3. Löner och löneformer

Lönen och arbetskraftskostnaderna är viktiga för såväl den anställde som för företaget. Lönen är en ersättning för utfört arbete men också ett instrument för styrning mot verksamhetens mål och önskvärda prestationer. Samtidigt påverkar löner och arbetskraftskostnader företagets konkurrenskraft i förhållande till andra företag. Ett för högt kostnadsläge gör att företaget får svårt att sälja sina produkter och tjänster. Ett för lågt kostnadsläge kan göra att företaget får svårt att locka till sig och behålla de medarbetare som behövs för verksamheten.

Lönenivåer och löneutveckling varierar mellan olika individer, yrken, företag och branscher. Den genomsnittligt högsta lönenivån för arbetare inom företag anslutna till Svenskt Näringsliv återfinns inom byggnadsverksamhet och den lägsta inom tjänste- och servicebranscher. För tjänstemän har tjänstemän inom industribranscher den högsta genomsnittliga lönenivån och tjänstemän inom tjänste- och servicebranscher den lägsta.

Genomsnittslönen 2015 uppgick till 165,88 kronor per timme för arbetare och 40 400 kronor per månad för tjänstemän. Omräknat till helår motsvarar detta 338 000 kronor för arbetare och 492 900 kronor för tjänstemän. När kostnader för arbetsgivaravgifter enligt lag och avtal läggs till ökar de genomsnittliga årskostnaderna till 461 300 kronor respektive 735 000 kronor.

Tabell 3.1 Lönekostnader arbetare 2015

Källa: Svenskt Näringsliv

Tabell 3.2 Lönekostnader tjänstemän 2015

Källa: Svenskt Näringsliv

Mellan 2014 och 2015 ökade lönerna med i genomsnitt 3,0 procent för arbetare och 2,6 procent för tjänstemän. För arbetare ökade lönerna mest inom byggnadsverksamhet och minst inom transportbranscher. För tjänstemän ökade lönerna mest inom handel, hotell och restaurang och minst inom tjänster och service.

Diagram 3.1 Lönekostnader 2015, arbetare

Källa: Svenskt Näringsliv

Diagram 3.2 Lönekostnader 2015, tjänstemän

Källa: Svenskt Näringsliv

Bakgrundsinformation
Lönerevisionerna är alltmer utspridda över året och lönenivåerna och löneutvecklingen är inte längre resultatet av ett enskilt års löneavtal. En tydligare bild av den långsiktiga löneutvecklingen fås av genomsnitten för de tre senaste åren. Då minskar också skillnaderna mellan olika näringsgrenar. De övergripande branschgrupperna innehåller näringsverksamhet av liknande slag. Inom industribranschen inkluderas bland annat industri- och råvarunäringar, i byggnadsverksamhet inkluderas bl a byggverksamhet, installationer och entreprenad- verksamhet, i handel, hotell och restaurang inkluderas bland annat detalj- och partihandel samt restaurangverksamhet, i transport inkluderas person- och varutransporter till land, flyg och sjöss och i tjänste och service inkluderas tjänsteproduktion som exempelvis städentreprenad, bevakning och tvätterier. En del verksamheter passar inte in i någon av dessa näringsgrenar och ligger därför i en övrigt-post som inte särredovisas.

Spridningen av löneutvecklingen 2014-2015

De anställdas löner utvecklas olika över tid. Genomsnittet sammanfattar löneutvecklingen i ett enda tal, men verkligheten är mer komplex. Vanligaste löneökningsintervallet var mellan 2 och 3 procent för arbetare respektive 2 till 3 procent för tjänstemän (se blå staplar, vilka läses av mot skalan till vänster). Som också framgår av diagrammen förändras de anställdas löner olika. Det hänger samman med att några gör karriär, andra tvingas byta jobb när företag lägger ned verksamhet och en grupp arbetar vidare med ungefär samma arbetsuppgifter som förra året. För några anställda har lönerna minskat, vilket kan bero på att de tillfälligt haft en högre lönenivå, på grund av exempelvis högre prestationslön året innan (se gul heldragen linje som visar att de som haft en negativ löneutveckling mellan 2014 och 2015 haft en jämförelsevis hög lön 2014). Resultaten påverkas även av att företags och branschers lönerevisionsperioder kan variera mellan åren.

Diagram 3.3 Löneökningsintervall, arbetare

Källa: Svenskt Näringsliv

Diagram 3.4 Löneökningsintervall, tjänstemän

Källa: Svenskt Näringsliv

Genomsnittslönen skiljer sig beroende på näringsgren och skiftform. Högsta ersättningen betalas för underjordsarbete, kontinuerligt 3-skift och ständigt nattarbete och den lägsta ersättningen betalas för dagarbete.

Timförtjänsten för tidlön+prestationslön (T+P) redovisas separat och inklusive löneelementen skift- och obtillägg (S) samt helglön (H).

Tabell 3.3 Lön per näringsgren och skiftform 2015

Källa: Svenskt Näringsliv

Skiftarbete förekommer mest inom industrin, och är oftast förekommande inom processindustrin. Den genomsnittliga timförtjänsten är 160 kr för tid- och prestationslön (T+P) och 10 kr för skift- och obtillägg + helglön (S+H).

Inom industrin är andelen arbetade timmar på dagtid 65 procent och 32 procent arbetar någon form av skift. Inom övriga näringsgrenar är andelen arbetade timmar på dagtid 92 procent och endast 7 procent arbetar skift.

Diagram 3.5 Genomsnittlig timförtjänst per skiftform för arbetare inom egentlig industri 2015

Källa: Svenskt Näringsliv

Diagram 3.6 Arbetade timmar per skiftform för arbetare 2015

Källa: Svenskt Näringsliv

Bakgrundsinformation
Skift är ett sätt att ordna produktionen så att verksamheten kan drivas under fler timmar än på ordinarie arbetstid. Arbetstiden delas in i olika arbetspass som möjliggör att verksamheten ibland kan drivas dygnet runt och året om, vilket är viktigt i vissa branscher.

Löneformer

Löneformerna varierar mellan olika kategorier av anställda och olika företag. Vissa grupper avlönas med månadslön och andra med timlön. Vissa har resultatlön, andra inte. Vilka system som varje företag väljer att använda beror på verksamhetens behov.

En stor del av de anställda är månadsavlönade. Bland tjänstemännen är 93 procent månadsavlönade och bland arbetarna 57 procent. Andelen månadsavlönade arbetare varierar mellan näringsgrenarna. Inom industrin har lite drygt 88 procent månadslön vilket är en ökning med 45 procentenheter sedan 1995. Inom handel, hotell och restaurang är 34 procent månadsavlönade. Det är enbart inom transportverksamheten som det finns en liten andel arbetare som är veckoavlönade.

Diagram 3.7 Löneformer per näringsgren 2015

Källa: Svenskt Näringsliv

Diagram 3.8 Månadsavlönade arbetare inom industrin 1995-2015

Källa: Svenskt Näringsliv

Från början av 1970-talet till början av 1980-talet hade omkring fem procent av tjänstemännen resultatlön. Därefter ökade andelen under ett decennium till drygt 16 procent av tjänstemännen. Under 2000-talet har andelen minskat – sammantaget med omkring 40 procent.

Resultatlönens genomsnittliga andel av total lön har minskat från omkring 26 procent till omkring 13 procent sedan 1970-talets mitt. Förändringarna hänger samman med förändringar i resultatlönesystemen. Fram till början av 1980-talet var det främst försäljare med provision som omfattades av resultatlönesystem. Från och med 1983 har nya grupper med annan typ av resultatlön tillkommit, vilket har medfört att den genomsnittliga resultatlönens andel av den totala lönen har minskat. De senaste åren har andelen varit stabil kring 12 – 13 procent.

Diagram 3.9 Andel tjänstemän med resultatlön 1972-2015

Källa: Svenskt Näringsliv