9. Tidsanvändning och frånvaro

Antalet arbetsdagar som infaller på måndag till fredag varierar mellan 249 och 254 dagar per år. Till följd av olika ledigheter och annan frånvaro varierar den faktiska arbetstiden betydligt mer. Frånvaro inverkar på företagens verksamhet dels genom ökade kostnader som måste tas ut av kunderna dels genom försämrad möjlighet att tillhandahålla varor och tjänster.

Arbetsdagar och frånvaro

Av 2015 års 365 dagar inföll 261 dagar på en måndag till fredag och 10 av dessa dagar inföll på en helgdag. Återstår alltså 251 möjliga arbetsdagar för dem som arbetar på vardagar. En tjänsteman arbetade i genomsnitt 204 dagar och en arbetare 195 dagar. Frånvaron uppgick därmed till 18,5 procent av ordinarie arbetstid för tjänstemän och till 23,4 procent för arbetare. Det motsvarar 47 respektive 56 arbetsdagar. Den främsta frånvaroorsaken är semester.

Tjänstemännen arbetade i genomsnitt 9 dagar mer än arbetarna, framförallt till följd av en betydligt lägre sjukfrånvaro och övrig ledighet i olika former, som exempelvis kompensationsledighet för arbetad övertid. Tjänstemännen tar dock ut fler semesterdagar och mer annan lagstadgad ledighet än arbetarna. En förklaring till att tjänstemännen tar ut fler semesterdagar och arbetarna mer kompensationsledighet för arbetad övertid är att en stor andel tjänstemän har förhandlat bort övertidskompensation i utbyte mot fler semesterdagar (och/eller högre lön).

Bakgrundsinformation
Svenskt Näringslivs tidsanvändningsstatistik har tillkommit för att ge företagen jämförelseuppgifter över närvaro och olika former av frånvaro från arbetet samt personalomsättning. Företagens deltagande i statistiken är frivilligt. Informationen är därför inte statistiskt representativ för alla Sveriges företag utan endast giltig för de företag som deltar i informationssystemet. Under senare år har verksamheten omfattat cirka 130 000 arbetstagare fördelade på cirka 1 500 arbetsplatser och 150 företag. Underlag för tidsanvändningen insamlas och bearbetas för varje kvartal. Kvartalsuppgifterna summeras till årliga sammanställningar för att bl a eliminera säsongsskillnader i frånvaron och personalomsättningen. De företag som deltar i informationssystemet får återrapportering av tidsanvändning och personalomsättning för hela företaget samt jämförelsetal, det vill säga genomsnittsresultat av olika slag. Tidsanvändningen anges i procent av ordinarie arbetstid. Summeras procenttalet för arbetad tid med procenttalen för all frånvaro blir resultatet 100 procent. Övertid, som ligger utanför ordinarie tid, redovisas också.

Diagram 9.1 Fördelning av årets 365 dagar – 2015

Källa: Svenskt Näringsliv, tidsanvändningsstatistiken

Tabell 9.1 Fördelning av årets 365 dagar – 2015

Källa: Svenskt Näringsliv, tidsanvändningsstatistiken

År 2015 uppgick den ordinarie årsarbetstiden för en heltidsanställd till 1 921 timmar för arbetare och tjänstemän. Motsvarande uppgift för 2014 var 1 925 timmar. Den faktiska arbetstiden uppgick till 1 561 timmar inklusive övertid och 1 526 timmar exklusive övertid. Frånvaron uppgick till 395 timmar, vilket motsvarar 21 procent av ordinarie arbetstid.

Tjänstemän hade i genomsnitt 100 timmar längre arbetad tid än arbetare. Oreglerad arbetstid gör dock beräkningen av tjänstemännens övertid osäker.

Tabell 9.2 Redovisade timmar 2015 för heltidsanställd

Källa: Svenskt Näringsliv, tidsanvändningsstatistiken

Den faktiskt arbetade tiden är klart lägre än den ordinarie veckoarbetstiden. I genomsnitt arbetar en tjänsteman 33,1 timmar och en arbetare 31,7 timmar av ordinarie arbetstid under en normal arbetsvecka med 40 timmar. Detta är en ökning med 0,6 timmar för tjänstemän och en ökning med 1,0 timmar för arbetare jämfört med föregående år.

Av de 7,4 timmar som tjänstemännen i genomsnitt är frånvarande under en arbetsvecka är 3,8 timmar semester, 1,8 timmar föräldraledighet, studieledighet och andra lagstadgade ledigheter och 0,8 timmar sjukfrånvaro. Av de 9,4 timmar som en arbetare är frånvarande är 3,5 timmar semester, 1,6 timmar föräldraledighet, studieledighet och andra lagstadgade ledigheter och 2,6 timmar sjukfrånvaro.

En tjänsteman arbetade i genomsnitt övertid i 0,5 timme per vecka medan en arbetare arbetade 1,1 timme per vecka på övertid.

Tabell 9.3 Arbetad tid och frånvaro vid 40-timmars arbetsvecka

Källa: Svenskt Näringsliv, tidsanvändningsstatistiken

Diagram 9.2 Frånvaroorsaker 1988-2015 (samtliga anställda)

Källa: Svenskt Näringsliv, tidsanvändningsstatistiken

Arbetad tid och frånvaro 1988-2015

Arbetad tid som andel av ordinarie arbetstid ökade kraftigt från 1990 till 1996. Ökningen för arbetare var närmare 10 procentenheter. Skillnaden i arbetad tid mellan arbetare och tjänstemän var mycket stor i slutet av 1980-talet men minskade under 1990-talets första hälft.

Från 1990-talets mitt följde sedan ett antal år, fram till 2003, då andelen arbetad tid minskade igen. För tjänstemän var andelen arbetad tid till och med lägre 2003 än under slutet av 1980-talet. Från 2004 ökar andelen arbetad tid igen för både arbetare och tjänstemän fram till 2011.

Den arbetade tiden år 2015, exklusive övertid, utgjorde således 79,8 procent av ordinarie arbetstid. En tjänsteman arbetade i genomsnitt 81,5 procent under 2015, medan motsvarande siffra för arbetare uppgick till 77,8 procent.

Diagram 9.3 Arbetad tid exklusive övertid 1988-2015 (samtliga anställda)

Källa: Svenskt Näringsliv, tidsanvändningsstatistiken

Tabell 9.4 Arbetad tid exklusive övertid 1988-2015 (samtliga anställda)

Källa: Svenskt Näringsliv, tidsanvändningsstatistiken

Frånvaron från arbetet minskade från 1980-talets slut till 1990-talets mitt. Den totala frånvaron som andel av ordinarie arbetstid minskade från drygt 26 till under 19 procent. Den huvudsakliga anledningen var att sjukfrånvaron sjönk från 9,7 procent till 3,8 procent mellan 1988 och 1997. En viktig förklaring till minskningen av sjukfrånvaron är förändringarna i ersättningssystemen med exempelvis införd karensdag, sänkta ersättningsnivåer och ökat arbetsgivaransvar. Sannolikt bidrog även det försämrade arbetsmarknadsläget till att frånvaron minskade.

Efter 1997 ökade sjukfrånvaron kraftigt igen och 2003 var den 6,1 procent. Året efter kom ett nytt trendbrott med minskande sjukfrånvaro för både arbetare och tjänstemän. Minskningen har också fortsatt sedan dess. Detta trendbrott kan förklaras av flera faktorer kopplat till bland annat en kraftig ökning av antalet sjukskrivna som förtidspensionerades, och en strängare syn på när det är rätt att vara sjukfrånvarande. 2008 reformerades sjukförsäkringen då bland annat regler om fasta bedömningstidpunkter av arbetsförmågan, en stegvis nedtrappning av ersättningsnivån och en bortre tidsgräns infördes. Samtidigt som sjukförsäkringen reformerades infördes även det försäkringsmedicinska beslutsstödet och regelverket kring förtidspension skärptes. Den 1 januari 2015 slopades den bortre tidsgränsen i sjukförsäkringen, vilket förväntas leda till fler och längre sjukfall.

Under 2015 uppgick sjukfrånvaron till 4,1 procent av ordinarie arbetstid, en ökning med 0,3 procentenhet sedan 2014. Detta beror framför allt på en ökning av sjukfrånvaron bland arbetare.

Sjukfrånvaron varierar mellan olika grupper. Sjukfrånvaron är högre bland arbetare än bland tjänstemän och högre bland kvinnor än bland män. Arbetarnas sjukfrånvaro uppgår till mellan 2,5 och 3 gånger sjukfrånvaron för tjänstemän.

Diagram 9.4 Sjukfrånvaro 1988-2015 (samtliga anställda)

Källa: Svenskt Näringsliv, tidsanvändningsstatistiken

Bakgrundsinformation
Ett sätt att beskriva svenskarnas arbetstider är att se efter vad som har hänt i lagstiftningen. Då kan man konstatera att vi 1920 fick en lag om 48 timmars arbetsvecka och att vi 1957 påbörjade en sänkning till 45-timmarsvecka. År 1966 påbörjades en ny sänkning mot 42,5 timmar i veckan. 1971 fick vi den nya allmänna arbetstidslagen som föreskriver 40 timmars arbetsvecka. Arbetstidsförkortningar har sedan genomförts ett stort antal gånger under de senaste decennierna. Men det har gällt andra typer av arbetstidsförkortningar än en generellt kortad arbetsvecka. Sverige har längre semester än flertalet andra länder. I Sverige har vi också valt att ta ut en arbetstidsförkortning genom att införa olika ledighetsformer. Dessa har reducerat antalet faktiska arbetstimmar. Till detta kommer ett antal arbetstidsförkortningar för skiftarbete.

Tabell 9.5 Arbetad tid och frånvaroorsaker i procent av ordinarie tid

Källa: Svenskt Näringsliv, tidsanvändningsstatistiken

Tabell 9.6 Lagstadgad veckoarbetstid och semester

Den så kallade arbetsgivarperioden infördes på 1990-talet, vilket innebär att under de 14 första dagarna i en sjukperiod ska arbetsgivaren betala ut lagstadgad sjuklön till den anställde som är sjukfrånvarande. År 1993 infördes en karensdag. Arbetsgivarperioden har över tid varierat i längd och ersättningsnivå. Exempelvis betalade arbetsgivaren år 1996 sjuklön för dag 2-14 med 75 procent. År 2003 förlängdes arbetsgivarperioden från 14 till 21 dagar, för att 2005 åter sänkas från 21 dagar till 14 dagar.

Sjukfrånvaron har totalt sett minskat från 4,4 till 4,1 procent mellan 1995 och 2015, men sjukfrånvaron under den första karensdagen har inte ändrats nämnvärt mellan 1995 och 2015. Däremot har längre sjukfrånvaro stigit kraftigt under några år i början av 2000-talet både för arbetare och för tjänstemän. Ett trendskifte kan nu avläsas i den långa sjukfrånvaron som återigen ökat för arbetare från 2012 och för tjänstemän från 2013.

Diagram 9.5 Sjukfrånvaro efter arbetsgivarperiod för arbetare

Källa: Svenskt Näringsliv, tidsanvändningsstatistiken

Diagram 9.6 Sjukfrånvaro efter arbetsgivarperiod för tjänstemän

Källa: Svenskt Näringsliv, tidsanvändningsstatistiken