Sverige måste våga bli bäst i världen

I dag presenterade OECD studien PISA. Det är en stor internationell undersökning av vad 15-åringar kan i matematik, naturvetenskap och läsförståelse. Vi kan konstatera att de svenska elevernas skolresultat äntligen har vänt. I matematik presterar svenska elever i absoluta i mått förbättrat sig jämfört med PISA 2012 i både läsförståelse (17 poäng), matematik (16 poäng) och naturvetenskap (9 poäng). Det är viktigt att konstatera att friskolor presterar signifikant bättre än kommunala skolor och att vårt skolsystem fortfarande är ett av de mest jämlika i världen. Även om skillnaderna mellan skolor har ökat ligger svenska skolor under OECD-snittet.

Tack vare de internationella undersökningarna kan vi se hur elevernas kunskaper har utvecklats över tid. Om vi hade förlitat oss på inhemska mätinstrument som betyg och nationella prov hade bilden varit en helt annan.

Den förra rapporten, som presenterades i december 2013, slog därför ned som en bomb i Skolsverige. Vår självbild stämde inte. Svenska elever var inte bäst i världen, utan snarare långt under snittet. I inget annat land försämrades elevernas resultat så kraftigt som här. Inte ens i ”kreativ problemlösning”, något som ibland används som kontrast mot rena faktakunskaper (”korvstoppning”), lyckades våra ungdomar prestera över OECD-snittet.

PISA-chocken skapade en nödvändig diskussion om den svenska skolan. Förklaringarna till kunskapsraset är många. OECD och Näringslivets forskningsberedning har pekat på bristerna i skolans styrkedja. Ansvarsfördelningen är otydlig med för många nivåer. De konstaterar att de krävs en starkare nationell styrning, samtidigt som många beslut ska kunna fattas av skolans rektorer.

– Det finns ingen tydlig nationell linje, ingen stark betoning på vilken roll läraren ska ha. Allt är väldigt isolerat och fragmenterat. Ett skolsystem måste vara mer än tusen individuella skolor, säger OECD:s utbildningschef Andreas Schleicher till Svenska Dagbladet (27/11 2016).

Forskningsinstitutet IFAU pekar ut förändringar i klassrummet som den främsta orsaken till försämringarna. Allt mindre lärarledd undervisning i kombination med att eleverna lämnas ensamma i sitt lärande. Utan tvivel har också nedvärderingen av lärarkåren, och därmed svårigheterna att rekrytera de mest lämpade personerna till läraryrket, spelat en viktig roll.

OECD konterar samtidigt att svensk skola inte har brist på resurser. Klasserna är, i ett internationellt perspektiv, små. Forskarna Böhlmark och Lindahl visar att man inte heller kan skylla de sjunkande resultaten i internationella kunskapsmätningar på friskolorna eller valfriheten. Tvärtom lyckas elever i kommuner med många friskolor bättre i Timss.

Den efterlängtade vändningen är resultatet av en långsiktig reformagenda. Det är skett stora satsningar på lärarna, bland annat genom en ny lärarutbildning (med följden att söktrycket nu ökar), skärpta behörighetskrav och karriärlärartjänster. Men framför allt stora statliga fortbildningsinsatser för att höja lärarnas kompetens. Med tidigare betyg, kunskapskrav och nationella prov har skolan återfått fokus på kunskapsuppdraget.

”Stolt men inte nöjd” sade gymnasie- och kunskapsminister Anna Ekström om undersökningen Timss som presenterades i förra veckan. Det samma måste gälla för PISA. Med dagens besked finns en risk att alla drar en lättnadens suck och inte längre betraktar läget som alarmerande.

– Det finns en otrolig vilja att slå sig till ro. Men vi kan verkligen inte nöja oss med en liten förbättring, säger IFN:s chef Magnus Henrekson till Dagens Samhälle (6/12).

Sveriges skolpolitiker måste fortsätta reformerna av den svenska skolan. Utmaningarna är stora och verkliga.

• Skolsystemet är fortfarande fragmentiserat med en otydlig styrkedja och ett omöjligt statligt-kommunalt dubbelkommando. Här krävs en renodling med en starkare nationell styrning och större befogenheter för landets rektorer.
• Lärarförsörjningen måste bli bättre. Sveriges mest lämpade ungdomar måste söka sig till läraryrket. Vi har föreslagit mer prestationsbaserade löner och större lönespridning, samt fortsatta satsningar för att stärka lärarutbildningen.
• Sverige har fortfarande mycket skolk och stökiga klassrum. Lärare och rektorer måste få de stöd och de befogenheter som krävs för att skapa trygghet och studiero.
• Skärpt kvalitetskontroll av såväl fristående som kommunala huvudmän. Skolinspektionens uppdrag måste renodlas ytterligare. De behöver vässade befogenheter, t.ex. att tvångsförvalta skolor hos kommunala huvudmän.

Kunskapsresultaten har blivit bättre, men de är fortfarande inte bra. För svenska företag är skolan livsavgörande. Höga kunskapsresultat krävs för att klara framtidens kompetensförsörjning, tillväxt och därmed svenskt välstånd.