Ekonomisk tillväxt lösning på eurokrisen

Fördraget om budgetdisciplin och ekonomisk styrning ålägger varje euroland att hålla budgeten i balans och minska statsskulden. Länder som inte följer fördraget kan dras inför EG-domstolen. Sällskapet Politik och Näringsliv anordnade ett seminarium i Europaparlamentet om den nya ordningen. Medverkade gjorde europeiska parlamentariker, andra politiska beslutsfattare, think-tanks och näringslivsrepresentanter.

Björn Lindgren från Svenskt Näringsliv underströk i sitt anförande att huvudsyftet med fördraget var att stabilisera medlemsländernas budgetar.

– Detta är nödvändigt, men den enskilt viktigaste åtgärden som måste genomföras faller utanför regelverket, och det är att vi måste komma tillrätta med 20 år av alltför dålig tillväxt i Europa. Denna europeiska sjuka innebär att vi har varit oförmögna att genomföra tillväxtskapande reformer. Även om jag tror det blir svårt att bryta trenden, finns dock flera positiva exempel på länder som genom tillväxtskapande reformer 10-15 år sedan lagt grunden för en stabil ekonomisk situation idag. Både Tyskland och Nederländerna är sådana länder, menade Lindgren, som också efterlyste mer av institutionell konkurrens mellan medlemsländerna och mindre av likriktning.

Seminariet inleddes av Fredrik Erixon, chef för tankesmedjan ECIPE i Bryssel.

– Vi måste vara medvetna om att eurozonen står inför en gigantisk ekonomisk korrigering och att återhämtningen kommer att gå väldigt långsamt. Den enda möjliga lösningen är att skapa nya förutsättningar för högre ekonomisk tillväxt, eftersom andra historiskt sett vanliga åtgärder som devalvering och inflation varken är möjliga eller önskvärda. Det kommer att ta tid innan vi ser resultat, menade Erixon.

Erixon menade också att en falsk trygghet är på väg att spridas om att problemen på finansmarknaderna är lösta.

– Detta är självbedrägeri. En stor del av ECBs kapacitet har redan tagits i anspråk genom utlåning till privata affärsbanker och ett läge kan mycket väl komma att uppstå där ett nytt behov att köpa nya till exempel spanska statsobligationer inte går att möta på annat sätt än genom att starta sedelpressarna, sade Erixon.

Den italienske socialdemokratiske parlamentarikern Roberto Gualtieri, som medverkade i utformningen av finanspakten, var dock missnöjd med finanspakten och menade att det behövs mer än bara budgetdisciplin och åtstramningar.

– Vi behöver både tillväxt, utveckling och solidaritet. Detta är en av orsakerna varför den franske socialistiske presidentkandidaten François Hollande krävt en omförhandling av fördraget, sade Gualtieri, som även passade på att uttrycka ett stöd för en skatt på finansiella transaktioner.

Gunnar Hökmark (m) tyckte att finanspakten var bra. När det gällde kraven på högre utgifter och budgetstimulans menade han att lösningen på framförallt euroländernas problem nu inte var att låna mer.

– Det är inte för lite utgifter som orsakat krisen, utan tvärtom.

Han menade att i stället måste strukturella, tillväxtskapande reformer genomföras och hänvisade till situationen i Sverige i början av 1990-talet då många krävde mindre budgetdisciplin och mer ekonomiska stimulansåtgärder, men där strukturella reformer i stället genomfördes som Sverige nu kan skörda frukterna av.

– Mycket händer faktiskt just nu runt om i Europa, som på sikt kommer att få ett positivt genomslag, liksom åtgärderna på 90-talet fått för Sverige, avslutade Hökmark.

Göran Färm (s) höll med om att offentliga utgifter i och för sig inte var lösningen på krisen, men underströk att en av orsakerna bakom krisen hade varit för dåliga investeringar utbildning, forskning och innovationer och infrastruktur.

– Det som lett till höga underskott i många länder är själva krisen, inte att man lånat för mycket, menade Färm. Han framhöll också att man stött finanspakten eftersom Sverige därmed fått en plats vid bordet där viktiga beslut togs.

Katarina Maaskant, ansvarig för IKEA:s EU-kontor i Bryssel, menade i ett inlägg att bra strukturreformer ofta inte behöver kosta någonting.

– Ändra planregler och regler kring så kallat economic needs test. IKEA står i begrepp att investera 3 miljarder euro under 2012, framförallt i nya varuhus, men tyvärr möter vi i många länder etableringshinder med kostnader och förseningar som följd, sade Maaskant.

Seminariet som genomfördes i Europaparlamentet samlade ett 50-tal deltagare och leddes av Europaparlamentarikern Göran Färm (s).

Daniel Wennick