Gleerups historiebok för grundskolans senare år, Historia Kompakt, är författad av Hans Almgren, Stefan Wikén och Birgitta Almgren. I likhet med de flesta andra läroböcker är den ekonomiska historien styvmoderligt behandlad i jämförelse med den politiska historien.
När det gäller näringslivets utveckling så handlar den nästan enbart om den tekniska utvecklingen inom industri och transporter. Nästan ingenting sägs om den ekonomiska utvecklingens kommersiella sida – som är minst lika viktig som den tekniska. Och de delar av näringslivet som inte är industri eller transporter – alltså handel, finans etcetera – behandlas nästan inte alls.
Godtagbart om teknik
Med detta sagt får man dock konstatera att den tekniska aspekten av 1800-talets industrialisering behandlas på ett godtagbart sätt. Analys och faktainnehåll är bättre än i de flesta läroböcker jag har läst. Men även här tar författarna miste på flera punkter.
I beskrivningen av den svenska järn- och stålindustrins utveckling under 1800-talet sägs att med den äldre tekniken ”hade det inte lönat sig transportera järnmalm särskilt långt vilket gjorde att järnbruken låg tätt”. En korrekt beskrivning av hur transportförutsättningarna påverkade brukens lokalisering skulle kunna formuleras så här: ”Eftersom träkol av tekniska skäl inte kunde transporteras särskilt långt var man tvungna att sprida järnbruken över stora geografiska områden.”
I själva verket kunde järnmalm, om så behövdes, transporteras mycket långt med bevarad lönsamhet. Sålunda användes malm från Utö gruva i Stockholms södra skärgård i masugnar långt upp i norra Sverige och Finland.
Rätt och fel om tändstickor
Det stora exemplet i Historia Kompakt då det gäller Sveriges industrialisering gäller tändstickorna. Där sägs att Gustaf Erik Pasch i Jönköping kom på säkerhetständstickorna 1844, vilket gjorde den staden till en världsberömd tändsticksstad.
Sant är att Pasch uppfann en säkerhetständsticka 1844. Men han verkade i Stockholm där han också grundade en tändsticksfabrik. Men företaget blev ett misslyckande eftersom Pasch inte lyckades lösa de tekniska problemen med tillverkningen. I ställer var det Janne Lundström i Jönköping som 1855 kunde presentera en tekniskt förbättrad lösning och som kunde skapa en kommersiellt framgångsrik tändsticksfabrik.
Missar viktig poäng
Historia Kompakt berättar även om Jonas Wenströms elektriska konstruktioner (likströmsbelysning 1882 och trefassystem 1893). Historien är felaktigt återgiven i ett par detaljer och dessutom missar man en viktig poäng. Wenström var förvisso en genial uppfinnare. Men han saknade helt håg och fallenhet för att driva företag. Asea hade inte varit möjligt utan en driftig entreprenör, i detta fall Ludvig Fredholm. Han kan inte utelämnas ur berättelsen, om den ska göras begriplig.
Skildringen av hur den första trefasöverföringen tas i bruk 1893 är faktiskt det mest aktuella exemplet på konkret en nyhet (en ny uppfinning, nytt företag, ny produktionsteknik) i svenskt näringsliv som beskrivs i Historia Kompakt. Det finns inte heller någon person, som har varit verksam i svenskt näringsliv som uppfinnare eller företagare, som är namngiven i läroboken som är född senare än Jonas Wenström (1855-1893).
Var finns Ingvar Kamprad?
Skildringen av det svenska näringslivets 1900-talshistoria är under all kritik. Under mellankrigstiden beskrivs bara depressionen. Inget sägs om ”Sveriges andra stormaktstid” på 1920-talet då en rad betydelsefulla industrier skapades. Därefter sägs att rekordåren under 1950- och 60-talen innebar en snabb industriell utveckling med omnämnande av Asea, LM Ericsson och Volvo.
Vad gäller senare decenniers utveckling sägs bara att omfattande industrinedläggningar inleddes under 1970-talet och att Sverige omvandlats till ett tjänstesamhälle. De enda konkreta upplysningarna som ges om detta tjänstesamhälle är att några tjänsteuppgifter inom industrin räknas upp (forskning, marknadsföring etcetera), liksom några växande tjänstebranscher (konsulter, bevakning och så vidare).
Historia Kompakt ger inte ett enda exempel på något svenskt tjänsteföretag eller tjänsteföretagare. Varför är Gustaf Erik Pasch mer angelängen att skriva om än Ingvar Kamprad? Varför är det viktigare att förklara olika steg i ångteknikens utveckling än att överhuvudtaget säga någonting om den moderna informationsrevolutionen – i Sverige eller i övriga världen?
