Vem har exempelvis missat tv-bilderna från Piteås kommunala äldreboende eller debatten kring hur äldre helt sonika blivit inlåsta där på nätterna?
Visst, det finns gott om exempel på att exempelvis Carema inte alltid levt upp till de krav vårdtagarna och anhöriga har rätt att ställa. Precis som att kommunala vårdgivare inte gör det. Därför är det viktigt med en bred debatt kring vården av våra äldre. Och den rena vanvård som det funnits många skrämmande exempel på genom åren.
Enstaka upprörande fall av usel vård betyder inte heller att ett företag missköter sig i alla kommuner där det har verksamhet. Tvärtom. Trots 150 anmälningar och en tredjedel sedan personal slagit larm om missförhållanden. Vi ser toppen på ett isberg som vi inte vet djupet på. Det är bara att hoppas att det flyter runt på en bädd av kork…
Äldrevården måste vara bra överallt. Precis som skolornas undervisning. Det duger inte om många är nöjda i Haparanda eller Linköping. Den som kommer till ett äldreboende i dag är ofta rejält sjuk och tillhör våra mest utsatta. Därför är det så viktigt att det dygnet runt fungerar med personal, rutiner och att alla blir väl omhändertagna. Med just omsorg. Oavsett om vårdgivaren är kommunal eller inte.
Det behövs nationella kvalitetsnormer och kommunpolitiker och tjänstemän som verkligen bryr sig om hur de äldre har det. För det är ändå på den nivån som man köper tjänster från vårdbolag och det är där man granskar egna verksamheter, något som för all del är diskutabelt. Visst är det bra att regeringen agerar med kraft för att stoppa vanvård och diverse aggressiva skatteplaneringar, men utan kommunala politiker som följer upp upphandlingar och hur vårdtagare behandlas så blir förbättringarna marginella.
Sedan har debatten hamnat lite snett i vissa avseenden – som det alltid blir sådana här gånger. Vägning av kissblöjor några gånger per år är kanske det som upprört de flesta – även mig. Men jag har förstått att det har förekommit under cirka tjugo år och är inget speciellt för privata vårdgivare. I kommuner tillhör det också rutiner och man är inte ute efter att spara på blöjor utan avsikten är att ge enskilda vårdtagare just det skydd som de finns behagligast. Okunskaper leder förstås till misstolkningar.
Ökad valfrihet har också lett till att det finns brister på sina håll. Dessa måste åtgärdas snabbt för att inte bromsa den positiva utveckling vi totalt sett ser inom en rad områden och som är nödvändig för att tillgodose de krav medborgarna ställer i dag. Tiden med monopolliknande förhållanden inom rader av sektorer är ingenting som särskilt många av oss längtar tillbaka till.
Bo Östman
