mycket bra under det senaste dryga decenniet. Flera institutionella förändringar för lönebildningen samt parternas agerande har starkt bidragit till denna utveckling. Ny forskning visar att en större lönespridning på företaget leder till högre löner för medarbetarna och bättre vinst för företaget eftersom produktiviteten ökar. Det finns därför ett tydlig win-win alternativ som både de anställda och företagen kan agera efter. Den något högre löneökningstakten för tjänstemän under det senaste decenniet kan förklaras av att lönespridningen har ökat mer för tjänstemän än för arbetare.

En belgisk studie visar också att det egentligen är arbetarna som har mest att vinna på en ökad lönespridning. Produktivitetspotentialen är större för de arbetsuppgifter som utförs av arbetare och därför kan effekten på lönerna bli högre.

Det finns också forskningsstöd för att en sammanpressad lönestruktur, speciellt i de nedre delarna av lönefördelningen, leder till utslagning från arbetsmarknaden. Speciellt utsatta är personer med låg produktivitet (låg utbildning och svag kompetens). Sverige har bland de högsta minimilönerna i världen och de har ökat kraftigt de senaste 10 åren. Samtidigt är lönespridningen betydligt lägre än i de flesta andra länder och de kraftiga höjningarna av minimilönerna har inneburit att lönespridningen inte ökat i samma takt som skett internationellt. Detta torde vara en orsak till den exkluderande arbetsmarknaden med hög arbetslöshet och ett omfattande utanförskap. Sysselsättningsgraden är idag 9 procentenheter lägre än 1989.