Idag presenterade SNS en rapport där man tittat på den tillgängliga forskningen kring effekterna av konkurrensutsättning inom den offentliga sektorn. I rapportens slutkapitel och sammanfattning påpekar man att forskningsunderlaget är bristfälligt och att det därför är svårt att identifiera effekterna av reformerna. Ändå tvekar inte skribenten i sammanfattningen att dra långtgående tendentiösa slutsatser som går ut på att konkurrensutsättningen är ett misslyckande. SNS rapporter brukar ofta vara gedigna och läsvärda, men den här sammanfattningen är bedrövlig rent kvalitetsmässigt.

Med tanke på det intresse som visats antologin och de viktiga välfärdsfrågor som tas upp finns anledning att kommentera det avslutande kapitlet med rubriken ”Slutsatser”. Många kommer sannolikt att nöja sig med att läsa enbart detta kapitel. De åsikter och påståenden som framförs kan därför spela roll i samhällsdebatten. Kapitlet innehåller många anmärkningsvärda uttalanden som väcker frågor och ger anledning att kommentera.

Samhällsvetenskaper kan aldrig vara helt värderingsfria. Om något presenteras som en forskningsrapport är det viktigt att det framgår vad som är tydligt bekräftade fakta, vad som är möjliga eller troliga orsakssamband och vad som är rena hypoteser eller personliga åsikter. SNS-boken innehåller inga nya forskningsresultat eller nya idéer för tjänstesektorns utveckling.

I SNS-bokens slutkapitel dras ett antal svepande slutsatser som inte stöds av några beräkningar eller forskningsresultat i antologins övriga kapitel. Det gäller bl a påståendena om a) ökad segregering, b) att sett övergripande har inga effektivitetsvinster skett – och i den mån så skett påstås att det offentligas kostnader inte påverkats, c) att inga innovationer skett, d) att i princip ingen kvalitetsutveckling skett, e) liksom antydningarna att friskolorna är upphov till betygsinflation.

Medborgarna - som använder välfärdstjänsterna - ser valfrihet och ökad kundnöjdhet som kvalitetsförbättringar, något som inte värderas/diskuteras i antologin. Det är anmärkningsvärt i sig.

Det stämmer att det råder brist på utvärderingar av större samhällsreformer. Att utvärderingar inte gjorts i större utsträckning betyder dock inte att reformerna inte haft någon tydlig effekt.

Att forskningsmässigt belägga effekter av konkurrens som enskild faktor inom välfärdsområdet är svårt då många andra faktorer än konkurrens kan påverka resultaten. En viktig sådan är ersättningssystemen – något som inte eller endast i ringa omfattning beskrivs.

Kontraktsvillkor inklusive mätbara relevanta mål och sanktioner för de som inte når målen har ofta varit bristfälligt utformade från beställarnas sida. Detta leder till att potentialen av konkurrensutsättning och förnyelsepotentialen hos privata utförare inte tagits till vara tillräckligt.

I rapporten har man också helt missat att vi lever i ett helt annat samhälle idag än för 20 år sedan då reformerna började genomföras. Den stora drivkraften var att komma bort från ett system där den enskilde medborgaren var helt underordnad stelbenta offentliga system och där man som individ i princip helt saknade inflytande. Idag har vi en situation där vi som medborgare har mycket större möjlighet att påverka välfärden – en möjlighet som finns tillgänglig för alla och inte bara ett fåtal. Detta är något att värna och som vi vet uppskattas.

I själva verket är det så att det är först i samband med att de privata aktörerna kom in som intresset för kvalitetsmätningar och – jämförelser tog fart. Under lång tid dessförinnan rådde ett kompakt ointresse när det gällde att utvärdera kvalitet inom välfärden.

Det är också därför Svenskt Näringsliv tillsammans med våra medlemsorganisationer och medlemsföretag driver krav om utökade möjligheter till kvalitetsjämförelser. Lättillgängliga jämförelser där både offentliga och privata aktörer bedöms på samma skala gör att sämre utförare sorteras bort. De som inte klarar av att leverera tillräckligt god kvalitet för skattepengarna ska inte vara kvar, oavsett om det är privata eller offentliga aktörer. Öppna kvalitetsredovisningar av skolor och vårdgivare leder också till att utförarna fokuserar på kvalitet. God kvalitet lönar sig därmed i form av fler elever eller patienter till verksamheten. Genom öppna redovisningar blir incitamenten rätt och konkurrensens potential tas till vara. Detta arbete är vi drivande i och det välkomnar vi fler – inklusive SNS – att delta i.

Många företag inom skola, vård och omsorg är medlemmar i Svenskt Näringsliv. Jag har själv sett exempel på hur väl fungerande verksamheter bidrar till att utveckla välfärden. Det är ett perspektiv vi inte får glömma bort. Vi välkomnar forskning, utvärdering och granskning av såväl offentligt som privat drivna verksamheter.

Svenskt Näringsliv, 114 82 Stockholm | www.svensktnaringsliv.se | Tfn 08-55343000