– Under flera år var det ganska svajigt i politiken i Ragunda, vilket inverkade negativt även på företagsklimatet. Efter valet 2010 blev det ny politisk majoritet som bidrog till stabilitet, trygghet och mer förtroendefulla relationer mellan näringsliv och kommunledning, säger Terese Bengard.
Näringslivsrådet hade redan innan senaste valet börjat gräva efter orsakerna till de nedslående siffrorna i Svenskt Näringslivs ranking av företagsklimat i Sveriges kommuner. Inte oväntat fann man brister i dialog och kommunikation mellan de olika parterna. Den nya kommunledningen tog över stafettpinnen och har under hela 2011 fortsatt att jobba med konkreta åtgärder för ett bättre företagsklimat. Arbetet på kommunens olika avdelningar fungerar nu bättre och smidigare, kommunledningen har gjort så många företagsbesök de hunnit med och mycket krut har lagts på att göra systemet för offentliga upphandlingar enklare, tydligare och mer transparent.
– ”Företagarvänligt” betyder för mig att kommunen är intresserad av att stötta och hjälpa företagarna och tillsammans med dessa lösa de eventuella problem som finns. Från vår sida krävs personligt engagemang, vilket jag hoppas ska avspegla sig i relationerna mellan kommun och näringsliv, säger Terese Bengard.
Hon tycker sig redan märka en attitydförändring på Näringslivsrådets möten som nu innehåller mer av konstruktiv problemlösning och mindre av klagomål på detaljnivå.
Största utmaningen för näringslivet i Ragunda är utan tvekan att hitta kompetent arbetskraft.
– Det är ett sorts moment 22. Företag törs inte flytta hit för de är rädda att det inte ska hitta arbetskraft, och privatpersoner törs inte flytta hit i rädsla för att inte hitta jobb. Vi måste jobba mer för att folk ska våga satsa på Ragunda, och vi måste samarbeta för att lösa arbetskraftsproblemet.
I samband med stora pensionsavgångar de närmaste åren kommer även kommunen behöva en hel del ny arbetskraft inom bland annat skola och vård. Offentlig service kommer även i fortsättningen att förbli just offentlig i Ragunda kommun. Lagen om valfrihet (LOV) har diskuterats många gånger, bland annat när det gäller mat till äldre, men aldrig ansetts vara ett bra alternativ.
– I en kommun med 5000 invånare är underlaget för litet. Kommunens kök kräver lika mycket personal oavsett om man lagar hundra eller femtio portioner. Det blir inte kostnadseffektivt om det är fler som ska dela på kakan, och vi kan ju inte ta bort service som vi är skyldiga att ha. Där emot har vi utmaningsrätt, vilket innebär om någon annan utförare säger sig kunna leverera samma kvalitet till ett billigare pris, så ska de få chansen att visa det. Men det har aldrig hänt, säger Terese Bengard.
Text och foto: Mi Edvinsson
