|
Brist på arbetskraft Haboföretagarens huvudvärk
I veckan var jag på besök hos ett av våra medlemsföretag, Gnotec
i Habo. Habo är en av kommunerna i toppen på vår ranking av kommunernas
företagsklimat. Habos företagsklimat borde de flesta kommuner avundas.
Gnotecs vd Stefan Ottosson och platschef Anders Freding guidade
runt i verksamheten och berättade om företagarens vardag. För dem är
uppdraget klart. Ständig förbättring. Och alltid lite bättre. Nyckeln är
hårt arbete och inte minst, rätt medarbetare.
Just detta blir dock allt svårare att hitta. Unga utbildar sig inte för
branscher där de behövs och parallellt med hög arbetslöshet sliter
företagare för att hitta personer att anställa. Problembeskrivningen känns
igen också från Riksdagens talarstol.
Ett inte allt för vågat förslag är att faktiskt lyssna på företagen, de som
ska anställa, för att förstå hur ett till synes onödigt problem kan lösas.
På Gnotec berättar man exempelvis att all rekrytering sker via
bemanningsföretagen. När Arbetsförmedlingen inte
klarar uppdraget är det andra företag som lyckas bidra till företagets
utveckling.
Detta säger mycket om var förändring krävs. Under 2009 förmedlade
Arbetsförmedlingen ett jobb per månad och handläggare. Endast en av tio unga
tror att de alls kommer att få hjälp via Arbetsförmedlingen och sex av tio
söker sig dit endast för att få a-kassa eller motsvarande.
Flexibiliteten på arbetsmarknaden är också avgörande för att nyanställningar
och anpassningar efter konjunkturläge ska fungera smidigt. Dagens
arbetsmarknadsregleringar har sett sina bästa dagar och verkar nu bara mot
såväl de jobbsökandes som företagens intressen.
När man behöver rätt kompetens är det bråttom, annars går kunder och uppdrag
förlorade och det är en tuff uppförsbacke att komma tillbaka igen.
Problematiken som Gnotec och andra företagare beskriver kräver egentligen
mindre politik och regler, inte mer. Tillåt fler aktörer än
Arbetsförmedlingen och minska regelbördan på arbetsmarknaden.
Det som har kommit att kallas både mismatch och misslyckande – eller något
helt annat – är vardag och högst reellt för våra företag.
För landet som helhet och för vårt välstånd, handlar det om skillnaden mellan
en ljusare framtid eller sakta stagnation.

|