”Genuint sårbara kommuner”, det är titeln på en rapport från Svenskt Näringsliv och Tillväxtverket som presenterades i tisdags. I den rangordnas landets samtliga kommuner efter hur sårbara de är. Kommunerna delas in i tre grupper efter hur beroende de är av enskilda företag, hur arbetsmarknadssituationen är och hur företagandet på orten ser ut. Att använda tre olika kriterier för att mäta sårbarheten är unikt för den nya rapporten. Tidigare undersökningar har enbart studerat hur beroende en kommun är av en enskild arbetsgivare.
– Fortfarande är kommuner som är beroendet av ett eller flera stora företag mycket sårbara, men hur de kan klara en neddragning eller nedläggning beror bland annat på hur företagsklimatet är i kommunen, säger Anders Bornefalk, ekonom på Svenskt Näringsliv som tillsammans med Sten Axelsson på Tillväxtverket sammanställt rapporten.
Landets 290 kommuner har delats in i tre grupper, ”genuint sårbara”, ”medelhög sårbarhet” och ”måttlig sårbarhet”. Av de 33 kommuner som ligger högst upp på listan och alltså är genuint sårbara finns 24 i det som kallas Sveriges rostbälte, alltså från Dalsland i väster, via Bergslagen till Gästrikland i Öster.
Små kommuner är ofta mer sårbara än stora, även om det finns undantag. Det märks på vilka västsvenska kommuner som hamnar högt på listan, där alltså en hög placering innebär störst sårbarhet. (Se tabellen nedan.)
Men det går att minska sårbarheten, det menar Anders Bornefalk.
– Attityden till företagande, alltså vad kommunen gör för små företag, säger han. Kommunen måste underlätta för folk att satsa på att bli företagare och förbättra kontaktytor mellan politiker, tjänstemän och företagare.
– Det gäller också att få fler unga att prova på att bli företagare. Då är det viktigt att visa positiva exempel, bland annat genom satsningarna på entreprenörskap i skolan.
