- Det går faktiskt inte riktigt att svara, säger Marie Söderqvist Tralau, vd på analysföretaget United Minds när begreppet status var ämnet under Svenskt Näringslivs traditionella jullunch härom dagen. Att det var ett ämne som lockade märktes på den stora skara människor som fyllde bankettsalen på Park Hotel i Göteborg.
- Ja, vi bryr oss om status, även om vi inte låtsas om att vi gör det. Också ni här i Göteborg bryr er, det vet jag, trots att ni verkar ha en mer avslappad inställning till livet än oss stockholmare.
Marie Söderqvist Tralau har sedan 2005 forskat på vad status är, vilka värden som skapar status och vilken nytta vi har av den.
- Lycka, säger hon. Status är vägen till lycka. Dessutom lever man längre och är friskare ju högre status man har.
Dessa inte helt okontroversiella rön – kritiker brukar invända att det är ett ytligt och ointressant sätt att definiera människors liv – publiceras vare år lagom till jul i Dagens Industri i formen av en statuslista. I höstas gav hon även ut en bok om sina forskningsrön, just med titeln ”Status, vägen till lycka”.
- Det där med ytlighet stämmer inte. Det fascinerande är ju att för oss svenskar är status inte detsamma som pengar, dyra bilar och smycken. De tre toppkriterierna för status är att vara allmänbildad, vara duktig å sitt arbete och ha arbetat ihop en förmögenhet.
Den inställningen till begreppet status förklarar Marie Söderqvist Tralau med att i vårt relativt välmående land med en stark jämlikhetstradition är det just personliga egenskaper och inte yttre prål, som spelar roll. Kanske kan vi också räkna in den olycksaliga Jante i bedömningen.
- Status är svårfångat, det svåraste man kan ge sig på och något som skall klaras av på egen hand. Att köpa hjälp med städningen, barnen eller ombyggnaden av huset drar ner statusvärdet. Man måste lyckas själv och man måste lyckas med allt: vara professionell i sitt arbete och språkbegåvad, tjäna mycket pengar, ha många vänner, vara lyckligt gift och en hejare med både dammsugaren och hammaren.
Men åter till den första frågan.
Mycket av vad svensken ser som statusmarkörer är samma ideal som driver entreprenörer och företagare framåt. Men att äga och driva företag det hamnar på 20 plats på statuslistan. I USA däremot där är ett eget företagande den tredje viktigaste punkten.
- Utomlands ses eget företagande som den främsta vägen till rikedom. Men inte i Sverige.
Lika illa är det med att ärva pengar eller vinna på lotto, nej, den viktiga och statushöjande förmögenheten ska arbetas ihop. Hur den ekvationen ska gå ihop - tillsammans med andra för svenskar viktiga statusmarkörer som att kunna styra sin arbetstid och ha möjlighet att ta ut lång ledighet – utan att leva ett liv som företagare, den har alltså Marie Söderqvist Tralaus statusforskning ännu inte lyckats lösa.
- Det är mer statusfyllt att vara en duktig hemmafixare än att varar företagare. Detta faktum är kanske något som Svenskt Näringsliv ska engagera sig i!
