Valfrihetssystem

Att införa ett valfrihetssystem är ett sätt att stimulera företagande och förbättra det lokala företagsklimatet. Valfrihetssystem är också lämpligt att använda då man önskar öka valfriheten och inflytandet för brukarna/invånarna.

Ett valfrihetssystem innebär att kommuninvånarna själva får välja vem som ska leverera offentligt finansierade tjänster. Det kan till exempel röra val av barnomsorg, skola eller hemtjänst.
Lagen om valfrihetssystem, LOV, reglerar vad som ska gälla för de kommuner och landsting som vill överlåta valet av utförare av stöd-, vård- och omsorgstjänster till brukaren eller patienten. Sedan 2010 innefattas även Arbetsförmedlingen av LOV för arbetsmarknadspolitiska åtgärder, som etableringslots och sysselsättningsplatser. Valfrihetssystem finns redan i många kommuner men genom LOV som är i kraft sedan den 1 januari 2009 får kommuner och landsting ytterligare ett verktyg för valfrihetssystem som inte kan ifrågasättas från legala utgångspunkter och som kan användas som ett alternativ till lagen om offentlig upphandling (LOU).

Kvaliteten avgör

Lagen om valfrihetsystem bygger på samma grundläggande principer som offentlig upphandling, vilket bland annat innebär att alla leverantörer ska behandlas lika. Däremot behöver inte kommunen göra en traditionell upphandling för att anlita privata utförare vid den här typen av tjänster.
Kommunen bestämmer själv vilka krav företagen ska uppfylla för att de ska godkännas som utförare. Kraven formuleras i ett förfrågningsunderlag, och de företag som uppfyller kraven godkänns. Kommunmedborgarna väljer sedan själva vilken leverantör de vill anlita för exempelvis hemtjänster.
I ett valfrihetssystem är priset fastställt i förhand och leverantörerna får istället konkurrera med kvalitet. Som kommun måste man annonsera tjänsterna på Konkurrentverkets sida Valfrihetswebben. Där finns bra information och vägledning för både myndigheter och utförare.

Att tänka på för kommunen:

  • Kommunen ansvarar för att brukarna får fullödig information om samtliga utförare som brukaren kan välja mellan, inklusive eventuell verksamhet i egen regi. Informationen skall vara saklig, relevant, jämförbar, lättförstålig och lättillgänglig
  • För personer som inte har förmåga eller vilja att välja skall det finnas ett ickevalsalternativ. Detta bör inte per automatik vara den egna verksamheten
  • Vill kommunen ha flera små utförare kan det vara lämpligt att dela upp marknaden i mindre geografiska områden
  • Kommunen skall ta beslut om på vilket sätt de deltagande företagen får marknadsföra sig. Att förbjuda marknadsföring är möjligt men inte särskilt lämpligt
  • Kommunen skall teckna avtal med alla leverantörer. Villkoren i avtalet får inte avvika från de krav som ställs i förfrågningsunderlaget

Att tänka på för företagen:

  • Studera kommunens webbplats. Om det inte framgår av denna att man har infört ett valfrihetssystem bör man ta kontakt med kommunen och fråga om man planerar att införa ett sådant system
  • Om svaret från kommunens sida är ja – ta reda på om kommunen tänker göra detta på egen hand eller i samarbete med andra aktörer (andra kommuner/ landsting). Undersök vilka verksamheter man tänker sig i första hand och vilken tidplan kommunen arbetar efter
  • Om ni har idéer som skulle kunna underlätta processen – framför dem gärna till tjänstemännen i kommunen/landstinget
  • Om kommunen verkar intresserad men inte sökt stimulansmedel bör man framföra att det fortfarande finns medel hos Socialstyrelsen att söka

Här finns fler exempel på hur kommuner arbetar med valfrihetssystem.