Vid ett extra regeringssammanträde den 20 april öppnades för varje kommande regering att styra AP-fonderna enligt sittande regerings hugskott – eller långsiktiga strategi för ökad statlig styrning av näringslivet. Detta beslut har de senaste dagarna uppmärksammats av två välkända profiler i det svenska näringslivet. Regeringen måste ta denna fråga på det allvar den förtjänar. Ju fler företagare som säger ifrån mot den här typen av övertramp, desto bättre.

Antonia Ax:son Johnson, familjeföretagare och ordförande i Axel Johnson Gruppen, påminde i en starkt engagerad och personlig artikel på DN debatt igår om kopplingen mellan kampen mot fondsocialism på 80-talet och reaktionerna mot det aktuella regeringsbeslutet. Hon skrev bland annat:

"Den stora debatten bland oss företagare under åren av löntagarfondshot var hur man genom lagstiftning kunde säkra att det aldrig någon gång, om 20 eller 30 år, skulle kunna dyka upp en ny kader av klåfingriga politiker som med ett snabbt penndrag kunde använda fonderna som instrument för sin maktutövning. Vi trodde vi fick en lagstiftning att lita på. Minns de ingenting?

Som familjeföretagare som satsat en lång karriär på att bygga, förändra och utveckla företag i Sverige önskar jag att våra politiker kunde lyfta blicken. Bara för en dag. Den avgörande frågan inom näringspolitiken är inte incitamentssystem och kortsiktiga åtgärder. Den handlar om något mycket större. Den handlar om hur ägarstrukturen i det svenska samhället skall utvecklas, till balans och mångfald, till spänst och tillväxt.

I dag har det personliga ägandet ställts ut i farstun. Ägare med ett ansikte, ägare med ett personligt ansvar har åsidosatts. Ansvar för sitt kapital, för sitt namn, för sitt rykte, för sin historia. Jag vet att det personliga ägandet dessutom ger incitamentssystem med rimlighet. I stället har de nuvarande skattereglerna och andra regelverk däremot gynnat och favoriserat det spridda ägandet, det anonyma ägandet, det utländska ägandet, det institutionella och det statliga. Det tjänstemannastyrda."

Mats Qviberg skrev i sin krönika i förra veckans utgåva av Veckans Affärer om samma regeringsbeslut bland annat:

"Privata ägare i näringslivet måste engagera sig i den här debatten på kort sikt i syfte att få regeringen att backa om styrningen av AP-fonderna och på lite längre sikt för att stärka det privata ägandet. Sverige behöver folkkapitalism snarare än fondsocialism."

Det som nu krävs – utöver att regeringen vågar ompröva sitt beslut – är även klarspråk från AP-fondsstyrelserna.

AP-fondstyrelserna måste ge besked att de inte avser att följa direktivet från den 20 april. Juridiskt är situationen glasklar: Det följer av den lagstiftning, som riksdagen lagt fast, och som reglerar AP-fonderna liksom av förarbetena till den lagstiftningen att regeringen inte får utfärda riktlinjer, instruktioner eller andra former av direktiv som har bindande verkan för AP-fonderna. Den årliga utvärdering som regeringen skall låta göra av AP-fonderna får inte heller beakta i vilken mån AP-fonderna har efterkommit regeringens aprilriktlinjer. Det är nu hög tid att AP-fondsstyrelserna bryter sin tystnad!

Detta är en principiellt mycket viktig fråga. En del bedömare tycks vilja bortse från det allvarsamma eftersom man menar att regeringen – Mats Odell – agerat bara för att vinna en kortsiktig poäng – inte för att öppna dörren för en framtida socialistisk regerings hantering av det väldiga kapital som samlas i AP-fonderna.

Lars Ohly brukar inte berömma regeringen men här gjorde han det: "Det här är ett mycket viktigt steg av den borgerliga regeringen i rätt riktning. Vi kan sedan gå vidare till mer omfattande direktiv.” Thomas Östros var lika glad.

När stänger regeringen igen möjligheten för en kommande regering att åberopa 20 april-beslutet som argument för att utöka statens makt över näringslivet ?

Och – än viktigare – vilka steg avser regeringen ta för att stimulera privat företagsägande ?

Svenskt Näringsliv, 114 82 Stockholm | www.svensktnaringsliv.se | Tfn 08-553 430 00