Det är nödvändigt att vi diskuterar kvaliteten i såväl skola som äldreomsorg, men jag blir djupt oroad när svenska politiker i så hög grad låter sig dras med i en ytlig diskussion där ekonomisk vinst inom välfärdssektorer per definition tycks ses som något av ondo. Man måste passa sig för villfarelsen om att allt var gott och väl innan alternativ och valfrihet växte fram och beslutades. Allt var inte bättre förr. Valfrihet och mångfald i skolan behövs utifrån det grundläggande faktum att alla människor är olika och har olika förutsättningar och behov.
När allvarliga brister har uppmärksammats i medierna och blivit heta debattämnen har ledande politiker mest visat sig vara som vindflöjeln. Skolministern ägnar sig åt att i generaliserande ordalag kritisera avarterna inom friskolebranschen.
Ingen försvarar valfriheten
Representanter för Miljöpartiet, som många gånger avgjort denna fråga i riksdagen, säger sig nu vara oroade över utvecklingen med större koncerner och vinst och vill reglera ägandeförhållanden. Man kunde åtminstone förväntat sig att Moderaterna skulle stå upp och försvara den viktiga mångfald vi har att värna. Men inga tydliga röster hörs till valfrihetens försvar.
Friskolereformen har förutom alla positiva effekter i form av ökad mångfald och bättre organisation även inneburit att vi fått upp viktiga kvalitetsfrågor på agendan. Innan bara accepterade vi det som den kommunala skolan levererade, bra eller inte. Nu pratar vi om vad som är en bra skola och hur vi mäter vi det. Konkurrensen leder till att vi ställer fler frågor, vill kunna jämföra och vi får då upp kvalitetsfrågor på bordet.
Mikaela Valtersson, vice vd Kunskapsskolan, tidigare riksdagsledamot och ekonomisk talesperson för MP
