Samhälle.nu A+ (Natur och Kultur 2005) är författad av Björn Höglund, Leif Jarlén, Hans Lind och Andreas Lökholm. De samhällsekonomiska delarna har skrivits av Hans Lind, docent i nationalekonomi.
Läromedlet finns i två varianter för gymnasiets A-kurs i samhällskunskap. Vi har valt att granska den mera krävande varianten, A+. Läroboken har en lite annorlunda uppläggning än vad som är normalt för gymnasieböckerna. Förlaget beskriver läromedlet som ”faktaspäckat men samtidigt problematiserande, med en tydlig progression i förhållande till grundskolan. Perspektiven vidgas, olika synsätt ställs mot varandra och eleverna uppmuntras att själva tänka efter.”
Beskrivningen är bara delvis korrekt. Det stämmer att boken är problematiserande och att olika synsätt ställs mot varandra. Såvitt jag kan finna görs detta huvudsakligen balanserat där olika uppfattningar redovisas på ett rimligt sätt. Men boken kan alls icke beskrivas som ”faktaspäckad”. I själva verket är det ett problem att en så stor del av texten upptas av, visserligen balanserade, redovisningar av motsatta meningsyttringar medan den sakliga faktaredovisningen är så tunn.
Feg framställning
Ibland tycker jag framställningen präglas av feghet. Författarna vågar nästa inte påstå någonting, utan att man samtidigt måste påpeka att även motsatt uppfattning är möjlig. På sidan 181 hittar vi kanske förklaringen till denna överdrivna försiktighet, där det sägs: ”Forskare i ekonomi kan nästan aldrig ge några säkra svar.”
Risken är uppenbar för att en undervisning, som bygger på Samhälle.nu, i mycket kommer att bli ett tämligen löst tyckande och argumenterande i klassen. Jag föredrar nog en lärobok som huvudsakligen redovisar grundläggande fakta och där elevernas diskussioner och analyser av kontroversiella frågor bygger på att man inhämtar olika ståndpunkter ”i original” från till exempel politiska partier och intresseorganisationer i stället för att få del av debatten genom en av läroboksförfattare färdigtuggad version.
Uppläggningen av Samhälle.nu får betyget G-.
Låt oss nu titta lite närmare på hur olika näringslivsrelevanta aspekter skildras.
Näringslivet
Ett kapitel beskriver vad ett företag är. Här förs bland annat ett kort resonemang och för- och nackdelar med att driva eget företag. Den som är intresserad av denna yrkesbana rekommenderas att söka information på arbetsförmedlingen.
Kapitlet är, på traditionellt läroboksmaner, kliniskt fritt från intressanta berättelser om verkliga företag och företagare. Två svenska företagare förekommer (i andra kapitel) med namn och bild, nämligen en välskräddad Marcus Wallenberg (den nu aktive) på bolagsstämma. Bildtexten säger: ”Stora aktieägare som finansfamiljen Wallenberg har mest att säga till om företagens verksamhet.” En lika välklädd Cristina Stenbeck beskrivs som ”en kvinna med stor makt”. Hon och hennes familj ”är storägare i Stenbecksgruppen, som omfattar flera viktiga massmedieföretag”.
I boken finns inget kapitel som ger beskrivningar av strukturer och utvecklingstendenser inom svenskt näringsliv. Vissa aspekter belyses dock i kapitlen om arbetsmarknad och globalisering.
Avsnittet om börsföretag och aktiemarknad handlar mest om kurssvängningar, bubblor och skandaler. Ingenting sägs om den positiva betydelse som själva bolagsformen aktiebolag har haft för den ekonomiska utvecklingen.
Betyget blir här IG.
Arbetsmarknaden
Samhälle.nu har ett kapitel om arbetsmarkanden. Här beskrivs några viktiga tendenser, bland annat att livslång anställning blir mindre vanlig medan det livslånga lärandet blir viktigare, att andra anställningsformer än fast anställning blir vanligare liksom distansarbete. Det påpekas också att tjänstesektorn nu är den största delen av arbetsmarknaden.
Inget av ovanstående är särskilt sensationellt, men ovanligt bra för att vara en lärobok.
Betyget får bli VG.
Välfärd och tillväxt
Samhälle.nu har ett kort avsnitt om BNP och alternativa välfärdsmått. I detta avsnitt bryts bokens strävan att försöka föra en balanserad argumentation. I stället blir framställningen tämligen ensidigt kritisk till ”materiell välfärd”. Bland annat förs ett dubiöst resonemang om att vi knappast har blivit lyckligare sedan 1800-talet. Om författaren hade bemödat sig om att redovisa hur folkhälsa, spädbarnsdödlighet, bostadsförhållanden och arbetsmiljöer hade utvecklats sedan 1800-talet, kanske slutsatsen skulle ha blivit annorlunda.
Hur skulle Hans Lind själv välja, om han hade möjlighet att i stället vara docent på 1850-talet med enbart den tidens tandvård, resmöjligheter, hushållsutrustning och arbetsredskap?
I avsnittet om tillväxtpolitik görs en uppräkning av ”politiska åtgärder som enligt många experter kan bidra till ekonomisk tillväxt”, bland annat utbildning och forskning, konkurrens och skatter som gör att det lönar sig att arbeta. Här är författaren inne på ett intressant spår, nämligen regelverkens betydelse för den ekonomiska utvecklingen. Men avsnittet är alltför kortfattat och helt i avsaknad av konkreta exempel. I slutet av boken finns ett kapitel som handlar om rika och fattiga länder. Där utvecklas resonemanget om regelverkens betydelse något.
Vad jag kan finna, nämns dock ordet entreprenör bara i ett sammanhang i hela boken, nämligen privata entreprenörer som utför uppdrag åt kommuner och landsting. Där sägs bland annat att sådana entreprenader riskerar att leda till lönenedpressning. I själva verket talar erfarenheten ett annat språk: Det är när arbetsgivaren har en monopolställning som löneutvecklingen riskerar att släpa efter – det är bland annat därför som fackliga organisationer ofta vill ha flera konkurrerande arbetsgivare.
Boken innehåller ingenting om hur Sverige utvecklades från en fattig bondeekonomi till en av världens rikaste länder.
Betyg: IG
