Behövs reformer som underlättar vägen till jobb

Därför är det nödvändigt att de personer som kommer till Sverige kommer ut på arbetsmarknaden och att vi tar vara på den kompetens som flera av dem har. Det kräver reformer som förkortar tiden mellan ankomsten till Sverige och etablering på arbetsmarknaden.

Utbildningsnivån skiftar kraftigt bland de som invandrar till Sverige. Det är en stor utmaning. Det finns därför heller inte något förslag som i sig förbättrar möjligheten för alla att komma i egen försörjning. Olika grupper kräver olika insatser.

Om de drygt 50 000 personer som är inskrivna i Arbetsförmedlingens etableringsuppdrag är representativa för de asylsökande har hälften grundskoleutbildning eller lägre. För att skapa förutsättningar för dem att bli självförsörjande måste vi sänka trösklarna på arbetsmarknaden och skapa fler arbeten som inte ställer stora krav på kunskap och erfarenhet, så kallade vardagsjobb.

Men ungefär var fjärde inskriven i Arbetsförmedlingens etableringsuppdrag har minst två års eftergymnasial utbildning. Det kan tyckas lite men innebär ett tillskott de senaste åren som motsvarar ungefär en hel årskull som examineras vid våra universitet och högskolor. Men de behöver insatser i form av snabb och effektiv validering, praktik, språkundervisning och eventuellt kompletterande utbildningsinsatser för att anpassa sina utbildningar till svensk arbetsmarknad.

Svenskt Näringsliv har under de senaste åren granskat vägen till etablering, i synnerhet för invandrade akademiker, och utbildningssystemets betydelse i denna process. Resultatet visar att utbildning är en omfattande del av integrationsprocessen och att det finns allvarliga brister när det gäller att ta till vara på utländsk utbildning. Människor kan därför tillbringa oacceptabelt lång tid i utbildning, i värsta fall genom att läsa om sådant han eller hon redan läst. Utbildningsfällan slår igen. Det försenar individers inträde på arbetsmarknaden och låser fast kompetens som behövs i våra företag.

Ingen vet heller hur många invandrade akademiker som studerar vid svenska högskolor, antagna på sina utländska meriter. Uppskattningsvis handlar det om cirka 300-400 personer. Det är också omöjligt att ta reda på hur många som, när de väl kommit in på svensk högskola, fått tillgodoräkna sig utländska studiemeriter i syfte att korta ner studietiden. Enligt lärosätena själva handlar det om ett par hundra personer årligen.

Båda dessa uppskattningar ska sättas i relation till att det 2014 fanns cirka 18 300 studenter med utländska meriter inskrivna i den svenska högskolan. Meriter som ingen vet om de ligger till grund vare sig för behörighet vid antagning eller tillgodoräknande. Detta är resursslöseri på många nivåer.

Det finns många önskvärda reformer för att minimera utbildningsinsatser för personer med utländsk utbildning och få dem att snabbare bli självförsörjande. Tre förslag som skulle vara enkla att införa och ge goda resultat är: 

• Inför ett system för extern validering av reell kompetens.
• Möjliggör för privata utförare att ge kompletterande utbildning på högskolenivå.
• Utvidga möjligheten till provtjänstgöring som ett alternativ till kompletterande utbildning.

Med rätt stöd och insatser finns det goda förutsättningar att få fler av dem som invandrar till Sverige att snabbare än idag komma in på arbetsmarknaden och bli självförsörjande. Reformer som underlättar vägen till jobb är en högt prioriterad fråga. Och då är det viktigt att komma ihåg att lösningen finns i företagen.