Exempel 7: Krav som arbetsgivaren inte kan påverka

Svenska Elektrikerförbundet, SEF, drev 2003 en två månader lång konflikt om "pressade byggtider". Den frågan kan inte arbetsgivarna i elinstallationsföretagen påverka. Men konflikten kostade företagen två miljoner kronor om dagen. Missbruket av konfliktvapnet var så uppenbart att LO till sist fick ingripa.

Konflikten började med att SEF utnyttjade sin möjlighet att säga upp kollektivavtalet inför det sista avtalsåret. SEF ställde sedan mycket långtgående krav. Det mest anmärkningsvärda handlade om ”pressade byggtider”. Det innebar att lönen skulle höjas med 25 procent om arbetet stördes mer än 24 timmar per månad. Dessutom skulle en extra semesterdag utgå. Facket skulle bestämma vad som var ett störningsmoment.

SEF har en starkt ideologisk syn på sitt uppdrag. I skriften ”Kollektivavtal för framtiden” (2002) beskriver SEF t ex ogillande Industriavtalet. Det anses vara präglat av det konkurrensutsatta näringslivets behov av att få avtal utan konflikter.

SEF lade sitt första konfliktvarsel på valborgsmässoafton. Drygt 3 000 elmontörer strejkade. Nya varsel följde – med varseltid så kort att SEF senare dömdes till böter i Arbetsdomstolen. Sammanlagt lade SEF fem varsel under konflikten.

Arbetsgivarnas enda motåtgärd var en lockout av samma montörer som SEF tagit ut i strejk.

Byggnads och Målarna varslade också om sympatiåtgärder. Men då hade LO redan tagit över frågan om de pressade byggtiderna och förhandlingarna kunde föras till avtal.