Rolig och relevant naturvetenskap är en bristvara i skolan, anser Magnus Oskarsson. Han konstaterar i avhandlingen ”Viktigt – men inget för mig” att ämnesinnehållet i NO-ämnena bör förändras och undervisningen få ett annat upplägg. Samarbete mellan ämnen, lärare och skolor måste öka.
Magnus Oskarsson arbetar vid Mittuniversitetet i Härnösand och undervisar blivande lärare i matematik och fysik.
– Skolans naturvetenskap misslyckas idag i stor utsträckning med att visa relevans för eleven själv och i förhållande till samhället. Kopplingen till forskning och yrkesliv är också svag. Målet måste vara att utrusta eleverna att kunna hantera de utmaningar människor ställs inför i det moderna samhället.
Svårt och tråkigt
Avhandlingen bygger på enkäter till 750 elever och drygt 100 lärare på ett trettiotal olika grundskolor. Den visar att eleverna är intresserade av många frågor med ett naturvetenskapligt innehåll. Det handlar till exempel om hur man botar sjukdomar, rymden och fenomen som inte kan förklaras. De visar också stor tilltro till vetenskapens möjlighet att lösa olika problem. Men ändå tycker de att naturvetenskapen svårt, tråkigt och utan sammanhang, konstaterar Magnus Oskarsson.
Det här är särskilt bekymmersamt eftersom elevernas intressen och prioriteringar inför ett framtida jobb hänger samma med vilket gymnasieprogram de väljer. I Magnus Oskarssons avhandling framträder två dominerande skäl till att söka naturvetarprogrammet. Först är det intresse för naturvetenskap, speciellt de riskabla och farliga delarna. Det är ett intresse som främst återfinns hos pojkarna. Naturvetarprogrammet ger också goda karriärmöjligheter och har hög status, vilket främst tilltalar flickorna.
Gemensamma intressen är frågor kring sig själv och sina egna kroppar. Hur ska man äta och träna för att må bra? Eleverna intresserar sig för större frågor som rymden och frågor som vetenskapen ännu inte kan förklara. Sex och droger är också intressant för båda grupperna.
– Om undervisningen skulle förändras och mer utgå från ungdomars breda intressen kring hälsa, människan och de större frågorna, skulle nya grupper kunna nås. Och då skulle de näringslivets kommande rekryteringsbehov lösas av sig själv, säger Magnus Oskarsson.
Kursplaner utan avtryck
Det går att vända elevers negativa attityder till naturvetenskap. Ett exempel är det så kallade NOT-projektet, som pågick under 1990-talet och drevs av Skolverket och Högskoleverket. Det syftade till att stimulera utvecklingen av naturvetenskap och teknik i grundskola, gymnasieskola och högre utbildning. Kvalitetsmedvetenhet, idéutbyte och näringslivskontakter var nyckelord. Mätbar framgång uppnåddes. Andelen elever som valde att gå NV-programmet i gymnasieskolan ökade under en period, för att sedan minska igen.
De nya kursplanerna som kom 2000 syftade också till att öka intresset för naturvetenskap. I sin avhandling konstaterar Magnus Oskarsson emellertid att intervjuer med lärarna i undersökningen pekar på att de nya kursplanerna inte verkar ha gett något större avtryck. Detta trots att lärarna uppger att kursplanen är det viktigaste när de planerar sina lektioner.
Lärare i sticket
– Att ändra undervisning kräver mer än en ny kursplan eller ännu en NOT-kampanj. Lärarnas syn på naturvetenskap och undervisning vilar på en stark tradition och trycket från företrädare högre upp i utbildningssystemet är starkt.
– På många sätt lämnas lärarna i sticket vid olika reformer. De slits mellan en stark ämnestradition och otydliga och ibland motsägelsefulla mål i kursplanen., säger Magnus Oskarsson.
Dessutom brister uthålligheten och spridningen framgångsrika projekt.
– Alldeles för få kanaler finns för spridning och utbyte av nya idéer. De som vill utveckla sin undervisning och hitta alternativ till befintliga läromedel får uppfinna hjulet själv.
Fotnot: Magnus Oskarsson har tillhört forskarskolan i naturvetenskapernas didaktik vid Linköpings universitet. Han är projektledare för Pisa Sverige och den naturvetenskapliga delen i Timss.
