”Varför ska företagen betala?”

– Det är ett hårt slag mot företagen eftersom det innebär att en anställd som blir långtidssjukskriven kostar 125 procent av lönen efter 90 dagar, säger Björn Kuylenstierna.

Han är kritisk till att förslaget innebär att arbetsgivaren ska stå för den kostnaden trots att de allra flesta sjukskrivningarna inte ens beror på något som har med arbetet att göra.

– Vi kan inte påverka vad medarbetarna gör utanför arbetstid. En anställd som bryter benet på semestern är inget jag som arbetsgivare kunde förhindrat. Jag upplever att vi har en god arbetsmiljö.

Sagobrunnens förskola arbetar aktivt med systematiskt arbetsmiljöarbete, utbildar i brandsäkerhet och lyftteknik för att undvika skador, och arbetar ständigt på att variera arbetet för att undvika förslitning. Med bara sju anställda är det mycket viktigt att personalen är på jobbet, betonar han.

– Vi tjänar ingenting på att stressa ut vår personal så att de inte kan jobba. Det är det sämsta en arbetsgivare kan göra.

Redan nu har arbetsgivarna genom lagen ett stort ansvar, konstaterar han. Företagen betalar till sjukförsäkring via de sociala avgifterna och står dessutom för den anställdes första två sjukveckor. Utöver det tillkommer avtalsstyrda ersättningar upp till 90 dagar.

Orättvist

Med tanke på att problemet med långtidssjukskrivningar är störst inom offentlig sektor anser han att det är orättvist att även privata sektorn ska omfattas av reglerna.

– Sjukfrånvaron är betydligt lägre i den privata sektorn än i den offentliga. Är det rätt att låta samtliga arbetsgivare betala för att offentlig sektor inte är en bra arbetsgivare? Varför ska företagen betala för att det som är politikerstyrt inte fungerar?

Om förslaget går igenom kommer Sagobrunnens förskola att vara betydligt mer restriktiv med vilka som anställs för att veta om de har en sjukdomshistorik. Även om han tycker att det är tragiskt för alla kompetenta personer med någon sjukdom i bagaget, vill han inte riskera att tvingas betala för något han inte kan påverka.

Så fort någon är sjuk måste en vikarie med full lön tas in. Ska förskolan dessutom stå för 25 procent av lönen för den som är hemma måste pengarna tas någon annanstans ifrån, konstaterar han.

– Jag kan ju inte fakturera min uppdragsgivare kommunen ytterligare 25 procent för att täcka ökade kostnader. Vi får betalt per barn enligt ett kommunbeslut och kan inte styra taxorna.

De alternativ han ser är att låta personalen jobba fler timmar eller att ta in fler barn.

– Hur jag än gör så blir arbetsbelastningen högre för de medarbetare som är kvar och får dra ett tyngre lass för att täcka kostnaderna. Det värsta som kan hända på sikt är att det påverkar vårt rykte.

Just nu är en anställd på Sagobrunnen långtidssjukskriven på grund av en skada som inte är arbetsbetingad. Enligt förslaget skulle vikarien i praktiken ha kostat 125 procent, utan att påverka verksamheten positivt alls, betonar Björn Kuylenstierna.

– Det skulle i runda slängar handla det om en merkostnad på drygt 8 000 kronor i månaden. Förutom arbetet med att rekrytera och lära upp en vikarie.

Arbetsgivarna ska ju i förslaget kompenseras med att arbetsgivaravgiften sänks med 0,16 procent?
– Ja, men vad blir det? Det rör sig kanske om någon hundralapp. För de stora arbetsgivarna blir det kanske en bra peng för att täcka de som är borta men i vår lilla värld är det nästan inga pengar.

Björn Kuylenstierna poängterar att mindre företag drabbas hårdast om förslaget blir verklighet.

– Hos en stor arbetsgivare påverkar inte en persons bortfall nämnvärt mycket. Men om en medarbetare hos oss är borta betyder det att arbetsstyrkan reduceras med 16 procent.

I stället tror han på att inrikta sig på lagstiftningen som redan finns, till exempel arbetsmiljölagen.

– Använd den mer frekvent för att uppnå ett positivt resultat som gynnar både den skadedrabbade och arbetsgivarens motivation att förebygga skada, i stället för att straffa alla arbetsgivare kollektivt utan att fokusera på problemet.