Dags att förändra konfliktreglerna

Politiker börjar få upp ögonen för att detta försämrar företagens konkurrenskraft och hur arbetsmarknaden fungerar.

Exportföretagen har under de senaste avtalsrörelserna förlorat i konkurrenskraft på grund av höga löneavtal samtidigt som produktivitetsutvecklingen har stått still. Men alternativet för företagen – att uthärda en strejk – hade kostat ännu mer.

Fackförbund kan till låga egna kostnader varsla om strejker som skulle bli mycket kostsamma för företagen. Ofta blir det då ingen strejk, men avtalen blir inte heller anpassade till företagens – och samhällets – behov. Det är företagen som är jobbskaparna, inte facken.

När Byggnads strejkade i april för att få högre löneökningar än andra kostade det byggföretagen nära en miljard kronor enligt Sveriges Byggindustrier. När ett avtal väl hade träffats tog det två dagar (!) innan Byggnads varslade om strejk igen. Då gällde det sympatiåtgärder med ett annat fackförbund i en helt annan konflikt, som de varslade företagen inte var inblandade i.

Man kan fråga sig om allt detta är rimligt. När arbetsgivarna träffar kollektivavtal – trots att innehållet alltså kunde vara bättre – väntar man sig att avtalet om arbetsfred ska gälla. Får man inte arbetsfred tycker man att poängen med kollektivavtal går förlorad.

Ett mönster i andra länders konfliktregler är att det finns ett slags ”överdriftsförbud”. Det innebär att det ska finnas en rimlig styrkebalans mellan parterna. Det är en vanlig rättsprincip också i nordiska länder.

Till skillnad från dem saknas det i Sverige en proportionalitetsprincip – att det finns en rimlig proportion mellan mål och medel i en konflikt.

Det är också för lätt att bryta arbetsfreden genom sympatiåtgärder. Facket borde inte kunna trappa upp en konflikt genom att ge sig på företag som inte har någon koppling till den ursprungliga konflikten. Om rätten till sympatiåtgärder togs bort skulle det bli bättre balans mellan parterna.

En annan viktig sak är att konflikter måste bli den sista utvägen som enbart får användas när alla andra åtgärder har prövats. I många länder har man principer om detta. Det har en psykologisk betydelse för parternas agerande.

Arbetsgivarnas möjligheter att ta en strejk har förändrats sedan 1928. Dagens konfliktregler är i princip oförändrade sedan dess – men globalt konkurrenstryck, internationella värdekedjor och produktion utan lagerhållning har gjort att arbetsgivares konfliktkänslighet har ökat dramatiskt.

Det borde finnas en känsla hos både fack och arbetsgivare för att förhandlingarna ska leda till att båda parter vinner. Hur ska vi annars få fler företag att vilja omfattas av kollektivavtal? Kollektivavtalen behöver precis som företagen vara konkurrenskraftiga.

Det är svårt att reformera konfliktreglerna genom överenskommelser mellan parterna. Därför är det bra att politiker börjar intressera sig för konfliktreglerna. Väl avvägda kollektivavtal är ett allmänintresse. Bättre balans mellan parterna vid avtalsförhandlingar skulle vara bra för Sverige.