Behöver Europa bli mer socialt?

Jean-Claude Juncker sade redan 2014 att ”i vår union ska samma arbete på samma plats ersättas på samma sätt”. Ett år senare slog han fast att Europa inte är tillräckligt socialt och att kommissionen skulle presentera en europeisk pelare för sociala rättigheter. EU-kommissionen har nu presenterat sina förslag om revidering av utstationeringsdirektivet, den sociala pelaren och ett stort lagstiftningspaket på det sociala området, tillsammans med ett så kallat reflektionspapper om EU:s sociala dimension. Diskussionerna som följt är heta och positionerna är polariserade. Frågorna är många.

För att diskutera dessa aktuella frågor genomförde Sällskapet Politik och Näringsliv ett seminarium i Bryssel i veckan.

Bland talarna fanns Georgi Pirinski, ledamot av Europaparlamentet, Mattias Busse, CEPS, Christian Ardhe, Heimdal European Affairs och Stefan Gran från tyska fackföreningen DGB.

Den bulgariske europaparlamentarikern socialdemokraten Georgi Pirinski, öppnade diskussionen och hänsvisade i sitt inlägg till situationen i de nordiska länderna där han menade att man lyckats förena tillväxt med höga sociala standarder.

- Det sociala Europa måste ses mot bakgrund av de ökade ekonomiska och sociala klyftorna i Europa, vilket också är en förklaring till den tilltagande populismen och misstron mot politiken. Det är därför avgörande att ge EU:s alla medborgare grundläggande politiska ekonomiska och sociala rättigheter. Självklart kan ett mer socialt Europa garantera tillväxt och jobb. I en fri marknadsekonomi med starka arbetsmarknadsparter och kollektivavtal är social lagstiftning inte någon nackdel. Mycket här handlar om att hantera de negativa effekterna av globalisering, digitalisering och omställningar i ett arbetsliv som förändras i allt snabbare takt, sade Pirinksi.

Mattias Busse, forskare på den europeiska tankesmedjan Center for European Policy Studies, CEPS uppehöll sig inledningsvis vid EU:s närhetsprincip, den så kallade subsidiaritetsprincipen.

- Man måste fråga sig vilket mervärde EU-regleringar har på det sociala området. Man hänvisar från lagstiftarnas sida till gränsöverskridande aspekter och i regler för att motverka ”social dumping” och ”race to the bottom”. Men vad betyder dessa begrepp? Man menar att syftet med utstationeringsdirektivet är att motverka en orättvis konkurrens. Men är konkurrens med löner och olika socialförsäkringsnivåer orättvist? När det gäller utstationeringsdirektivet är det uppenbart att höjda kostnader för utstationering får en negativ effekt på konkurrenskraft och jobb, t ex i Slovenien där 5% av arbetskraften är utstationerad. Målsättningen måste vara att en balanserad lösning, där både konkurrenskraften och skyddet för utstationerad arbetskraft bevaras, sade Busse, som inte trodde att sociala regleringar på EU-nivå hade någon större effekt på populismen.

Christian Ardhe, från konsultfirman Heimdal European Affairs, specialiserad på att bistå svenska företag och organisationer med fokus på EU:s socialpolitik, menade att revideringen av utstationeringsdirektivet och den sociala pelaren måste ses mot bakgrund av en trend av ökad misstro mot globalisering och frihandel där man även i länder som traditionellt bejakat en öppen global ekonomi vill begränsa global handel, import och rörlighet, liksom att EU-kommissionen alltmer fokuserar på konsumenters och arbetstagares rättigheter.

- Visst finns en äkta önskan att skydda arbetstagare och minska klyftorna i Europa, men de nu aktuella förslagen har synliggjort två principiella problem. Dels att befogade skyddsåtgärder fort övergår i obefogad protektionism, vilket t ex ä fallet med revideringen av utstationeringsdirektivet, dels uppstår problem när EU kommer med reglering på områden som måste förbehållas nationell kompetens. I Sverige finns redan en väl utvecklad social lagstiftning, både i lag och i de över 600 kollektivavtal som finns, och där parterna reglerat frågor som tjänstepensioner, avtalsförsäkringar, semester och semesterlön, arbetstid och olika ersättningar för ledighet. Näringslivet ser därför med stor oro på EU:s regleringsambitioner på detta område. Det innebär en risk för en oönskad maktförskjutning till Bryssel, sade Ardhe.

Stefan Gran, från den tyska fackföreningen DGB, menade att ett socialt Europa är nödvändigt.

- Europa är ännu inte tillräckligt socialt. Under senare år har sociala klyftor och ojämlikheter ökat kraftigt. Demokratiska samhällen kan inte överleva om klyftorna blir för stora. Vi har under 10 alltför enögt fokuserat på EU:s inre marknad, marknadsöppningar och avregleringar. Det sociala Europa handlar om att balansera friheten på den inre marknaden med fundamentala rättigheter för medborgare och arbetstagare. Detta är också nödvändigt för att stävja den växande populismen i Europa. Både de nordiska länderna och Tyskland borde fungera som förebilder. Vi stödjer den sociala pelaren, som inte handlar om lagstiftning utan framförallt om gemensamma indikatorer. Men om kommissionen menar allvar med att göra Europa mer socialt måste den sociala dimensionen tas i beaktande i alla policyförslag, menade Gran.

Seminariet leddes av Gunnar Hökmark (m), ordförande för SPN och samlade ett 50-tal deltagare från EU:s institutioner, företag, näringslivsorganisationer och andra intresseorganisationer.