Konkurrens ger lägre elpris

I Sverige avreglerades elmarknaden 1996. Den ledde till lägre priser på el, även om elpriset det senaste året ökat kraftigt, främst till följd av mindre tillgång till vattenkraft. Stora strukturförändringar har ägt rum på energimarknaderna och det är av stor vikt att konkurrensen vårdas.

Elektrisk kraftcentral
Foto: Fredrik Sandberg / SCANPIX

Avregleringen 1996 innebar att marknaden för produktion och försäljning av el öppnades upp för fri konkurrens. Tidigare hade en monopolsituation varit rådande och ett fåtal aktörer hade haft tillåtelse att sälja el. Avregleringen gällde dock inte elnätet, vilket innebär att elköparen inte har någon valmöjlighet då det gäller elnätsföretag, det vill säga det företag som tillhandahåller elnätet. Elnätsföretagen har ensamrätt till kunderna inom ett visst geografiskt område. För att få tillgång till el måste man ha tillgång till elnät och för detta betalar man en avgift, nättariff. Nivån på nättariffen är inte konkurrensutsatt, men det är alltså elpriset.

Elpriset bestäms i princip utav förhållandet mellan tillgång och efterfrågan. Det är därför elpriset kan stiga ifall vattenståndet i de svenska älvarna är lågt eller ifall vi har en mycket kall vinter. Priset bestäms på den nordiska elbörsen, Nordpool, som ägs av Svenska Kraftnät och norska Statnett. På elbörsen lägger elproducenter och elhandlare sina bud för vad de vill ha betalt för sin el respektive hur mycket man är villig att betala och på så sätt bestäms marknadspriset. Detta pris ligger sedan till grund för vad elköparna måste betala per kWh.

Tillgången till elektrisk energi är avgörande för att upprätthålla välfärd och för att få en fortsatt tillväxt. Användningen av el ökar numera med mindre än en procent per år medan den under lång tid ökade i samma storleksordning som BNP-utvecklingen. Detta tyder på att företagens elanvändning blir allt effektivare.

Elpriserna slår olika hårt i olika företag. För ett verkstadsföretag är till exempel energikostnadens andel av förädlingsvärdet någon procent. För sådana verksamheter är försörjningstryggheten, det vill säga tillgången till el under alla årets timmar, den viktigaste faktorn. Utan el, ingen verksamhet.

För basindustrin – företag inom skog, kemi, gruvor och stålindustri – har dessutom priset på el en avgörande betydelse för konkurrenskraften. Här används el som råvara för att smälta skrot till stål eller för att mala träd till pappersmassa. Dessa företag säljer huvuddelen av sin produktion, ofta 80–90 procent, på världsmarknaden, till priser de inte kan påverka. Även prishöjningar på ett eller två öre kan för dessa företag få avgörande inverkan.

En fungerande konkurrens är därför avgörande för nivån på elpriset. För detta behövs alla elproducenter och tekniker eftersom konkurrenskraftig elproduktion är en förutsättning för svensk industris konkurrenskraft. Alla energislag bör därför tillåtas. Breda stödsystem och styrmedel som gör det möjligt för nya tekniker att etableras behövs, men målet ska vara konkurrens på lika villkor.

Detta anser Svenskt Näringsliv:

  • Elproduktionen av konkurrenskraftiga energislag måste öka.
  • Elmarknaden gynnas av mångfald, därför har alla tekniker en viktig roll. Stödsystem för nya tekniker ska ha en bred inriktning och fasas ut efter hand så att konkurrens kan ske på lika villkor.
  • Arbetet med att åstadkomma effektiv konkurrens på elmarknaden har, trots kvarvarande problem, kommit betydligt längre i Norden än i övriga EU.
  • Vi måste få en mer integrerad nordisk marknad och minska flaskhalsarna.
  • Viktigt att få en starkare tillsynsmyndighet som granskar elmarknaden och har tillsyn på tariffsättningen på överföringsnäten.