Temablad Publicerad: 2009-03-17

Konkurrensregler för en global ekonomi och dynamiska marknader

Vad vill Svenskt Näringsliv?

Svenskt Näringsliv vill ha effektiva, internationellt harmoniserade och rättssäkra konkurrensregler. Sådana är grundläggande för att slå vakt om en fungerande marknadsekonomi och därmed för tillväxt och välfärd. Fokus ska ligga på bekämpning av karteller och andra allvarligt samhällsekonomiskt skadliga beteenden. Konkurrenslagstiftningen ska inte detaljstyra företagens affärsupplägg utan lämna maximalt utrymme för kreativitet och nytänkande; utmaningen ligger i att eliminera det som verkligen skadar konkurrensen, utan att marknaden blir regelverkets fånge.

Regler om marknadsdominans får inte ha till konsekvens att framgång bestraffas, utan bör skjuta in sig på åtgärder som blockerar tillträdet till marknaden eller syftar till att slå ut företag med nya idéer, s k uppstickare.

Med globalisering och ekonomisk integration följer mer dynamiska marknader och ett allt starkare konkurrens- och förändringstryck på företagen. Detta måste slå igenom på hur konkurrensreglerna används och tolkas. Ekonomins konkurrenskraft får inte äventyras av förvärvskontroller som motverkar nödvändig strukturomvandling.

Hur ser det ut idag?

EUs konkurrensregler, som också är styrande för den svenska lagen, har varit föremål för en serie reformer. Förändringarna svarar väsentligen mot näringslivets krav sedan länge. Det är i sig en stor framgång, men det praktiska genomslaget måste säkerställas. Vi måste också komma vidare, bl a med ytterligare förbättringar på dominansreglernas område.

Det offentligas ansträngningar inom antitrustområdet koncentreras f n på kartellbekämpning. Det är en riktig prioritering. Svenskt Näringsliv tar kategoriskt avstånd från alla typer av olagliga karteller. Påföljderna är med rätta mycket kännbara. Ändå hörs krav på att regelverk och tillämpning ska bli mer aggressiva. Detta reser farhågor för rättssäkerheten. Aktuella förslag om ”private enforcement”, som kan leda till en processkultur av amerikanskt slag, är oroande.

Sett över världen utövas förvärvskontroll i en mängd, huvudsakligen nationella system. De är otillräckligt synkroniserade och kan försvåra företagssamgåenden av stor betydelse för europeisk konkurrenskraft.

Vad krävs?

• Den decentraliserade tillämpningen av EUs antitrustregler får inte medföra att systemet ”nationaliseras”. Det är avgörande att enhetlighet och samordning säkerställs också i fortsättningen.
• Dominansreglerna, som har tenderat att sätta tvångströja på framgångsrika företag, måste bli mer flexibla och främst skjuta in sig på sådant som stänger marknaden. En viss rörelse i den riktningen har skett, men mer måste göras.
• Verkningsfulla sanktioner mot allvarliga överträdelser är befogade, men ingripanden och processer måste ske så att rättssäkerheten garanteras. Åklagaren ska inte också vara domare. Påföljder ska stå i proportion till den överträdelse som kan bevisas. Skadeståndsregler får inte slå över i excesser av överkompensation. Förslaget om att kraftigt öka processandet med hjälp av bl a grupptalan måste avstyras. Rättsosäkerhet skapar överförsiktighet och inlåsningseffekter.
• Att stoppa ett förvärv bör förutsätta att man verkligen kan förutse ett bestående, allvarligt fall i konkurrenstrycket. Inriktningen på långsiktiga ekonomiska effekter måste säkras – systemet får inte återfalla i rigida bedömningsmallar och snäva, statiska marknadsbestämningar.
• Få förvärv tål att bli hängande någon längre tid i osäkerhet. Att tvingas få det godkänt i en lång rad olika system kan ta mycket lång tid, vilket skadar företagens förmåga att effektivt driva verksamheten vidare och låter de anställda leva i ovisshet och blir dessutom ofta dyrt. Särskilt mellan EU och USA bör en högre grad av samstämmighet uppnås och systemen bör allmänt närma sig varandra.