"Det är inte fel på lagen"

Idealet är om en upphandling kan leda till ett bättre företagsklimat, ett bättre värde och mer kvalitet för medborgarna och samtidigt bidra till samhällsekonomisk effektivitet.

Ofta riktas kritik mot upphandlingslagstiftningen. Den anses av många utgöra det stora hindret mot goda offentliga affärer. Kritiken bygger i allt väsentligt på missuppfattningar. Lagstiftningen om offentlig upphandling är i sig inget hinder mot att göra goda affärer. Den ger en upphandlande myndighet stora möjligheter att utforma upphandlingar och i förlängningen sina avtal på det sätt som bäst svarar mot myndighetens behov.

I stället för att försöka få till ändringar i lagstiftningen borde fokus därför ligga på tillämpningen av regelverket och här finns en förbättringspotential på många håll i landet.

Till att börja med är det inte förbjudet att tala med varandra. Tvärtom är en god dialog mellan beställare och leverantörer en förutsättning för att man ska kunna göra goda affärer. Tyvärr finns det ofta en betydande rädsla från den offentliga sidan att ta kontakt med leverantörer trots att det är fullt möjligt. Enda gången då skriftlig dialog är att föredra är tiden mellan det att förfrågningsunderlaget skickats ut och fram till anbudstidens utgång.

I dialogen mellan upphandlare och marknaden lär sig den offentliga aktören mer om vilka varor och tjänster som finns att tillgå. Genom tät kontakt med leverantörer och andra aktörer på marknaden ges den upphandlande myndigheten möjlighet att hela tiden vässa sitt kravställande och ta tillvara marknadens innovation och förnyelse. Företag framför ofta att de vill ha mer av dialog i samband med upphandlingen men även under avtalsperioden.

Den interna dialogen mellan upphandlare och beställare inför en upphandling är dock minst lika viktig, bland annat för att säkerställa att kraven som ställs är relevanta för beställaren.

Många företag upplever att vissa krav som ställs i dag är onödiga. Upphandlande myndigheter borde därför ta tillvara på företagarnas intresse av att prata med dem särskilt inför men även under och efter upphandlingen.

En god dialog har också visat sig vara ett bra sätt att undvika överprövningar. Kommuner som arbetar mycket med att skapa en god dialog med sina leverantörer ser ofta att överprövningarna nästan upphör.

Ett annat önskemål från företagen är att upphandlande myndigheter måste bli bättre på uppföljning och inte heller det har ett dugg med lagstiftningen att göra. Genom att följa upp avtalet så kontrollerar upphandlaren att man fått det man avtalat om men även att det är seriösa företag som fått kontrakten.

En tredje central del av upphandlingsarbetet är att upphandlande myndigheter måste bli bättre på att utvärdera sina upphandlingar. Om synpunkter på genomförda upphandlingar samlades in skulle man dels få ett kvitto på om uppställda krav ledde till det mål man hade med upphandlingen men man skulle också få ett utmärkt underlag med förbättringsförslag inför nästa upphandlingsomgång.

En avslutande reflektion som inte heller har med lagstiftningen att göra är att upphandlande myndigheter måste inse att ett tecknat ramavtal ger bilden av att den upphandlande myndigheten ska tillgodose sitt behov via avtalet. Många företag vittnar tyvärr om att tecknade ramavtal inte följs. Detta är inte acceptabelt.

Vid årsskiftet 2016/2017 får vi sannolikt en ny upphandlingslagstiftning. Det är dock farligt att tro att en ny lagstiftning per automatik kommer att leda till bättre upphandlingar. Det är inte där problemet ligger. Det centrala i det här sammanhanget är upphandlande myndigheters kompetens och arbetssätt och här finns på många håll en stor förbättringspotential. Det vittnade bland annat de företag som deltog på Företagardagen i maj om.