Debattartikel Publicerad: 2011-09-12

Arbetsförmedlingen behöver konkurrensutsättas

Trots hög arbetslöshet har många företag i Skåne svårt att rekrytera rätt kompetens. Problemet är vid det här laget så stort att det riskerar undergräva konjunkturuppgången.

Bakgrunden till mismatchproblematiken står att finna i arbetsmarknadspolitiken och hur den under lång tid misslyckats med att nå uppsatta mål. Ett stort ansvar för arbetsmarknadens problem vilar på Arbetsförmedlingen. Idag fungerar inte konkurrensen. Arbetsförmedlingen har ett monopol i och med att myndigheten både upphandlar till exempel jobbcoacher och själva förmedlar jobb. Det gör att det inte blir någon fungerande konkurrens där alternativ kan utvecklas och erbjuda bättre service till arbetsgivare och arbetssökande. Det är därför hög tid att skilja på rollerna och låta Arbetsförmedlingen konkurrera på lika villkor som alternativa aktörer på en marknad.

Den som betvivlar att myndigheten har misslyckats med sin del av uppdraget som avser jobbförmedling kan reflektera över följande. Enligt myndighetens egen Arbetsmarknadsrapport för 2010 hade endast 1,6 procent av dem som fick jobb fått information om jobbet från någon av deras arbetsförmedlare. Enligt Eurobarometerns undersökning från 2007 säger endast 24 procent av svenska ungdomar att bästa sättet att få jobb är via Arbetsförmedlingen, vilket är 6 procent under EU-genomsnittet. Det är förvisso långt många fler ungdomar som är inskrivna vid Arbetsförmedlingen, men en majoritet går dit bara för att kvalificera sig för ekonomisk ersättning. Det visade en enkätundersökning från Demoskop och Svenskt Näringsliv från 2010. Endast en av tio unga som går till Arbetsförmedlingen tror på allvar att de ska få hjälp att hitta arbete – trots att denna grupp, enligt Eurobarometern, söker jobb mest förutsättningslöst av alla och verkar kunna tänka sig nästan vilket arbete som helst. Som dessa uppgifter tydligt demonstrerar finns det en stor skillnad mellan att bara skriva in och administrera arbetssökande och att de facto stödja dem i deras jobbchanser. Det är det sista som Arbetsförmedlingen tyvärr misslyckas med.

Sex av tio företag väljer också helt bort Af som rekryteringskälla när de behöver anställa. Arbetsmarknadens parter inom privat och offentlig sektor har som en följd av Af:s misslyckande valt att själva satsa närmare 2,5 miljarder varje år på stöd till uppsagda medarbetare.

Att det finns problem med hur Af fungerar är dock inte bara känt bland unga och arbetsgivare. Regeringens långtidsutredning om arbetsmarknaden som presenterades tidigare i år riktade också kritik mot Af:s funktionssätt. De studier som Riksrevisionen har genomfört (RiR 2010:5) berättar att kontakter med arbetsgivarna inte är prioriterade. En majoritet av arbetsförmedlare säger själva att de måste ägna sig åt andra delar av uppdraget som tar mycket av tiden i anspråk. Det sistnämnda är sannolikt anledningen till att den genomsnittliga handläggaren på Af förmedlar färre än en tjänst per månad. Myndigheten ger helt enkelt inte sina anställda förutsättningar att göra sitt jobb. För självklart är det inte handläggarna på Af som är ansvariga för misslyckandet. Det är systemet de verkar inom som är problemet.

Många av de nya jobben kommer i små och medelstora företag och det är svårt för en enda aktör att på ett bra sätt kunna möta alla de olika krav som dessa ställer på arbetsförmedlingen. Vi vet också av internationell erfarenhet att konkurrens mellan olika arbetsförmedlare leder till effektivare matchning. Därför argumenterar vi för ett nytt system där man skiljer på myndighetsutövning och jobbförmedling. Arbetsförmedlingen behöver konkurrensutsättas när det gäller att förmedla jobb.