Gleerups förlag beskriver Reflex som ett av de största läromedelspaketen i samhällskunskap. Läroböckerna finns i flera varianter och vi har här valt boken Reflex A-kurs plus (2006), skriven av Hans Almgren, Stefan Höjelid och Erik Nilsson.
Almgren är huvudförfattare. Han har skrivit många läroböcker i samhällskunskap och historia och har 30 års lärarerfarenhet från Arboga. Därför är det lite förvånande att texten stundtals är så rörigt disponerad och pedagogiskt outvecklad. Vissa saker upprepas onödigt många gånger samtidigt som grundläggande begrepp och samband lämnas oförklarade.
Möjligen är ambitionen att ge ut en rad olika varianter av boken en orsak till att fingranskningen har eftersatts. Bara ett par exempel från avsnittet om arbetsmarknadens organisationer: Boken har missat att Sveriges Verkstadsindustrier 2004 bytte namn till Teknikföretagen. Vidare sägs att (de numera nedlagda) Kommunförbundet och Landstingsförbundet är två viktiga arbetsgivarorganisationer. Samtidigt visar man bland logotyperna för några olika arbetsmarknadsorganisationer logon för den nya organisationen Sveriges Kommuner och Landsting.
Boken saknar dock inte kvaliteter. Författarna lyfter fram flera aktuella exempel i särskilda diskussionsavsnitt under vinjetten Case, som visar att de är väl förtrogna med aktuella samhällsfrågor. Samtidigt är det tyvärr uppenbart att de är mindre kunniga och/eller intresserade av frågor kring modernt näringsliv.
Företagsperspektivet saknas
I kapitlet Samhällets ekonomi finns följande märkliga text som ska beskriva företagens funktioner:
”Företagen är oerhört viktiga för samhället: de skapar arbetstillfällen och betalar tillsammans med arbetstagarna skatt som är en förutsättning för välfärden och den sociala servicen. Företagen producerar varor och tjänster, betalar löner till hushållen, skatt till offentliga sektorn och lånar pengar till kreditinstituten.”
Det finns en viktig pedagogisk princip som innebär att man bör skilja på huvudsak och bisak. Företagen har en grundläggande uppgift: att med så liten resursförbrukning som möjligt producerar varor eller tjänster till ett så stort värde som möjligt. Om och endast om ett företag skapar mer än det förbrukar, kan det betala bra löner och höga skatter. Men ett företags uppgift är inte att skapa arbetstillfällen. Skulle ett företag som behöver 1 000 personer för att tillverka en viss mängd bilar vara dubbelt så värdefullt som ett företag som klarar detta med 500 personer?
Kapitlet om arbetsmarknaden avslutas med ett stycke om egenföretagarna. Ingenting sägs om de särskilda villkor eller de för- och nackdelar som det innebär att vara egenföretagare i jämförelse med att vara anställd. Stycket består mest av en uppräkning av yrken där egenföretagare är vanliga respektive ovanliga. Där påstår felaktigt att det knappast förekommer några egenföretagare bland läkare och sjuksköterskor. Kanske finns det inte några privatpraktiserande läkare i Arboga. Men i andra delar av landet finns det faktiskt ett par tusen.
I den mån boken tar upp och diskuterar aktuella frågor kring näringsliv och företagande är det nästan genomgående ur ett negativt perspektiv: maktkoncentrationen i medierna (Jan Stenbeck och Bonniers), andra makthavare (Carl Henric Svanberg) eller företagsnedläggningar (Sanmina-SCI i Motala och Continental i Gislaved). Jag räknar då inte med de ställen där ett företag bara omnämns utan någon närmare analys av dess verksamhet.
Det är givetvis fullt motiverat att diskutera maktfrågor i näringslivet och problemen kring företagsnedläggningar. Men av en lärobok i samhällskunskap måste man ställa krav på en mer fullödig skildring av vad ett företag är, hur det arbetar, under vilka förutsättningar det kan bidra till välstånd etcetera. Och då det gäller företagsnedläggningar är det viktigt att belysa sambandet mellan omvandling, avveckling och tillväxt. Utan avveckling, ingen utveckling.
Betyget blir här IG.
Hur skapas välstånd?
I den granskning av gymnasieskolans läroböcker som jag gjorde för Svenskt Näringsliv 2002 (rapporten Den felande länken, mer info längst ner) ingick Reflex bland de böcker som granskades. Jag noterade att boken var mycket bristfällig i beskrivningen av hur det svenska välståndet har skapats. Inget sades om entreprenörernas betydelse eller om vikten av en lagstiftning som möjliggör entreprenörskap. Dessutom var beskrivningen av svenska uppfinningar delvis felaktig.
I den nya versionen av Reflex har dessa brister åtgärdats, liksom ett par andra som jag pekade på i min rapport. Sålunda sägs att till de faktorer som medverkade till Sveriges ekonomiska utveckling på 1800-talet hörde bland annat:
”Entreprenörer kunde lättare starta och utveckla företag sedan lagstiftningen liberaliserats och moderniserats. Skråtvånget avskaffades och näringsfrihet infördes. Nya lagar reglerade verksamheten inom bank- och företagsvärld.”
Detta är den mest fullödiga skildringen av entreprenörskapets och regelverkens betydelse jag har funnit i någon av de hittills granskade läroböckerna. Men samtidigt är det en rätt tam text. Ordet entreprenör förklaras inte. Vad är en entreprenör och varför är denne viktig? Beskrivningen av regelverkets förändringar är inte heller särskilt upplysande. Och det finns inte något intresseväckande exempel på en framgångsrik entreprenör.
Mig tycks det uppenbart att författaren har stoppat in dessa meningar mer som en reaktion på berättigad kritik än som uttryck för någon egen insikt om eller intresse av ämnet. Det blir än tydligare då Reflex i kapitlet Ekonomisk politik återkommer till frågan om vad som skapar ekonomisk tillväxt. Där återfaller författaren till den vanliga, men felaktiga, produktionsfaktormodellen. Den går ut på att tillväxt bara kan skapas genom högre kvantitet eller bättre kvalitet på produktionsfaktorerna.
Betyget här kan därför inte bli högre än G.
Vad är tillväxt?
Reflex resonemang om BNP-måttet bygger på det vanliga läroboksmisstaget, nämligen att författaren inte kan skilja på att något ingår i BNP och att något ökar BNP. Det exempel som används är att klorblekt toapapper sägs öka BNP på två sätt: För det första går det åt mer resurser att tillverka klorblekt papper än oblekt papper. För det andra går det åt resurser att åtgärda de miljöföroreningar som uppstår av klorblekningen.
Men om det nu är så att klorblekningen fordrar mer resurser, kommer det i så fall att finnas mindre resurser i samhällsekonomin för att framställa andra produkter. Och priset på det klorblekta pappret kommer att bli högre än för det oblekta. De som köper klorblekt papper kommer därför att ha mindre pengar över för annan konsumtion. Alltså ökar inte BNP av klorblekning. (Övningsuppgift för Hans Almgren och hans medförfattare: Utveckla motsvarande resonemang då det gäller kostnaderna för att hantera miljöföroreningarna.)
Låt oss tillämpa resonemanget i Reflex på några andra verksamheter: Skulle BNP per automatik öka om skärpta miljökrav höjer produktionskostnaderna för Volvo? Skulle BNP per automatik öka om nya arbetstidsregler höjer kostnaderna för sjukvården?
Ekonomisk tillväxt – alltså en långsiktig ökning av BNP – bygger huvudsakligen på att vi kan framställa en given mängd produkter med allt mindre resursförbrukning, alltså precis det motsatta som resonemangen i Reflex försöker visa.
Betyg: IG.
