SO.S Historia är författad av Elisabeth Ivansson och Mattias Tordai och utgiven på Liber. Den är avsedd för historieämnet i grundskolans år 6-9. Bokens främsta förtjänst är skildringarna av det industriella genombrottet i Storbritannien och Sverige.
I bägge fall anges förändringarna inom jordbruket som grundläggande drivkrafter – något som de flesta läroböcker brukar ta upp. Men därtill framhålls de ekonomiska regelverkens betydelse. Tydligast är detta i avsnittet om Sveriges industrialisering där det sägs:
”Ett viktigt skäl till att Sverige började utvecklas till ett industriland var att politiker med liberala idéer kom med i regeringen. De gav Sveriges ekonomi mer frihet. Svenska företag tilläts tävla fritt med varandra. Under andra hälften av 1800-talet ändrades lagarna så att vem som helst fick lov att starta företag, var som helst i landet. Och de höga tullarna togs bort – Sverige fick frihandel.”
Även då det gäller Sovjetunionens sammanbrott ges en tydlig förklaring i de ekonomiska spelreglerna, alltså att det saknades privat äganderätt och att människor inte hade tydliga incitament till produktivt agerande.
Men tyvärr blir det fel
Tyvärr uppvisar dock SO.S Historia en typisk läroboksbrist, nämligen att man nästa helt saknar konkreta exempel på entreprenörer och företag. Den enda svenska företagare som nämns är, vad jag kan finna, Christopher Polhem (enbart som uppfinnare) och Nobel (utan förnamn och enbart som uppfinnare) samt Lars Magnus Ericsson. Och här blir det naturligtvis fel.
I boken påstås att Ericsson uppfann telefonluren 1884. Ericsson uppfann överhuvudtaget inte telefonluren. Och den första Ericsson-luren kom 1892. Dessutom var det inte telefonluren som gjorde LM Ericsson till ett framgångsrikt företag. (Därtill feldateras Alexander Graham Bells uppfinning av telefonen.)
En annan svaghet i boken är att man nästan inte säger någonting om den ekonomiska utvecklingen efter första världskriget – annat än allmänna konstateranden att tillväxten var snabb under vissa perioder och svag under andra. Det gäller både för Sverige och för industrivärlden i stort.
Missar informationsrevolutionen
De enda exempel på nya svenska företag eller produkter efter 1945 som jag har kunnat finna är att TV3 och TV 4 startar 1988 respektive 1990. Det första årtalet är för övrigt fel – TV3 startade nyårsafton 1987.
Därtill sägs: ”1954: Mjölk säljs för första gången i pappersförpackning, så kallad tetrapak.” Men Tetra Pak är faktiskt ett registrerat varumärke, inte en produktbeteckning. Årtalet är formellt sett riktigt. Mjölk såldes i Tetra Pak första gången 1954. Men ett viktigare datum är nog 1952 då grädde började säljas i Tetra Pak.
Som så många andra läroböcker missar SO.S Historia den moderna informationsrevolutionen. Det enda jag har hittat är påståendet att de första datachipsen kommer till Sverige 1979. Naturligtvis är även denna uppgift fel. De första elektroniska chipsen konstruerades i USA 1957 och nådde Sverige inte långt därefter.
Komiskt perspektiv
Den svenska efterkrigsutvecklingen beskrivs som två epoker: rekordåren under 1950- och 60-talen med hög tillväxt och krisperioden från 1970-talet och framåt. Knappast något positivt tycks ha hänt i Sverige under de senaste 40 åren.
Författarnas tidsperspektiv blir extra komiskt när de ska skildra ungdomskulturen med exempel som FM-radio och LP-skiva samt artister som Elvis och Beatles. Här verkar det som om tant Elisabeth och farbror Mattias vill berätta om hur det var när de var unga. Möjligen skulle dagens elever ha större intresse av att lära sig något om hur Internet, mobiltelefonen och mp3 skapades.
Även om SO.S Historia tillhör de sämre läroböckerna när det gäller att beskriva industrivärldens ekonomiska utveckling under de senaste 75 åren, tillhör boken de bättre när det gäller de senaste 25 årens utveckling i Asien. Här beskrivs hur hundratals miljoner människor i många länder, framförallt i Asien, har lyfts ur fattigdom. De flesta läroboksförfattare anser att detta är en alltför obetydlig händelse för att behöva besvära eleverna med.
