Nu drar höstterminen igång – och vi återupptar vår granskning av gymnasiets läroböcker. Dags för ytterligare en historiebok, nämligen Epos. Författare är Robert Sandberg, Per-Arne Karlsson, Karl Molin, Ann-Sofie Ohlander: Epos kurs A och B (Almqvist & Wiksell, 2006).
Nederländerna och Storbritannien
Den första fråga vi ska titta på är hur Epos förklarar att först Nederländerna och därefter Storbritannien tog ledningen i den ekonomiska utveckling som föregick det industriella genombrottet i världen. Nämner man något om betydelsen av institutioner – alltså formella och informella regelverk – som gynnar uppkomsten och utvecklingen av framgångsrika företag?
Epos framhåller inledningsvis att samhällets lagar och maktförhållanden måste vara gynnsamma för industriell tillväxt för att någon industriell revolution ska komma igång.
I boken finns ett avsnitt om Nederländernas ekonomiska guldålder på 1500- och 1600-talen. Där konstateras att ”ingenstans var borgarna så välmående som där”. Författarna konstaterar att rikedomen grundades på sjöfart och fjärrhandel. Men de gör inget allvarligt försök att förklara det märkliga faktum att denna lilla råvarufattiga nation på 1500-talet kunde bli den ekonomiskt mest framgångsrika i Europa. Att holländarna byggde bra fartyg, vilket noteras i boken, är knappast en fullgod förklaring.
Här kunde man ha belyst organisatoriska innovationer, till exempel handelskompanier och en mer utvecklad kapitalmarknad. En annan viktig faktor var att den nederländska staten förde en politik som gynnade internationell handel och som begränsade skrånas monopol. Man välkomnade flyktingar, bland annat portugisiska judar och franska hugenotter. Många av dessa var duktiga företagare. Det andliga klimat som rådde i Nederländerna präglades av hederlighet, flit, sparsamhet och enkel livsföring, vilket stimulerade företagsamheten.
Eftersom boken har flera illustrationer i form av konstverk från den nederländska guldåldern, hade det varit intressant att belysa sambandet mellan den ekonomiska, konstnärliga och vetenskapliga blomstringen.
Epos är bättre i beskrivningen av Storbritannien. Boken nämner här några viktiga institutionella faktorer: en mer positiv inställning till affärsverksamhet, lång tradition av handel och gynnsam lagstiftning. Den gör också ett mycket viktigt konstaterande, nämligen att det skapades motivation till ekonomisk utveckling i Storbritannien – det blev lönsamt att konstruera och tillverka maskiner.
Betyg: G
Det svenska ekonomiska undret
Nästa fråga är hur boken förklarar att den svenska ekonomiska utvecklingen tog ordentlig fart under andra halvan av 1800-talet.
Epos för ett långt resonemang om att det svenska industriella genombrottet förmodligen fördröjdes genom att böndernas stärkta politiska ställning under 1700-talet försvårade för järnbruken att få tillräcklig tillgång till träkol. Detta är ytterst tveksamt.
Järnbruken hade en privilegierad ställning vad gäller skogsråvara ända till mitten av 1800-talet. Det svenska industriella genombrottet inleddes ungefär samtidigt som dessa (och många andra) privilegier avskaffades. Järnbrukens stora problem under första halvan av 1800-talet var inte bristen på träkol (även om detta kunde vara problem för en del bruk), utan att man i Storbritannien hade utvecklat metoder att producera järn och stål med hjälp av stenkol.
Epos innehåller ett avsnitt om näringsfrihetens betydelse för Sveriges ekonomiska utveckling. Där står om utvecklingen på 1840-talet: ”allt fler övertygades nu om att endast ett fritt näringsliv kunde råda bot på fattigdom och elände”. Ett par viktiga reformer nämns, bland annat skråväsendets avskaffande och handelns liberalisering.
Här nämns också en av 1800-talets viktigaste svenska reformpolitiker, Johan August Gripenstedt. Epos nämner att han låg bakom den fullständiga näringsfrihetens införande 1864 och frihandelsreformen 1865.
Beskrivningarna är dock genomgående korta och vaga – inte alls så utförliga och analytiska resonemang som då det gäller (den sannolikt missvisande) beskrivningen av träkolsbristen inom järnindustrin.
Betyg: G-
Svenska entreprenörer och innovationer
Vilka exempel förekommer i Epos på svenska entreprenörer och uppfinnare från 1800-talet och början av 1900-talet?
Som vanligt, när det gäller läroböcker, är den ekonomiska historien närmast helt avpersonifierad. Därmed blir framställningen både tråkigare och missvisande (personer spelar en avgörande roll, bland annat som entreprenörer, för den ekonomiska utvecklingen).
Jag har bara funnit tre personer omnämnda, Gustaf de Laval (separatorns uppfinnare), Jonas Wenström (dynamon) och Sven Wingquist (kullager). Det är typiskt att boken endast nämner uppfinnare inom verkstadsindustrin. Det är en utbredd uppfattning att alla betydelsefulla framsteg i näringslivet består av tekniska uppfinningar. Även om uppfinningar självklart är viktiga, så bygger många framgångsrika företag snarare på organisatoriska innovationer – även den sidan av den ekonomiska utvecklingen bör belysas.
Men författarna till Epos saknar troligen insikter om och intresse för entreprenörskapets karaktär och betydelse. Annars hade man just utifrån exemplen de Laval, Wenström och Wingquist kunnat göra en intressant jämförelse: de Laval var en katastrof som entreprenör och företagsledare. Wenström saknade helt håg och fallenhet för företagsledande och ägnade sig enbart åt uppfinnande. Wingquist var framgångsrik både som uppfinnare och entreprenör.
Författarnas okunnighet och ointresse för svenska entreprenörer avslöjas också i deras beskrivning av den betydelsefulla internationella utveckling som skedde så det gällde stålframställning i mitten av 1800-talet. Epos skriver: ”Industrin satsade därför stora summor för att få fram en billig metod att tillverka stål. --- Det blev engelsmannen Henry Bessemer som först lyckades.”
I själva verket var det en svensk entreprenör, grosshandlaren Göran Fredrik Göransson i Gävle, som tog initiativet till den första lyckade framställningen av Bessemergöt 1858, vilket gav upphov till det företag som i dag heter Sandvik.
Jo, det finns en omnämnd företagsgrundare som inte var uppfinnare, nämligen Lars Johan Hierta. Han nämns som Aftonbladets grundare. Skildringen av mediernas utveckling återfinns nämligen i ett kapitel som rör politik – och då det gäller politik anser författarna till Epos (liksom de flesta andra läroboksförfattare) att människor inte är betydelselösa. I dessa kapitel omnämns, till skillnad från de ekonomiska kapitlen, normalt många intressanta människor.
Betyg: IG
Det senaste halvseklet
Hur beskrivs och förklaras den ekonomiska utvecklingen under de senaste 50 åren i Sverige och andra industriländer?
Omslagsbilden på Epos skildrar vapenvilan på Irland 1994. Den uttrycker författarnas ambition att följa historieskrivningen ända in i vår tid. Men, som i så många andra läroböcker, inskränks denna ambition till den politiska historien. Skildringen av den moderna svenska näringslivshistorien är så gott som obefintlig.
Den senaste konkreta händelsen i svenskt näringsliv som nämns i Epos är då Volvo börjar tillverka bilar 1927.
Epos konstaterar faktiskt om västvärlden att ”under 1970-talet nådde också välståndsökningen sitt slut”. Bara så ni vet: de nya läkemedel och medicinsk-tekniska innovationerna, Internet och mobiltelefoner, de allt säkrare bilarna och alla andra nya varor och tjänster som har kommit efter 1979 har inte inneburit något ökat välstånd.
Betyg: IG
Kvinnor och invandrare
Beskriver Epos förutsättningarna för och förekomsten av kvinnliga företagare i den svenska ekonomiska historien? Belyser man invandrarnas stora betydelse för Sveriges ekonomiska utveckling sedan medeltiden?
Kvinnor får ofta en orimligt undanskymd roll i historiska framställningar. Epos bryter på ett förtjänstfullt sätt mot denna dåliga tradition. Systematiskt lyfter författarna fram och förklarar kvinnornas betydelse för den ekonomiska utvecklingen.
Epos är sämre då det gäller invandrarna. Boken innehåller några exempel och omnämnanden. Men det förs inget principiellt resonemang om varför invandrare har varit så viktiga för Sveriges utveckling.
Epos tar upp Hansans stora ekonomiska och politiska betydelse i Norden. Då det gäller stormaktstiden omnämns Louis De Geer för att han hjälpte till att bygga upp de svenska järnbruken och vapenindustrin. (Men att han flyttade till Sverige nämns faktiskt inte. Han omnämns enbart som affärsman verksam i Holland.)
Under 1700-talet omnämns den irländske invandraren Frans Jennings och hans son John som blev framgångsrika inom järnproduktion och järnhandel. Då det gäller 1800-talet sägs att norrmän, tyskar och holländare gjorde viktiga insatser som företagare inom sågverksindustrin.
En invandrare i andra generationen, Gerard Versteegh (dock med efternamnet felstavat), omnämns i samband med Ådalshändelserna 1931, dock utan omnämnande av invandrarbakgrunden. Historiken om dessa händelsen innehåller en märklig försköning då de strejkandes grova misshandel av strejkbrytarna beskrivs så här: ”Strejkbrytarna uppsöktes av demonstranter, och bråk utbröt.”
Betyg: G-
