Lars Carlsson på Carolines Kök i Stockholm är en av många som försökt rekrytera nya medarbetare via Arbetsförmedlingen och som vittnar om att det finns stora problem. "Även när vi söker lagerpersonal skickar de över alla arbetslösa de har – till och med läkare, piloter och sjuksköterskor. Dessutom är det många som i ansökningsbrevet öppet skriver att de inte vill ha jobbet – men att de måste söka för att få fortsatt a-kassa".

Det finns ett problem med arbetsmarknadens funktionssätt när arbetslösheten är hög trots att såväl företag som arbetsförmedling vittnar om svårigheter att rekrytera rätt kompetens. Problem med att hitta rätt personer riskerar att undergräva konjunkturuppgången. Därför måste matchningen bli bättre men Arbetsförmedlingens monopol står i vägen. Internationellt finns flera goda exempel där privata aktörer tillåts konkurrera fritt om att matcha individer som står mer eller mindre långt från arbetsmarknaden.

Att det finns problem med hur Arbetsförmedlingen fungerar är väl känt sedan tidigare. Problemen framgår också av myndighetens egna sammanställningar. Färre än två procent (1,6 procent!) av de som fick jobb våren 2010 fick det genom tips från någon av Arbetsförmedlingens förmedlare. Sex av tio företag väljer helt bort Arbetsförmedlingen som rekryteringskälla när de behöver anställa. Arbetsmarknadens parter inom stat, landsting, kommun och privat näringsliv satsar närmare 2,5 miljarder på att få ett bra stöd till uppsagda medarbetare. Det är ett resultat av att Arbetsförmedlingen under lång tid inte klarat av denna kärnuppgift.

Det håller inte. Även regeringens egen långtidsutredning konstaterar i sitt huvudbetänkande (LU2011) att det finns stora brister. ”En stor utmaning för Arbetsförmedlingen är att intensifiera sina ansträngningar för att förmå arbetsgivare att erbjuda anställningar till svaga grupper. I dagsläget tycks man i detta arbete förlita sig på två faktorer: jobbsökande med hjälp av förmedlare och sysselsättningssubventioner. Mycket tyder på att detta inte är tillräckligt. Trots mycket kraftiga subventioner för vissa grupper av arbetslösa, inte minst de nyanlända utrikes födda, är övergångarna till subventionerade arbeten förvånansvärt få. Ett vanligt förekommande klagomål från både kommuner och arbetsgivare är också att Arbetsförmedlingen arbetar för lite med arbetsgivarkontakter.”

Riksrevisionen konstaterade i sin granskning 2010 (RiR 2010:5) att ”i genomsnitt lägger de arbetsförmedlare som svarat på vår enkät lite mer än en fjärdedel av sin arbetstid på arbetsgivarkontakter”.

Det är i ljuset av Arbetsförmedlingens egna tillkortakommanden och försvar av monopolställning som man bör se generaldirektören på myndighetens utfall mot företagen i Dagens Industri idag. Men människorna måste gå före systemförsvar.

Idag fungerar inte konkurrensen. Arbetsförmedlingen har ett monopol i och med att myndigheten både upphandlar till exempel jobbcoacher och själva förmedlar jobb. Det gör att det inte blir någon fungerande konkurrens där alternativ till Arbetsförmedlingen kan utvecklas och erbjuda bättre service till arbetsgivare och arbetssökande. Det är hög tid att skilja på rollerna. Exakt hur man ska göra borde regeringen utreda. Det rimliga är att det finns en aktör som upphandlar tjänsterna bland konkurrerande företag. Då skulle valfriheten för både arbetsgivare och arbetssökande öka och konkurrensen skulle leda till effektivare matchning. Så fungerar alla andra marknader, så varför inte göra så när det gäller arbetsförmedling?

Låt mig vara tydlig: Det är inte de enskilda arbetsförmedlarna som är problemet utan det system de verkar i. Arbetsförmedlarna gör vad de kan för att sköta sitt jobb på bästa sätt. De borde dock få lägga mer kraft på att förmedla jobb. Man har tidigare haft en tidsbegränsad kampanj som kallades Jobbjakten, där man gick ut till företag och pratade med dem om deras aktuella och framtida rekryteringsbehov. Det borde inte vara en kampanj utan ett stående inslag i Arbetsförmedlingens verksamhet. Ett sådant sätt att jobba på skulle dessutom förstärkas vid en konkurrenssituation.

För en företagare är det ett självändamål att anställa och växa. Just nu fattas mängder av anställningsbeslut i Sverige som innebär fler jobb och växande företag. Men, precis som Lars på Carolines Kök, upplever många svårigheter att hitta rätt kompetens. Det vore oansvarigt att inte anställa människor som kan bidra till företagets utveckling. Att spela roulette med det egna företagets fortlevnad är det få företagare som vill göra.

Svenskt Näringsliv, 114 82 Stockholm | www.svensktnaringsliv.se | Tfn 08-55343000