Exposé är en läroboksserie i samhällskunskap för gymnasiet som finns i flera varianter. Här har vi granskat Exposé A (Liber 2006). Den beskrivs av förlaget som en läromedelsserie där författarna ”kan och vågar gå mer på djupet och ta upp nya infallsvinkar”. Anledningen sägs vara att författarna inte är lärare utan experter på respektive område. De ekonomiska avsnitten har skrivits av Annika Svensson, nationalekonom på Riksbanken.
Därför kanske det inte är så underligt att den enda entreprenör som Exposé har valt att berätta om är Johan Palmstruch, grundare av Stockholm Banco, vilken räknas som föregångare till Sveriges riksbank. Det är väl naturligt att en riksbanksekonom någon gång har funderat på hur denna bank kom till. Men Annika Svenssons intresse för företagare tycks ta slut precis utanför Riksbankens bastanta väggar av Hägghultsdiabas.
Boken är närmast kliniskt ren från konkreta exempel på svenska företag och företagare. Den bild som ges av företagare när historien skildras är huvudsakligen negativ. Företagare är rika och tänker bara på sig själva. Vanliga svenskar saknade alla former av rättigheter innan socialdemokraterna på 1930-talet började förverkliga folkhemmet. Skildringen av den sociala historien är parodisk och förtiger nästan alla former av välfärdsinstitutioner som existerade före folkhemsepoken.
Strängt taget passar berättelsen om Johan Palmstruch rätt bra in i den bild av företagare som Exposé vill ge. Palmstruch var nämligen en tämligen misslyckad entreprenör. Hans bank gick omkull, varefter staten fick gripa in och ställa allt till rätta.
Betyg: IG
Arbetsmarknaden
Kapitlet om arbetsmarknaden har ett förtjänstfullt avsnitt, nämligen när man beskriver utvecklingstendenser inför framtiden. Här ges en bra sammanfattning av fenomen som distansarbete, att tjänster kan läggas ut på företag i andra länder samt ökade inslag av andra former för arbete än fast anställning.
Men kapitlet är i andra avseenden bristfälligt. Kapitlets utgångspunkt är att arbete är samma sak som anställning. Först i resonemangen om framtidens arbetsmarknad kommer man in på andra former för arbete.
Definitionen av arbetare och tjänstemän är mer än lovligt klumpig: ”tjänstemän är de som har ett ’skrivbordsjobb’ medan arbetare exempelvis jobbar inom industrin och byggsektorn”. Formuleringen påminner om Bosse Parneviks imitation av Bengt Bedrups hockeyreferat: ”Sverige spelar i gula tröjor medan Finland spelar i Tammerfors.”
Författaren försöker sig sedan på en relativt svår sak som hon uppenbart inte mäktar med, nämligen att på en sida förklara utvecklingen från jordbrukssamhälle till tjänstesamhälle. Framställningen är opedagogisk och delvis felaktig. Det sägs exempelvis att jordbrukssamhället på 1870-talet avlöstes av ett industrisamhälle. Men det var först 60 år senare som industrisektorn kom att sysselsätta fler än jordbrukssektorn. Vidare sägs att industrin på 1960-talet sysselsatte en majoritet av de förvärvsarbetande. Men industrisysselsättningen har aldrig var större än 45 procent.
Betyg G-.
Hur skapas tillväxt?
Frågan om hur tillväxt uppstår behandlas mycket kortfattat och dessutom, på traditionellt läroboksmaner, missvisande.
Ingenting sägs om entreprenörernas betydelse. Inte heller något om betydelsen av regelverk som skapar möjligheter och motivation för människor att bidra till utvecklingen.
I den korta beskrivningen av Sveriges övergång från jordbruks- till industrisamhälle sägs bara att ”fabriker börjat växa fram bl.a. tack vare uppfinningar som ångmaskinen”. Men det är inte så att fabriker ”växer fram”. De skapas och leds av människor. Det stora genomslaget för fabriksindustrin i Sverige kom flera decennier efter att ångmaskinen hade uppfunnits. Det som utlöste genombrottet var en helt ny ekonomisk lagstiftning, bland annat aktiebolagslagen, näringsfriheten och frihandeln.
Boken skildrar hur den sovjetiska planekonomin havererade. Men det framställs huvudsakligen som ett informationsinsamlingsproblem. Staten kan inte samla in och uppdatera all den information som behövs för planeringen.
Om man tror att planekonomins bankrutt främst var ett informationsproblem, har man fundamentalt missförstått hur utveckling går till. All utveckling bygger på experimentella processer där många människor gör ständigt nya försök att lösa olika problem. Det råder i förväg oftast genuin osäkerhet om vilka lösningar som kommer att lyckas bäst – det finns överhuvudtaget ingen information som kan samlas in. Utveckling förutsätter i stället fria, kompetenta och motiverade människor som kan göra experiment, dra slutsatser och starta verksamheter baserade på de framgångsrika försöken.
Författaren hävdar förnumstigt: ”Ekonomisk tillväxt kan skapas antingen genom att man ökar produktionsresurserna eller genom att man utnyttjar de resurser som redan finns på ett effektivare sätt. --- Man investerar i fler maskiner. Man investerar i effektivare maskiner.” (Min kursivering.)
Den konsekventa användningen av ordet man är avslöjande. Därmed döljer författaren de mest väsentliga frågorna då det gäller tillväxt:
Vem är det som ökar produktionsresurserna, utnyttjar de resurser som redan finns på ett effektivare sätt eller investerar i maskiner? Hur går det till och vilka betingelser är gynnsamma respektive hindrande?
Man får hoppas att någon på Sveriges riksbank någon gång har ägnat en tanke åt dessa frågor.
Betyg: IG.
