Bort med tabukulturen kring välfärdsföretagande

Diana Kobadi flydde från ett krigshärjat område och kom till Sverige 1989. Efter att ha läst SFI kunde hon redan efter 9 månader börja jobba som vårdbiträde i Uppsala.

Därefter har hon jobbat som såväl elevassistent, biståndshandläggare, socialsekreterare och kurator fram till 2008 då hon startade NiNa Familjestöd. Utbilda sig har hon också hunnit med att göra.

– Jag påbörjade min utbildning 1999 och har därefter utbildat mig till både socionom och terapeut och jag utbildar mig än idag. Utbildning är något som alla behöver kontinuerligt!

När hon tog steget och startade företaget 2008 var det delvis som en reaktion mot den verklighet hon varje dag såg i arbetet.

– Jag hade jobbat inom kommunen och landstinget i nästan 20 år och var besviken på att många vägar och regler som kommunen valt drabbade patienterna. Jag såg en möjlighet att ge bättre vård inom ramarna och reglerna som var satta.

För Diana är det bästa med att vara företagare att hon får jobba med något hon brinner för samtidigt som hon känner att hon gör skillnad. Att själv få forma jobbets inriktning tycker hon är en stor frihet:

– Som egenföretagare har man möjlighet att få vara med i olika led och man få göra exakt det man själv brinner för. Det är mycket som jag inte är bra på och speciellt gällande själva företagandet. Därför har jag bra och engagerad personal som är ansvariga för det som jag själv inte är bra på.

Hon anser att den svenska välfärden är stark och något att vara stolt över. Dessvärre, menar hon, har inte regelverket riktigt hängt med i utvecklingen av välfärden. Hon tycker att många regler är otidsenliga och inte anpassade efter de nya behov som människor har idag. Denna eftersläpning präglar också synen på välfärdsföretag.

– I Sverige är det många gånger tabu att jobba som företagare inom den svenska välfärden. Vissa socialsekreterare och handläggare ser inte oss som samarbetspartner utan snarare som bovar vilket jag egentligen tror ligger i att privatsektorn inom vården är relativt ny. Vi har ett stort förtroende bland många av kommunerna vi samarbetar med, men vi hoppas att kommunerna jobbar på att ändra tabukulturen som idag råder så att vi enklare kan jobba tillsammans för att ge människor en rättfärdig vård.

För att Dianas företag ska kunna bli ännu bättre hoppas hon att kompetensförsörjningen till företagen förbättras i framtiden.

– I det praktiska arbetet är det tyvärr väldigt svårt i Sverige att hitta personal och det är en av våra hinder för att kunna fortsätta växa. Samtidigt som arbetslösheten är hög bland unga är det svårt att hitta utbildad personal.

Tony Gunnarsson