SO Direkt Historia Ämnesboken är utgiven av Bonniers och skriven av Bengt Almgren, Berndt Tallerud, Hans Thorbjörnsson och Hans Tillman. Redan i medeltidskapitlet märker man att dessa författare faktiskt har ett visst intresse för ekonomisk historia. Här skildras både Hansans betydelse och utvecklingen inom Bergsbruket. I avsnittet om bergsmannen och upprorsledaren Engelbrekt Engelbrektsson kopplas den politiska och ekonomiska historien samman på ett bra sätt.
Njugg beskrivning
I kapitlet om stormaktstiden beskrivs den invandrade finansmannen Louis De Geers insatser för den industriella utvecklingen. Under 1700-talet skildras bland annat Ostindiska kompaniet, sillfisket i Bohuslän och de svenska järnbrukens storhetstid. Här behandlas också manufakturpolitiken och Jonas Alströmers starkt subventionerade men misslyckade anläggningar i Alingsås.
Författarna framhåller också betydelsen av att Gustav III tillät judar att invandra till Sverige och förkovra vårt näringsliv. Men här tycker jag beskrivningen är väl njugg då man bara skriver att ”en del av dem förde med sig pengar som sattes in i svenska företag”. Detta ger intrycket av att judarna bara investerade i (befintliga) företag som drevs av svenskar. Men judarna förde ju med sig nya kompetenser och grundade själva många nydanande företag.
För lite om regelverkens betydelse
När det gäller industrialismens födelse i Storbritannien framhålls, helt riktigt, att det inte bara räckte med nya uppfinningar. Det fordrades även kapitalägare som var villiga att satsa på nya industrier. Däremot tycker jag att författarna inte tillräckligt tydligt framhåller regelverkens betydelse.
Visserligen redovisar man Adam Smiths tankar om ekonomisk liberalism. Men det sägs inget om att Storbritannien kom att tillämpa hans idéer och att detta hade avgörande betydelse för landets ekonomiska utveckling. Inte heller då det gäller industrialismens genombrott i Sverige sägs något om de ekonomiska regelverkens betydelse.
Viktig roll för skogsindustrin
När det gäller det industriella genombrottet i Sverige nämns flera uppfinnare och entreprenörer, bland annat Göran Fredrik Göransson (Sandvikens Jernverk), John Ericsson (med felstavat efternamn), Alfred Nobel, Lars Magnus Ericsson (där hans insatser beskrivs på ett missvisande sätt) och Jonas Wenström (där det felaktigt påstås att hans växelströmsgenerator gjorde det möjligt att överföra elektricitet från Norrland till södra Sverige).
Även den från Skottland invandrade Dicksondynastin, som spelade en viktig roll för svensk skogsindustri, presenteras. När det gäller skogsindustrin nämner boken ångsågen i Tunadal 1849 och Carl Daniel Ekman, sulfitmassans uppfinnare 1874. Man påstår felaktigt att Tunadalssågen var Sveriges första ångsåg – men en sådan hade byggts i Stockholm 1829. Vidare sägs att sulfitmassan var den första pappersframställningsmetoden som baserades på skogsråvara. Men både den mekaniska massan och sulfatmetoden är äldre än sulfiten.
Sprider missuppfattning
Tyvärr sprider boken en vanlig missuppfattning, nämligen att alla huvudbanor i järnvägsnätet byggdes av staten och att de privata banorna endast bestod av smalspåriga bibanor. I själva verket byggdes två tredjedelar av järnvägsnätet som enskilda järnvägar. Flera enskilda banor var normalspåriga huvudbanor, till exempel Västkustbanan, Ostkustbanan, Bergslagsbanan och banan Nässjö-Halmstad. Ett par av de enskilda bolagen var tekniskt och organisatoriskt framstående och i vissa avseenden mer avancerade än SJ.
Vad gäller svensk bilhistoria sägs att Scania började tillverka bilar 1901. Men den första svenska bilen med förbränningsmotor byggdes av Vabis (en av rötterna i dagens Scania) 1898. Scania i Malmö (en annan av rötterna i dagens Scania) blev 1902 först i Sverige med att starta serietillverkning av bilar.
Undermåligt om ekonomi
SO Direkt Historia är, som de flesta andra läroböcker, undermålig när det gäller att beskriva den ekonomiska utvecklingen efter andra världskriget, såväl i Sverige som i den industrialiserade världen i övrigt.
För svensk del finns bara ett (felaktigt) påstående, nämligen att Ruben Rausing uppfann mjölkförpackningen Tetra Pak. Rausing var entreprenören och företagsledaren som länge felaktigt försökte intala omvärlden att han också var den egentlige uppfinnaren av förpackningen. Därutöver sägs att SAS bildades 1951 (rätt år är 1946) och att Arlanda öppnade 1959 (flygplatsen öppnade för trafik 1960). Däremot har författarna, som av en tillfällighet, lyckats pricka in rätt årtal för Öresundsförbindelsens öppnande (år 2000).
