Debattartikel Publicerad: 2007-06-15

Politisk snedseglare väjer för sambanden mellan välfärd och ekonomi

Barbro Åhman bemödar sig om att svara på våra tidigare debattinlägg rörande att EU fyller 50 år och att vi faktiskt har gemenskapen att tacka för mycket av vårt välstånd. Svaret hon levererar är inget annat än en käftsmäll på allt som på något vis bidrar till vårt välstånd. Det är så att man häpnar över Åhmans totala brist på att se sambanden mellan ekonomi och politik!

Åhman snurrar till begreppen rejält. Hon sätter ett likhetstecken mellan statliga bolag och välstånd. Eller mer korrekt statliga verk och välstånd (men detta var nog ”tryckfelsnisses” fel). Att en utförsäljning av desamma är negativt. Är det mån tro Vattenfalls internationella verksamhet i Östeuropa som Åhman vill slå vakt om?

En huvudsaklig kritik som vi har mot Åhmans resonerande är att dels presenterar hon inte något alternativ till EU och dels verkar hon (och andra kritiska) tro att vi skulle ha haft den välfärd vi har, blomstrande exportföretag, teknisk utveckling etc., även om EU inte fanns. Mer felaktigt än så kan det knappast bli. Det rimliga scenariot hade varit en rejält hämmande protektionism mellan Europas länder, något som hade slagit med full negativ kraft mot svensk industri då den är så internationaliserad. Vad detta hade fått för konsekvenser för arbetstillfällen och välfärd kan nog de flesta räkna ut. EU är inte perfekt och det är bra att man med kritiska ögon granskar den gemensamma politiken. Men, att frikoppla näringslivets behov av bra villkor från den välfärdsstat vi lever i visar bara på att man bär runt på en massa okunskap när det gäller de ekonomiska sambanden mellan privatlivet, yrkeslivet och samhället i stort.

Åhmans kritik mot att det blir färre och färre jordbruk i Sverige är intressant. Backar vi bandet till mitten av 1800-talet så var ca 85 % av svenskarna sysselsatta inom jordbruk mot dagens siffra som ligger på ca 5 %. Anledningen till denna stora samhällsförändring stavas teknisk utveckling, ökad handel och specialisering. Allt färre producerar allt mer till allt fler. Åhman kanske är emot dessa utvecklingar också?

Integrerad handel och ökad specialisering leder till ökad förståelse för varandra och varandras kompetenser. Dessutom omöjliggör integrerad handel i princip att konflikter och annat elände drabbar oss. Det var faktiskt detta som var huvudskälet till varför Kol- och stålunionen bildades en gång i tiden, och inte att skapa en exklusiv herrklubb som Åhman tycks tro.

Sveriges EU-minister Cecilia Malmström skrev i samband med att Romfördraget uppmärksammades i mars att: ”I dag står länder på kö för att komma med i EU, som nu har 27 medlemsstater. Det är uppenbart att EU är den viktigaste garanten för fortsatt fred, demokratisk och ekonomisk utveckling i Europa, vilket inte minst belyses av att tio av de nuvarande medlemsstaterna då, för 50 år sedan, var kommunistiska diktaturer”. Man skulle även kunna citera Gudrun Schyman: ”Att ropa ’Sverige ut ur EU’ är lika konstruktivt som att ställa sig vid brofästet och kräva att Öresundsbron inte ska byggas”.

Barbro Åhman avslutar sitt debattsvar genom att applådera civil olydnad och totalt uppror gentemot den myndighet som av svenska folket har fått i uppdrag att upprätthålla lag och ordning. När Åhman skriver om kravallerna i Göteborg 2001 som något fullt normalt och värdigt en demokrati, och dessutom skruvar sitt resonemang genom att skriva att ”där någon till och med sköts i ryggen”, så finner vi knappt några ord. Det skulle vara mycket intressant att få veta hur Barbro Åhmans idealsamhälle ser ut och vilka krafter det är som ska driva det samhället framåt.