Internet, forskande i nätbaserade och interaktiva arkiv, den digitala kommunikationen är vardagsmat för landets unga, de "digitala infödingarna". Det är inget nytt eller förvånande. Men vad gör den svenska skolan för att stödja och underlätta den utvecklingen?
Ingenting, menar många forskare och debattörer. Möjligen sätter man upp lite filter för att skydda eleverna från avarterna på nätet. Fortfarande ger det också rubriker de gånger som en skola förser alla elever med en egen dator. Medieutvecklaren Richard Gatiarski anser att det är en ”alarmerande liten del av skolorna” som har förstått den digitala utmaningen.
Teknik bara jobbigt
Elza Dunkels, som är specialiserad på ungdomars nätbeteende, håller med:
– Det som är en självklarhet i näringslivet, att ta till sig och börja använda ny teknik och nya möjligheter, blir i skolans värd bara ”något jobbigt”.
Att det är så, beror på flera faktorer, anser Elsza Dunkels. Vanor, fel person med ansvar för det digitala arbetet, traditionellt auktoritetstänkande, som bygger på myten att barn inte kan lära vuxna något, men också på en alltför snäv rekrytering till landets lärarhögskolor.
– I Sverige, liksom i övriga västvärlden, är det de som själva trivdes i skolan som vill bli lärare, säger hon. De var snabba på att knäcka lärandets kod, hade bra betyg och tyckte allmänt att det var mysigt i skolan. De fullföljer alltså det traditionella beteendet inom skolan och är inte det bästa incitamentet för en förändring.
Näringslivet underskattad guldgruva
Men att en förändring är nödvändig, för att inte säga livsviktig, är självklart. Och den måste ske snabbt.
– Om klyftan mellan skolan och ungdomarna växer ytterligare finns en risk för att skolan som institution blir marginaliserad. Skolan måste finnas och den måste vara bra.
Ett sätt för skolan att bli bra, är en tydligare diskussion om var grunden för dagens lärarroll ligger. Var ska den egentliga auktoriteten ligga?
– Ungdomar behöver fortfarande ”en mästare” de kan inte allt, men de kan annat. De vet inte var Arbetsförmedlingen ligger men de kan fixa jobb med hjälp av sina egna nätverk. I det läget går det inte att enbart hävda auktoritet och fortsätta som förut. Det går att jämföra med näringslivet även där: En vd som känner sig hotad av medarbetarna blir ingen bra ledare.
Elza Dunkelz tror därför på att ett utökat samarbete och mer kunskapsutbyte mellan skolan och omvärlden och framför allt näringslivet.
– Skolan är osmart som lämnar den resursen åt sitt öde. Den är ju en guldgruva.
