Exempel 2: Konflikthot kortare väg till avtal

Företagen är i dag extremt sårbara och känsliga för störningar till följd av fackliga stridsåtgärder. Därför kan bara hotet om konflikt räcka för att arbetsgivarna ska tvingas ge sig. Förutsättningarna för att träffa frivilliga avtal försvinner därmed.

Ett exempel är konflikten mellan Industrifacket och Industri- och Kemigruppen i juni 2004. Genom att kräva en höjning av grundtimlönen för landets tvätterier ville Industrifacket få en låglönesatsning på en högre nivå än Industriavtalet.

En ökning av grundtimlönen minskar utrymmet för den lokala lönebildningen och försvårar för tvätterierna att låta lönesättningen återspegla ett ökat kunskapsinnehåll i tvättarbetet.

Det första varslet gällde bland annat blockad mot nyanställning vid tvätterierna och innebar att dessa inte kunde anställa personal inför semesterperioden.

Industrifacket utökade varslet redan innan det första trätt i kraft – och innan förhandlingarna kommit i gång på de utsatta dagarna. Det andra varslet innebar att transporter av tvättgods blockerades.

Varslet ökade oron hos tvätterierna. Medlarna fick snabbt ta fram ett slutbud som parterna antog. För Industri- och Kemigruppens del skulle en utbruten konflikt kosta företagen för mycket, både i pengar och konsekvenser för kunder och allmänhet.