Debattartikel Publicerad: 2011-07-25

Utbildning bör leda till jobb

Den 1 juli går till historien för mig som regionchef. En och samma rapport från Svenskt Näringsliv uppmärksammades i fem olika artiklar i Sydsvenskan. Förutom ledar- och Lundaredaktionernas artiklar uppmärksammade kultur- och nöjesdelen rapporten på tre ställen i B-delen. Även därefter har rapporten engagerat såväl läsare som redaktörer, och inte bara i denna tidning.

Att rapporten Konsten att strula till ett liv från tre ekonomer på Svenskt Näringsliv gav sådant eko berodde troligen på att den innehöll ett provocerande förslag. Det var dock inte ett förslag som organisationen ställer sig bakom.

Möjligen trampade rapporten på en öm tå genom att lyfta fram att unga läser kurser utan en tydlig karriärplan. Poängen var aldrig att upp- eller nedvärdera humanistiska studier, vilket många uppenbarligen tolkade det som. Problemet som rapporten vill sätta fingret på är den mismatch som finns på arbetsmarknaden idag. Det finns fortfarande många arbetslösa – främst unga – samtidigt som det finns många lediga jobb.

Det finns även vissa ingenjörsutbildningar där enbart 40 procent får ett kvalificerat jobb efteråt. Humaniora och konst (som råkar vara en kategori i SCB:s statistik) är emellertid särskilt drabbade. För samtliga i den utbildningskategorin gäller att en tredjedel av de utexaminerade inte får ett jobb inom en relevant arbetsmarknad, ens efter fem år. Vad värre är, var fjärde kan överhuvudtaget inte försörja sig på sysselsättning.

Samtidigt lider Sverige av stor kompetensbrist på flera områden. För få utbildar sig till plåtslagare, sjuksköterskor, förskollärare, VVS-ingenjörer med mera. Samtidigt läser många kurser utan att ha en tydlig plan, bland annat för att de just nu inte kan få det jobb de önskar sig.

Sverige är det land i världen som har högst etableringsålder på arbetsmarknaden – 28 år. I början av 1990-talet låg den på 21 år.

Det betyder inte att det är bortkastad tid att läsa av nyfikenhet och kunskapstörst. Det betyder inte att vi bortser från den stora betydelse kreativa och konstnärliga bildningsområden har för näringslivets utveckling. Vi ser med avund på hur många andra länder, till exempel Storbritannien, lyckas utbilda många inom humaniora med en sådan kvalitet att de är efterfrågade av näringslivet.

Men problemet med mismatch måste lösas, inte bara för samhällsekonomins skull utan i synnerhet för individens skull. Det är inte rätt att unga människor ska stå utan arbete efter avslutade studier.

Det problemet kan inte bara avfärdas med att akademiska studier har andra värden än ekonomiska.

Kopplingen mellan utbildning och arbetsliv behöver bli betydligt starkare. Den debatten kommer vi att fortsätta driva bland annat på ett seminarium i Lund i september.