Nyligen recenserade jag högstadieboken Puls Historia från Natur & Kultur. En huvudinvändning mot den boken var dess genomgående pessimism – nästan allt i världen tycks bli värre över tiden. Genomgående förtegs eller nedtonades de positiva utvecklingstendenserna. I detta avseende är den bok vi nu ska granska betydligt bättre. Boken i fråga är Gleerups lärobok i historia för högstadiet, Historia Punkt SO, författad av Erik Nilsson, Hans Olofsson och Rolf Uppström.
Historia Punkt SO framhåller tydligt att vanliga människor fick det bättre genom industrialiseringen på 1800-talet – även om industrialismen också skapade en hel del elände. Också i skildringen av de senaste decenniernas utveckling – både i den rika och den fattiga världen – sägs att många har fått det bättre.
Kortfattat men ändå ett plus
Oftast säger läroböckerna nästan ingenting om entreprenörer, uppfinningar eller nya företag under perioden efter andra världskriget. Även här avviker Historia Punkt SO i positiv riktning. Boken har ett uppslag med rubriken ”Kunskapsexplosionen”. Där behandlas utvecklingen inom medicinen och elektroniken. Man kan tycka att två sidor (av sammanlagt 360 sidor) är väl kortfattat. Dessutom används inte utrymmet särskilt väl – man hade kunnat prestera en mer intressant text på detta utrymme. Men med läroboksmått mätt, är uppslaget ändå ett klart plus.
Därmed har vi nästan uttömt styrkorna i Historia Punkt SO. I övrigt präglas boken av alla de brister som kännetecknar de svenska historieböckerna: Alltför litet utrymme ges åt den ekonomiska historien. I den mån den ekonomiska historien berörs så handlar det nästan enbart om uppfinningar och teknisk utveckling, inte om entreprenörskap eller affärsutveckling. Nästan inga konkreta exempel ges på intressanta människor eller företag. I dessa avseenden är Historia Punkt SO snarast sämre än Puls Historia.
Udda slagsida
Det är anmärkningsvärt att Historia Punkt SO nästan inte säger något alls om svensk ekonomisk historia före det industriella genombrottet. Ingenting om Hansan. Ingenting om det svenska bergsbruket, till exempel att Sverige under 1700-talet stod för en tredjedel av Europas järnproduktion och 30–40 procent av världshandeln med järn.
Jag har bara funnit två korta avsnitt om svensk ekonomi före 1800-talet, dels ett avsnitt om Ostindiska kompaniet, dels ett om sillfisket i Bohuslän. Ostindiska kompaniet är förvisso ett viktigt inslag i svensk ekonomisk historia. Men att därutöver enbart behandla Bohusfisket verkar lite udda. Urvalet ger onekligen en västkustsk slagsida.
Jo, det svenska bergsbruket berörs faktiskt indirekt i ett sammanhang – och då i form av ett totalt felaktigt påstående. Det gäller skildringen av den engelska järnindustrin på 1700-talet. Där sägs:
”Det fanns gott om järn i berggrunden men det behövdes bränsle för att smälta det. I brist på skogar fick Storbritannien köpa sitt bränsle från andra länder, exempelvis från Sverige.”
Förvisso hade Storbritannien brist på skog, vilket var en restriktion för den brittiska järn- och stålindustrin. Men något bränsle importerade inte från Sverige – däremot stora mängder stångjärn. I själva verket kan träkol inte transporteras på land mer än en-två mil utan att skaka sönder. Masugnar och järnbruk måste därför lokaliseras så att de får egen skog för kolning i sin omedelbara närhet.
Skogen var den begränsande faktorn även i svenskt bergsbruk. Restriktionerna för andra svenska näringar att använda skogen var hårda – och tanken att den värdefulla bränsleresursen skulle exporteras var naturligtvis otänkbar, även om detta skulle ha varit tekniskt möjligt. Inte heller malm eller tackjärn fick exporteras. Exporten skulle bestå av mer förädlade produkter som stångjärn eller gjutna järnkanoner (så kallade stycken).
Inget om regelverk
När det gäller att förklara den industriella revolutionens uppkomst i Storbritannien (och den därpå följande industrialiseringen av Sverige) betonar författarna, med rätta, reformerna inom jordbruket. Men de säger nästan ingenting om regelverkens betydelse för industri, handel och andra näringsgrenar.
Historia Punkt SO ger en bra översikt över utvecklingen inom några industriella nyckelbranscher under 1800-talet. Ett exempel på en företagare nämns (Lars Magnus Ericsson). Därutöver nämns Aga, Alfa Laval (som då visserligen hette Separator) och SKF. Därefter finns inget enda exempel på att någon svensk företagare eller något svenskt företag bidragit till välståndsutvecklingen (förutom en reklamaffisch för Elektrolux kylskåp 1955 och ett konstaterande att SKF och Volvo rekryterade utländsk arbetskraft under efterkrigstiden).
Socialdemokrater i hjälterollen
I stället är det socialdemokraterna, som från och med 1932, får spela hjälterollen. Berättelsen upphör när socialdemokraterna förlorar makten 1976. Sedan följer bara en uppräkning på en halv sida av åtta händelser därefter – därav sex entydigt negativa:
- Kärnkraftsolycka i Harrisburg.
- Aids (som inte kan botas)
- U 137 i Karlskrona
- Mordet på Olof Palme
- Flyktinginvandring till Sverige
- Miljöproblem (säldöd, ozonhål, galna kor)
- Estoniakatastrofen
- Folkomröstning om EU-medlemskap
Är detta en särskilt väl genomtänkt lista av det viktigaste som har hänt under de senaste 38 åren i Sverige? Hur är det med exempelvis Internet, mobiltelefonen, miljöproblem som har bemästrats, sjukdomar som kan botas, nya varor som har blivit tillgängliga för fler, öppnare inställning till homosexuella, ökad jämställdhet eller större möjligheter att välja skola?
