Debattartikel Publicerad: 2011-06-27

Olofström typexempel på mismatch

I förra veckan sammanträffade en artikel om Blekinges höga arbetslöshet med en ledarkolumn som behandlade det faktum att Volvo PV kommer behöva 1000 nya ingenjörer, men det finns inga att anställa. Ungdomsarbetslösheten i Olofström och västra Blekinge ligger på 30 %, alltså högre än det svenska medelvärdet som är illa nog.

Vidare kunde man vidare läsa att Olofströms kommun nu får svårt att tillsätta tjänster efter sitt behov, eftersom ”Volvo PV har sugit till sig de som varit aktuella” för kommunen. Nu står det dessutom också klart att Olofström får mer pengar från Europeiska Socialfonden - närmare bestämt 20 miljoner - för att investera i teknikskifte och kompetensprojekt för bilindustrin, så att man står bättre förberedd vid en eventuellt kommande kris.

Hur ska detta sluta? Efter sommaren behövs ytterligare 200 nya anställda hos Volvo och utöver de hundra som ska vara tillsatta innan sommaren, plus de få som kommunen lyckas knyta till sig.. var ska man hitta resten?

Mismatch har blivit nya modeordet och ligger plötsligt bekvämt i munnen på politiker från alla håll. I Svenskt Näringslivs förra konjunkturrapport introducerades begreppet som syftade på att människor söker en anställning och företagen försöker anställa, men någonstans går det fel.

I rapporten mismatch pekades bland annat på att skolan under lång tid betraktats som en skyddad värld dit företagen inte fått tillträde och följaktligen inte heller kunnat påverka de utbildningar som erbjuds. Resultatet har blivit en stor grupp utbildade människor med en kompetens som helt enkelt inte efterfrågas, och företag som står utan den kompetens som de är beroende av.

I Olofström ser vi nu väldigt konkret vad mismatch faktiskt är. Det är inte bara en annan politisk klyscha, utan ett reellt problem för de företag som blir drabbade. Men även för de kommuner som är starkt knutna till och därmed beroende av en viss industri eller ett visst företag. Mer än någonsin kan vi nu se det riskfyllda i att basera 80 % av sina skatteintäkter på en och samma industri istället för att öppna upp för ett mer varierat näringsliv med möjligheter för nya företag att både etablera sig och växa. Ett förbättrat företagsklimat där näringslivet har god samverkan med skolan är lösningen på många av de problem som rubriceras mismatch och som exemplifieras i Olofström och Blekinge.