Debattartikel Publicerad: 2011-04-19

Vinsten sprider kvalitet
i vård och skola

Inom nästan alla andra områden av ekonomin betraktas vinsten som en viktig drivkraft för att utveckla verksamhetens kvalitet. Varför skulle det vara helt annorlunda inom välfärdssektorn?

Motståndet mot vinst i välfärdssektorn grundar sig på den felaktiga föreställningen att vinst och kvalitet står i motsatsförhållande till varandra. Det finns, lite förenklat, en uppfattning att produktionen av just vård, skola och omsorg bara kan organiseras och utföras på ett enda sätt. Om så vore fallet skulle det naturligtvis ligga något i kritiken att vinst i välfärden måste tas ut på bekostnad av kvaliteten.

I själva verket är vård, skola och omsorg i allmänhet komplexa tjänsteverksamheter där sätten att organisera och styra verksamheterna varierar stort mellan olika utförare. Det innebär att det finns ett stort utrymme för innovationer och för nya sätt att organisera verksamheterna som både kan leda till ökad kvalitet och ökad kostnadseffektivitet. Vinstsyftet är viktigt i denna process eftersom det är bara genom att satsa på tjänsteutveckling och tillhandahålla hög kvalitet som uthållig vinst kan uppnås. Ett vinstförbud eller en restriktiv vinstreglering, som förslås av socialdemokraternas kriskommission, riskerar däremot att leda till ointresse för tjänsteutveckling och innovation, sämre valfrihet och långsiktigt även till sämre kvalitet.

Svenskt Näringsliv ger i dagarna ut en skrift som ingående beskriver hur fyra framgångsrika företag i välfärdssektorn – Kunskapsskolan och Internationella Engelska Skolan inom skolan och Praktikertjänst och Capio inom vården – konkret organiserar och styr sina verksamheter för att både leverera hög kvalitet och vinst. De fyra företagsexemplen analyseras också utifrån forskningen om hur värde skapas i den expanderande tjänsteekonomin.

Var och en av dessa företag har utvecklat sitt eget koncept. Dessa måste kunna kombinera tjänsteutveckling, kundfokusering, positiva drivkrafter för personalen och kostnadseffektivitet, annars uppnår de varken kvalitet eller vinst. Här kan nämnas t ex Praktikertjänst, där entreprenörskapet hos den läkare som startar en vårdcentral kombineras med koncernens stordriftsfördelar vad gäller att tillhandahålla kapital, administrativ support och kvalitetsledningssystem. Kunskapsskolan tillhandahåller centralt IT-baserade läromedel som minskar lärarnas behov av förberedelsetid och ökar deras tid med elev samtidigt som storleken på elevgrupperna anpassas till lektionernas innehåll.

Kundnöjdheten är högre både hos Praktikertjänsts vårdcentraler och Kunskapsskolans skolor än hos offentligt drivna skolor och vårdcentraler enligt Svenskt Kvalitetsindex mätning respektive Sveriges Kommuners och Landstings övergripande nöjdhetsfrågor om skolan.

Det finns goda exempel på enskilda offentlig utförare i vård och skola som tjänsteutvecklar, är innovativa och håller hög kvalitet, men de sprids sällan vidare. I dynamiken att sträva efter vinst ligger att expandera verksamheten. Innovativa koncept utvecklas och sprids vidare till nya enheter och till fler patienter och elever.

Om vinsterna inom vård, skola och omsorg regleras kommer sannolikt utvecklingen mot fler konkurrenskraftiga alternativ i välfärden, med företag som är ledande på att utveckla innovativa koncept, att brytas. Detta beror på att företagen då inte kan ta ut ersättning för den risk som tjänsteutveckling och innovation är förknippad med. Sannolikt kommer också befintliga verksamheter, där ägarna har vinstkrav, att successivt avvecklas med sämre valfrihet och kvalitetsförluster som följd. Förlorare på en sådan utveckling blir elever och patienter.