"Staten måste kunna värna samhällsviktiga funktioner"

Svenskt Näringslivs vice vd Peter Jeppsson konstaterade att seminariet om samhällsfarliga konflikter har gett en bra bild av hur frågorna om samhällsviktig verksamhet ser ut på svensk arbetsmarknad. Han menade att man med lätthet ser att det finns mycket verksamhet av känslig natur som berörs av den här diskussionen. Därför är det enligt Peter Jeppsson självklart att antingen staten eller en myndighet måste få en starkare roll för att hantera avgörande samhällsintressen när det uppstår risk för en samhällsfarlig konflikt.

– Det finns mycket som parterna inte är överens om men just den här frågan borde vara okontroversiell, eftersom vi har gemensamma intressen av att det finns samhällsfunktioner som måste skyddas. Om vi ska lösa det på det ena eller andra sättet kan vi diskutera mellan parterna, men det är naivt att tro att dagens nämnder, där det bara finns parter, kan lösa frågor där vi i grunden har olika intressen, sade Peter Jeppsson.

Anna-Karin Hatt, vd Almega, instämde. Hon pekade på att dagens system för att hantera samhällsviktig verksamhet behöver bedömas efter sina resultat och i våras lyckades inte den partssammansatta nämnden lösa konflikten mellan parterna på IT- och telekomområdet. Det som slutligen stoppade vad som skulle ha blivit en samhällsfarlig konflikt var Almegas fredspliktsinvändning som gällde en annan fråga. Därför menade hon att det behövs en definition av vad som är samhällsviktigt i lagstiftningen. Sedan kanske parterna kan enas om att bilda en stark och oberoende nämnd som fungerar likt dem på det offentliga området.

– Om man skulle förändra nämnderna är ett absolut krav att de blir starka och oberoende i sammansättningen. Det är väldigt mycket begärt att parterna i stridens hetta ska kunna stå över sitt egenintresse och på ett objektivt sätt begrunda samhällsfarligheten. Almega är redo att föra diskussioner, förutsatt att facken är beredda att nå resultat, sade Anna-Karin Hatt.

Sofie Rehnström, arbetsrättsjurist LO, delade inte uppfattningen om behovet av en myndighet som övervakar samhällsfarligheten i arbetsmarknadskonflikterna.

– Det system vi har bör dömas efter sitt utfall, och det är ganska tillfredsställande. Om ansvaret flyttas för långt från parterna kan resultatet bli sämre. Det vilar ett tungt ansvar på oss, och vi känner trycket på oss, sade hon. Vi vill inte heller ha samhällsfarliga konflikter.

Hon bedömde att det skulle vara omöjligt att definiera vad som är samhällsfarligt eller samhällsviktigt i lagtext, men sade inte nej till att sitta ned och resonera om avtalen, även om LO inte helt erkänner problembeskrivningen.

Viljan att sitta ned och resonera delades av Niklas Hjert, förhandlingschef på Unionen.

– Vi säger aldrig nej till att diskutera problem som våra motparter ser och försöka hitta lösningar. De snabba förändringarna i den elektroniska kommunikationen gör att det är svårt att på förhand säga precis vad vi vill skydda från en konflikt. Vad man då bör fundera på är hur det system vi har i dag för att bedöma samhällsfarlighet tillämpas, och om det finns brister i det, hur kan systemet utvecklas.

Mats Persson, ekonomisk-politisk talesperson Liberalerna, menade att parternas vilja att diskutera problemet med samhällsfarliga konflikter visar på styrkan i den svenska modellen. Som lagstiftare konstaterade han emellertid att man måste fundera över den dag då parterna talar om, men inte lever upp till, det ansvar som de säger sig ta. Han pekade även på att lagstiftning kan göra den svenska modellen bättre. Efter 1990-talskrisen tillsatte politiken en utredning som ledde fram till de förslag som ligger till grund för Medlingsinstitutet, något Mats Persson lyfte som exempel på där lagstiftarens ingripande faktiskt fungerar.

– Det finns ett antal frågeställningar om proportionalitet med mera som ännu inte är hanterade. Ingen blir gladare än jag om parterna kan hantera de här frågorna, men se bara på problemen med den olösta jättestrejken i hamnen i Göteborg.

– Min ingång är att om parterna inte själva kan lösa frågorna så behöver lagstiftaren agera, sade Mats Persson. Vi har till exempel få konfliktdagar men många varsel. Nästa steg borde vara en ny offentlig utredning som går igenom vad som fungerar och vad som inte fungerar med konfliktreglerna och vad som i så fall behöver förändras.