I slutet av sommaren beslutade Varberg att stoppa all prao i grundskolan, för att ersätta den med andra typer av arbetslivskontakter. Detta drastiska beslut togs sedan Arbetsmiljöverket kritiserat hur kommunen tar ansvar för att kontrollera elevernas arbetsmiljö under den tid de praktiserar. Beslutet skapade debatt inte bara i den egna kommunen, utan på flera håll i landet.
Annie Runhammar, är arbetsmiljöinspektör och har varit en av samordnarna av Arbetsmiljöverkets tillsyn av skolor under 2004-2006. Hon tycker att debatten både varit obalanserad och överdriven.
– Reglerna för hur skolan ska agera under praktik och prao är elementära. De som gäller idag har gällt i alla tider, säger Annie Runhammar.
Tydligare information
Föreskrifterna om systematiskt arbetsmiljöarbete (AFS 2001:1, senast ändrad 2003:4) beskriver hur det går till att skapa en säker arbetsmiljö. Den informationen finns sedan länge på Arbetsmiljöverkets hemsida. Sedan medierna uppmärksammat fallet i Varberg har information lagts ut som förtydligar vad som gäller när elever ska vara ute på prao och APU. Så här sägs till exempel om skolans och arbetsplatsens gemensamma ansvar. De ska tillsammans:
Bestämma elevens arbetstider
Bestämma arbetsuppgifter utifrån elevens förutsättningar
Bestämma handledningens art och omfattning
Bestämma vem som ska förse eleven med personlig skyddsutrusning
Underrätta skyddsombudet om elevens arbetsuppgifter och kunskapsnivå
Annie Runhammar tolkar detta enklare än det låter.
– Det kan räcka med ett telefonsamtal, om skolan känner till företagets verksamhet sedan tidigare. Men det gäller att förvissa sig om att en handledare finns i närheten av eleven och att arbetstiderna är de samma som eleven har i skolan.
Hon sammanfattar hela informationen i några centrala krav:
Skolan ska göra en riskbedömning. Den ska ha tillräckliga kunskaper om de olika arbetsmiljöer som eleverna vistas i under sin praktiska arbetslivsorientering.
Den ska också försäkra sig om att arbetsplatsen gör riskbedömningar av de arbetsuppgifter som eleven utför. I riskbedömningen ska hänsyn tas till elevens ålder och mognad.
Skolan ska ha kunskaper. Den ska ge dem (till exempel lärare eller studie- och yrkesvägledare) som tilldelats uppgiften att bedöma praoplatsernas arbetsmiljö sådan kunskap att de kan utföra denna uppgift.
Pekar på risker
Hur många olyckor som inträffar under prao går inte att säga utifrån de siffror som Arbetsmiljöverket har. Men verket behöver inte ”belägg för hög olycksfrekvens” för att ha föreskrifter, betonar Annie Runhammar.
– Det räcker att peka på risker. Väldigt mycket kan hända när elever är ute på prao. Det behöver inte röra sig om allvarliga olyckor, utan om missförhållanden. Kanske blir eleven inte väl behandlad psykiskt på arbetsplatsen. Det kan till och med handla om sexuella trakasserier.
