I januari är det ett år sedan Annette Lathi tog steget att bli egen företagare. I dag har K2C, som bedriver kundserviceverksamhet för en rad välkända företag inom exempelvis detaljhandeln, 35 anställda varav många rekryterats via arbetsförmedlingens jobb-garantiprogram för långtidsarbetslösa ungdomar under 25 år.
– Vi ger ungdomarna tre månaders utbildning, en så kallad praktikperiod, som bekostas av arbetsförmedlingen. Fungerar allt bra anställer vi. Hittills har vi kunnat erbjuda nio av tio ungdomar som gjort praktik hos oss fast jobb, berättar Annette.
K2C fortsätter att växa i rask takt och Annette är nu i behov av att nyanställa igen. Men i den senaste kontakten med arbetsförmedlingen fick hon nej. Handläggaren på arbetsförmedlingen ansåg plötsligt att tre månaders utbildning var för länge och beviljade inte praktikperioden för en ung arbetslös kvinna som Annette önskade ta in. Handläggaren menade att det borde räcka med en månad för att lära sig jobbet.
– De ungdomar som vi tar in ska lära sig en rad olika system. Därutöver mängder av policys och guidelines. Vem är det som avgör vad som krävs under utbildningsperioden? Jag som företagsledare eller en handläggare på arbetsförmedlingen? frågar sig Annette.
Annette tog kontakt med handläggarens chef för att få beslutet omprövat, men utan resultat. Han hänvisade henne tillbaka till handläggaren med kommentaren att han hade fullt förtroende för sin personal och deras beslut.
Den kvinna som Annette ville erbjuda praktikplats, och med stor sannolikhet vidare anställning, fick alltså nej. Beskedet från arbetsförmedlingen kom bara ett par dagar innan hon skulle påbörjat praktikperioden hos K2C där utbildningsplan och inskolningsprogram redan var fastställd.
– Hon blev förstås väldigt besviken. Här hade hon chansen att äntligen komma in på arbetsmarknaden och få ett jobb som hon verkligen ville ha. Istället tvingas hon fortsätta gå på a-kassa och är, så vitt jag vet, arbetslös än idag.
– Siffrorna för ungdomsarbetslösheten i det här landet slår i taket – och samtidigt motarbetas företagare som vill anställa unga. K2C växer med 40-50 procent per år. Idag är vi 35 anställda, vid jul kommer vi vara 45 och inom två år har vi en personalstyrka på 150 personer enligt våra beräkningar. Det innebär att vi kommer behöva rekrytera över 100 personer inom den närmaste tiden varav många unga. Men ska vi lyckas behöver vi arbetsförmedlingens stöd. Vi måste samarbeta, inte motarbeta varandra då vi faktiskt jobbar mot samma mål, att få fler ungdomar i arbete.
Det Annette efterfrågar är större engagemang från arbetsförmedlingens sida och vill nu bjuda in lednigen till K2C för att visa upp verksamheten och hur de jobbar. Hon menar att det kan vara ett första steg för att uppnå större förståelse.
– Jag skulle önska att de var mer delaktiga och aktivt arbetade för att sätta sig in i våra behov. Först då kommer arbetsförmedlingen kunna fungera som den serviceinstans den bör vara för svenska företagare.
Lisa Thorngren
