Nya regler för utstationering - bättre skydd för arbetstagare?

Förespråkarna menar att rättvisa lönevillkor och lika lön mellan lokala och utstationerade arbetstagare kommer att bidra till bättre skydd för arbetstagare, mer öppenhet och rättssäkerhet.

Kritikerna, menar att de nya reglerna kommer att påverka nationell lönebildning, skapa osäkerhet och administrativa bördor, undergräva konkurrensen och tillhandahållandet av tjänster och i slutändan riskera att sätta stopp för utstationering. Och för tredje gången i historien, har ett gult kort utfärdats, där elva nationella parlament kräver att kommissionen drar tillbaka sitt förslag.

För att belysa denna viktiga fråga anordnade Sällskapet Politik och Näringsliv, SPN, ett seminarium i Bryssel.

Inge Bernaerts, ledamot EU-kommissionär Marianne Thyssens kabinett inledde diskussionerna med att redogöra för bakgrunden till kommissionens förslag.

– EU-kommissionen vill främja både rörlighet och utstationering av arbetstagare. Men den inre marknaden fungerar inte utan regler. Vi behöver tydliga, rättvisa och genomförbara regler för att skydda miljö, konsumenter och arbetstagare. Direktivet om genomförandet av utstationeringsdirektivet från 2014 är ett verktyg för de nationella myndigheterna för att komma tillrätta med missbruk, men det innehåller en del luckor. Enbart 0,7 procent av arbetskraften är utstationerad och vi ser problem framförallt i vissa sektorer där människor upplever att de nuvarande reglerna inte är rättvisa. Vi behöver därför uppdatera det ursprungliga utstationeringsdirektivet från 1996, för att bättre skydda utstationerade arbetstagare som arbetar sida vid sida med lokala arbetstagare och garantera att dessa omfattas av samma regler och ersättningar som lokala arbetare, sade Bernaerts.

Martina Dlabajová, ledamot av Europaparlamentet och skuggföredragande för den liberala ALDE-gruppen underströk behovet av politiska beslut som bygger på fakta.

– Utstationering beror i huvudsak på kompetensbrist i värdlandet. Att kommissionen inte har utvärderat den merkostnad som det innebär för det utstationerande företaget att skicka arbetstagare till ett annat land är djupt otillfredsställande. Studier i Polen och Tjeckien uppskattar dessa kostnader till mellan 30 och 60 procent. Det är uppenbart att om dessa företag dessutom måste höja sina lönekostnader kommer detta att få mycket negativa konsekvenser för viljan att tillhandahålla tjänster utomlands. Vi måste också få mer information om hur det nya konceptet ersättning ska definieras och tolkas liksom vilka konsekvenser det får på de framtida arbetsmarknaderna i Europa. För många människor i Central- och Östeuropa var rörlighet av arbetskraft avgörande för att gå med i EU. De gamla medlemsländerna välkomnade utvidgningen inte bara av solidaritet, men också på grund av de ekonomiska fördelar som den medförde också i de egna länderna. Det aktuella förslaget riskerar nu att undergräva denna rörlighet och är därför kontraproduktivt, sade hon.

Danuta Jazłowiecka, ledamot av Europaparlamentet för den kristdemokratiska EPP-gruppen ansåg också att förslaget medför rättsosäkerhet och ökning av kostnaderna för tjänsteleverantörer.

– Utstationering är ett mycket varierat fenomen. Det är fel att tro att det bara handlar om företag i länder Öst- och Centraleuropa som tillhandahåller tjänster i rikare länder i västra Europa. Vidare har varje medlemsstat sina egna specifika konkurrensfördelar och skillnader i produktivitet. Förslaget från kommissionen beaktar inte detta förhållande och tar därför inte hänsyn till den inre marknaden som helhet. Det kommer att avsevärt minska konkurrensfördelen för företag i länder med många utstationerade arbetstagare och i motsats till den uttalade avsikten kommer det att leda till fler hinder, ökad rättsosäkerhet, färre investeringar och mindre social konvergens. Det bidrar också till polarisering inom EU i en tid när vi behöver enighet, sade hon.

Sverker Rudeberg, ansvarig för europeiska arbetsmarknadsfrågor på Svenskt Näringsliv menade att förslaget borde dras tillbaka.

– Avsikten med förslaget var att skapa ett bättre skydd för de utstationerade arbetstagarna. Men ett bra skydd kräver tydliga och genomförbara regler. Alla vet vad minimilön innebär i det nuvarande direktivet, men ingen, inte ens kommissionen, vet hur det nya konceptet ersättning ska tolkas. Begreppet är otydligt, ger utrymme för olika tolkningar och skapar rättsosäkerhet för en lång tid framöver. Utstationering kommer att bli mer riskfyllt, med färre utstationeringar som följd i en tid då vi behöver mer rörlighet på den inre marknaden. De nya reglerna för underleverantörer är också mycket oklara och riskerar att få en mycket skadlig inverkan på den inre marknaden. Förslaget gör lagenliga utstationeringar krångligare, det hämmar gränsöverskridande handel med tjänster och försämrar konkurrenskraft, tillväxt och nya arbetstillfällen, sade Rudeberg.

Stephan Agger, chef för den internationella avdelningen vid danska LO kritiserade förslaget för att man tar bort artikel 3 (9) av det nuvarande utstationeringsdirektivet. Han underströk dock att danska LO i princip stödjer ansatsen om lika behandling av nationella och utstationerade arbetstagare och att kommissionens förslag är ett steg i rätt riktning.

– Det nya begreppet ersättning är oklart. Dessutom har kommissionen i sitt förslag lyft bort en bestämmelse som ger medlemsstaterna behörighet att fastställa regler för utstationerade arbetstagare som går utöver de minimiregler som annars följer av direktivet. Effekterna av att ta bort denna bestämmelse är oklara. Vi är, tillsammans med arbetsgivarna DA, helt emot att EG-domstolen skulle ges kompetens att definiera vad som anses som lön i Danmark. Danska fackföreningar deltar i hundratals kollektivavtalstvister med utstationerande företag och en situation med långvarig osäkerhet om rättsläget skulle ha en förödande effekt för oss, säger Agger.

Seminariet leddes av Gunnar Hökmark, ledamot av Europaparlamentet för EPP-gruppen och ordförande i SPN. Det hölls i Renaissance Brussels Hotel i Bryssel och samlade cirka 70 deltagare från EU:s institutioner, medlemsstaternas ständiga representationer näringslivsorganisationer, fackföreningar och andra intressenter.

Christian Ardhe