Friskolorna är A-laget medan de kommunala skolorna numera tillhör ett B-lag där barn med utländsk bakgrund, svåra hemförhållanden och särskilda behov klumpas ihop.
Det är en av många föreställningar om vad som hänt med den svenska skolan.
– Det är en myt, generellt sett har vi ett snitt av de svenska barnen, alltså har vi elever med samma bakgrund och behov som den kommunala skolan, säger Birgitta Arosenius, rektor på friskolan Fridaskolan i Vänersborg.
Leila Khammari, rektor på Lichrons Teknikgymnasium med skolor i Skövde, Trollhättan och Gnosjö går ännu ett steg längre.
– Att det enbart är de offentliga skolorna som tar ett socialt ansvar är ren propaganda, säger hon.
Det finns ett flertal undersökningar som visar att andelen elever med särskilda behov och med utländsk bakgrund är något högre i friskolorna än i de kommunala skolorna. Dessutom ökar antalet friskolor som är specialiserade på barn med fysiska och psykiska funktionshinder.
– Vi har hjälpt ett flertal ungdomar som haft svårt i skolan och varit på väg in i en gråzon bland annat tack vare att vi är en mindre skola, fortsätter Leila Khammari. Här kan de inte försvinna i mängden samtidigt som vi kan se och utmana dem på deras egen nivå.
Det finns också en stark förhoppning bland friskolornas företrädare att den hårda polariseringen kring friskolor ska upphöra.
– Idag går över 50 procent av alla gymnasieelever här i landet i en friskola, då kan det knappast vara fråga om en sluten värld, säger Martin Jonsson, rektor på Donnergymnasiet i Göteborg.
Birgitta Arosenius är inne på samma linje:
– Komplexiteten inom den svenska skolan har ökat, allt är inte svart och vitt längre. Därför skulle skoldebatten må bra av att bli mer respektfull, säger hon.
De som oftast driver på debatten om skolan och friskolornas väl och ve, har själva lämnat skolan för 10-15-20 år sedan. Trots det tjänar de egna upplevelserna ofta som jämförelse.
– Det säger sig självt att det inte fungerar och blir en bromskloss i både debatten och utvecklingen av skolan. Men framför allt så struntar eleverna i vem som är huvudman, de vill gå i en bra skola, säger Leila Khammari som menar att det viktiga är att barnen får växa efter egen maskin och utrustas med rätt kunskap.
– Det må låta naivt men vi är ju med och formar framtidens samhällsmedborgare. De unga av idag ska växa upp till att bli skattebetalare och kunna föra sig i samhället. Kan vi ha en viktigare uppgift? Och spelar det någon roll i vilken administrativ form det sker?
Det finns en mängd undersökningar som pekar på att elever i friskolor presterar bättre resultat på nationella prov och att både de och deras föräldrar är mer nöjda med sin skola än föräldrar med barn i den offentliga skolan.
– Vi ska mäta resultaten i skolan inte driftsformen eller om skolorna eventuellt gör någon vinst. Kan den offentliga skolan låta sig inspireras av friskolorna, då kan det bli en intressant debatt, en debatt som handlar om pedagogik och utbildningens mål i Sverige, säger Leila Khammari.
– Det är när vi samverkar, friskolor och kommunala skolor, som vi kan åstadkomma den bästa utbildningen i Sverige. Den behöver vi om vi ska klara oss i framtiden.
Anders Carlsson
