Att det råder resursbrist i den svenska skolan är en myt. Det är inte nedskärningar som orsakar elevernas sämre resultat, tvärtom har antalet lärare i skolan legat relativt stabilt över en tioårsperiod och pengarna som spendras per elev ligger stabilt. Det visar en underökning som debattörerna Anders Morin och Stefan Fölster, som till vardag jobbar på Svenskt Näringsliv, och ekonomijournalisten Monica Renstig presenterar i boken ”Den orättvisa skolan”. Dessa resultat var också utgångspunkten för ett seminarium i Almedalen om kvaliteten i den svenska skolan.
– En förklaring till att så många elever går ut skolan med ofullständiga betyg är att varken kommunerna eller enskilda skolor har målsättningen att alla ska ha godkända betyg. Dessutom lägger lärarna ned för lite tid på kärnverksamheten, att vara med eleverna och möta dem i deras lärande, säger Anders Morin.
I 40 procent av landets kommuner går mer än var fjärde elev ut grundskolan utan att ha godkända betyg i alla ämnen. I den sämsta kommunen, Kalix, slutar 43 procent av eleverna nian utan fullständiga betyg, vilket kan jämföras med grannkommunen Överkalix, där bara 2,5 procent av eleverna lämnar grundskolan utan fullständiga betyg. Överkalix är med det resultatet näst bäst i landet efter Åsele.
– Det är intressant att två grannkommuner kan få så olika resultat. Vad gör Överkalix som Kalix uppenbarligen inte klarar?, säger Anders Morin.
En kommun som också legat i botten när det gäller elevernas prestationer är Haninge kommun. 2004 gick sex av tio elever i Haninge ut nian med ofullständiga betyg. Robert Noord (S) tillträdde 2004, som 26-åring, posten som ordförande i barn- och utbildningsnämnden.
– Strax efter det att jag tillträtt blev Haninge kommun utsedd till ”Sveriges sämsta skolkommun” av Skolverket och därefter ”Sveriges sämsta barnkommun” av Bris. Som ni förstår blev det en rivstart på min politiska karriär, berättar Robert Noord, som idag är oppositionsråd i kommunen.
Krisen ledde till en bred politisk enighet att något måste göras och en utredning visade att lärarna inte följde målen i läroplanen utan mer baserade lärandet på tradition. Dessutom fanns det stora skillnader i elevernas resultat mellan olika skolor och inom skolor, mellan olika lärare.
– Lärarnas förväntningar på elevernas resultat spelar mycket stor roll. De lärare som förväntar sig att alla barn ska klara kunskapsmålen får också fler elever som verkligen gör det, säger Robert Noord.
– Vi kan aldrig nöja oss med att inte alla barn får fullständiga betyg. Det går inte att skylla på sociala problem eller hög andel invandrare eller utbildningsnivån hos föräldrarna. Alla barn måste klara kunskapsmålen, säger han.
Haninge satte upp tydliga kunskapsmål för varje barn och började följa upp dem med olika tester. Exempelvis har kommunen målet att alla barn ska kunna läsa i första klass, vilket noga följs upp. 2005 kunde 60 procent av sjuåringarna läsa i ettan, 2009 var läskunnigheten uppe i 93 procent.
– Fokus på kunskapsmålen och bättre användning av lärarnas kompetens har gett resultat. Men vi är inte nöjda än, säger Robert Noord.
Han får medhåll av Anders Morin.
– Målstyrningen i skolan måste bli bättre och följas upp och mätas på alla nivåer, nationell, kommunvis och på varje skola och för varje elev, säger han.
Han framhåller också att resurserna i skolan måste användas mer effektivt.
– Bara en tredjedel av lärarnas tid, 32 procent, ägnas åt eleverna och deras lärande, visar vår underökning. Resten av tiden går till förberedelser, administration och annat, säger Anders Morin.
