Alla lokaler i landet där det hanteras livsmedel, restaurangkök, bagerier, pizzerior, affärer eller andra, ska inspekteras av en livsmedelsinspektör. Det är oftast personal från kommunernas miljöförvaltningar som på plats ska se till att livsmedelslagstiftningen följs.
Och inspektörerna har stor makt, rapporten som sammanställs efter besöket kan avgöra om verksamheten får drivas vidare eller inte. Det finns en växande kritik mot hur inspektionerna går till och hur enskilda inspektörer använder sin makt. Det rikstäckande branschnätverket Regional Mat har skrivit till Jordbruksverket och menar att inspektörerna är okunniga och följer sina checklistor till sista bokstaven, utan att bry sig om hur det ser ut på det enskilda företaget. Reglerna tillämpas dessutom olika över landet och små företag granskas oftast hårdare än stora.
Det har fått regeringen att reagera. Nu satsas fem miljoner på att utbilda landets livsmedelsinspektörer och förhindra stelbent byråkrati.
– Jag vet, jag vet. En inspektör frågade varför det var mjöl på golvet i bagerilokalen. En annan anmärkte på att det saknades ventilation i jäsrummet. Hela tricket är ju att det inte ska vara ventilation när degen jäser.
Det säger Jonas Rohman som tidigare drev Håbybagaren i Munkedal. Anekdoten om jäsrummet går att le åt idag. Men för tre år sedan, när livsmedelsinspektören från kommunen kallt konstaterade att ”Du får stänga”, då var det inte lika roligt.
– Nej, jag hade drivit Håbybagaren i 16 år, hade sex-sju anställda och ännu fler sommartid och planerade att bygga ett helt nytt bageri i Dingle. Men då tappade jag orken helt och hållet och började sälja bagerimaskiner istället. Utan anställda.
Stängningen hösten 2008 var kulmen på en serie inspektioner där Jonas Rohman tyckte sig se inspektörer som ivrigt letade minsta fel att anmärka på istället för att, som reglerna säger, samarbeta och tillsammans säkra livsmedelskvaliteten.
– Vi hade fått anmärkning på att kaklet var smutsigt, fortsätter han. Inför återbesöket hade jag ångtvättat allt kakel, det gick att spegla sig i det. Men nog hittade de en smutsfläck längst ner, bakom ett hörn.
Parallellt med de pågående inspektionerna planerade Jonas Rohman att bygga ett helt nytt bageri i Dingle, ritningar och bygglov var klart. Det gjorda att han drog sig för att investera allt för stora summor i den befintliga bagerilokalen.
– Ett nytt ventilationssystem skulle ha kostat över en halv miljon. Då hade det varit bättre att jag fått uppskov med det eftersom jag skulle flytta. Men det gick inte.
Jonas Rohman mötte inte bara nitiska inspektörer, det var också dubbla budskap från kommunen. När livsmedelsinspektören en torsdag meddelade att bageriet inte skulle godkänt, ringde en annan person från samhällskontoret i Munkedal.
– Då fick jag höra att ”Om du städar hela bageriet över helgen så godkänner vi på måndag”.
På måndagen var ett åtta personer stort städlag i full gång i lokalerna. ”Det var tandborstrent”, som Jonas Rohman uttrycker det. Men de var inte riktigt färdiga när inspektören anlände och omedelbart påpekade att det inte var städat överallt.
– Jag sa att det blir det om ett par timmar när de är klara. ”Men jag är här nu, inte om ett par timmar”, svarade inspektören.
Sedan kom domen: ”Icke godkänt”.
– Och då är det bara att stänga. Sån makt har de. Sex personer blev arbetslösa och Munkedal helt utan eget bageri.
Dagarna efteråt kom än en gång ett dubbelt budskap från kommunledningen: ”Det var ju inte menat att gå så här”.
– Man kan ju undra hur kommunikationen inom kommunen är?
Jonas Rohman tog kostnaderna för att avveckla och sadlade sedan om till ett annat yrke. Men än idag förstår han inte varför prestige och ovilja att förstå verksamheten ska få styra inspektionerna.
– En inspektion borde vara ett samarbete, att bygga en relation så att allt blir bättre. Nu är det bara piska som gäller. Jag har aldrig levererat dåliga varor, aldrig fått klagomål på mitt arbete från kunder eller anställda, bara från livsmedelsinspektörerna.
– Mitt företag försvann. Jag hoppas bara att andra inte råkar lika illa ut.
